Protest utanför regeringsbyggnad i Guatemala City. Foto: Christin Sandberg

Reportage

Dela artikeln:

Dela pÄ facebook
Dela pÄ twitter

I frontlinjen för planeten

Urfolksledaren Lolita Chåvez frÄn Guatemala har överlevt flera mordförsök. Hon stÄr Ätalad för terrorism och uppvigling och ses kort och gott som en fiende till staten.

Sedan tre Är tillbaka befinner hon sig i ofrivillig exil i Europa. HÀrifrÄn varnar hon för hur coronapandemin kan leda till ökat förtryck av mÀnniskor.

Text och bild: Christin Sandberg

URFOLK Urfolkens kamp för överlevnad förÀndras inte i grunden av coronapandemin, dÀrför fÄr vi inte lÄta det som hÀnder nu göra att vi villar bort oss pÄ vÀgen i urfolkskampen, sÀger hon nÀr vi hörs pÄ telefon frÄn tvÄ olika lÀnder som bÄda stÀngt ner pÄ grund av pandemin.

Aura Lolita Chåvez Ixcaquic kommer frÄn Quiché, en bergig region rik pÄ skog och vatten, i nordvÀstra Guatemala pÄ grÀnsen till Mexiko. DÀr har hon sedan ett par decennier tillbaka varit en mycket aktiv ledare i Quichéfolkets rÄd (CPK) och organisatör till försvar för urfolkens rÀtt till den mark de brukar och mot transnationella företags exploatering av mineraler, skog och vatten.

– De flesta av vĂ„ra upplevelser som kvinnor passerar kroppen. Det gĂ€ller bĂ„de ett slag, hunger och nĂ€r vi ser att naturen och vattnet förstörs. Vi kvinnor drabbas hĂ„rdast av de konsekvenser som övergrepp pĂ„ naturen och vattnet för med sig, sade ChĂĄvez nĂ€r jag trĂ€ffade henne första gĂ„ngen i QuichĂ© för tio Ă„r sedan. Detta Ă€r skĂ€let till varför sĂ„ mĂ„nga kvinnor stĂ„r i första ledet i kampen för planeten förklarade hon dĂ„.

Guatemala har fantastisk natur och Ă€r rikt pĂ„ naturresurser. Dessa Ă€r framför allt koncentrerande i de regioner dĂ€r urfolken, Ă€ven kallade mayafolket, utgör en majoritet. Trots det lever landets urfolk som bestĂ„r av omkring Ă„tta miljoner mĂ€nniskor och utgör halva landets befolkning – den nĂ€st högsta andelen i vĂ€rlden – i extrem fattigdom. Det finns 22 mayagrupper, var och en har sitt eget sprĂ„k. De saknar basservice och Ă€r i stort sett utlĂ€mnade till sin lokala sjĂ€lvorganisering nĂ€r det gĂ€ller ekonomi, hĂ€lsovĂ„rd och sĂ€kerhet. Landets rikedomar Ă€r koncentrerade i en handfull familjers Ă€garskap.

Under 2019 pĂ„gick över 2 500 sociala konflikter i Guatemala enligt officiella uppgifter frĂ„n ComisiĂłn Precidencial de DiĂĄlogo vilket kan jĂ€mföras med 70 sociala konflikter för tio Ă„r sedan. Majoriteten av konflikterna rörde jordbruket och marken, eller storskaliga odlingar, sĂ„ kallade monokulturer. Andra handlade om naturresurser och utlĂ€ndska företagsprojekt, sĂ„som gruvutvinning och vattenkraftsdammar om vilka lokalbefolkningen inte har nĂ„got att sĂ€ga.

Folkomröstning i San Mateo Ixtatån, Guatemala 2009, i enlighet med urfolkskonventionen ILO-konvention 169 mot gruv- och vattenkraftsprojekt.

Utbredd undernÀring

Omkring 80 procent av konflikterna Àger rum i nio av landets tjugotvÄ departement, dÀr urfolken Àr i majoritet. Staten svarar upp mot konflikterna genom att skicka polis och militÀr till byarna, spÀda pÄ vÄldet, införa undantagstillstÄnd och skynda pÄ att lagföra och driva rÀttsprocesser mot kvinnor och mÀn som uttalat Àr emot företagsaktiviteterna och som fredligt manifesterar sin Äsikt.

Korruption och vĂ„ld Ă€r utbrett. HĂ€lften av barnen bland urfolken lider av kronisk undernĂ€ring, Ă€nnu fler av undernĂ€ring och mĂ„nga svĂ€lter ihjĂ€l. Statistiken över tonĂ„rsflickor som blir gravida pĂ„ grund av vĂ„ldtĂ€kter Ă€r skrĂ€mmande hög. NĂ€stan alla familjer har ”offrat” ett barn till migration norrut till Mexiko eller USA och lever pĂ„ pengar som denne skickar hem.

Lolita Chåvez började tidigt att tillsammans med andra mayakvinnor i Quiché organisera kvinnor för att stÀrka och ge möjlighet Ät fler att ta makt över sina egna liv. Engagemanget och viljan att kollektivt arbeta för förÀndring har egentligen aldrig varit ett aktivt val för Chåvez utan en del av livet redan frÄn det att hon var liten.

Chåvez menar att kvinnorna försvarar jorden och territoriet, inte för att de tillhör dem utan för att det Àr en del av livet, vilket Àven sammanfaller med mayafolkets idé om och syn pÄ vÀrlden, den sÄ kallade kosmosvisionen. Jorden Àr en del av livet och tillhör den som brukar och lever i harmoni med den. SamhÀllet dÀremot, menar Chåvez, ser pÄ kvinnor pÄ samma sÀtt som pÄ marken som brukas eller som andra Àgodelar.

Bredare tankeperspektiv

QuichĂ©, dĂ€r ChĂĄvez vĂ€xte upp, var den hĂ„rdast drabbade regionen under det 36-Ă„riga inbördeskrig som pĂ„gick mellan 1960 och 1996. HĂ€lften av alla dokumenterade brott mot mĂ€nskligheten inklusive massakrer pĂ„ ursprungsbefolkningen begicks hĂ€r, drygt 200 000 mĂ€nniskor mördades.

MĂ„nga av kvinnorna som överlevde kriget hade utsatts för sexuellt vĂ„ld, tortyr eller sett familjemedlemmar mördas. MĂ„nga blev förĂ€ldralösa, ensamstĂ„ende mödrar och Ă€nkor. Än i dag Ă€r vĂ„ldet mycket utbrett. Landet har bland det högsta antalet mord pĂ„ kvinnor, sĂ„ kallade femicidios, i vĂ€rlden. Straffriheten pĂ„ mord Ă€r 97 procent.

Trots dystra siffror Àr kvinnorna lÄngt ifrÄn bara offer. Under inbördeskriget var ett okÀnt antal kvinnor aktiva i gerillan. Osynliggörandet i historieskrivningen Àr dock förbluffande kompakt, fÄ spridda kvinnliga röster har getts utrymme.

Lolita Chåvez levde kriget under sin uppvÀxt. Dotter till en mor som var gerillaledare och som lade all sin tid pÄ kollektivt arbete i motstÄndsrörelsen och en pappa som var alkoholiserad vÀxte hon upp i ett hem som alltid var fullt av folk, men under perioder tomt pÄ mat, sÀrskilt nÀr pappan drack mycket.

”Till försvar för moder jord och territoriet.” Folket i San Juan SacatepĂ©quez har samlats i stormöte för att visa sitt missnöje med en stor cementproduktion som pĂ„gĂ„r i nĂ€rheten.

Kollektiv syn

Chåvez menar att kvinnornas deltagande i den politiska kampen Àr oumbÀrligt.

– Vi har en kollektiv syn, en mer öppen syn. VĂ„ra erfarenheter frĂ„n livet har gjort oss till strateger. För mĂ„nga kvinnor i min generation Ă€r hemmet oftast lika med samhĂ€llet. Men det Ă€r en tuff plats, dĂ€r vi ska se till att det finns mat och rena klĂ€der samtidigt som vi axlar rollen som psykologer, omvĂ„rdare, kommunikatörer, uppmuntrare och arbetare för resten av familjen. Det Ă€r den hĂ€r mĂ„ngfalden som ger oss ett bredare tankeperspektiv.

Chåvez har dock betalat ett högt pris för att öppet arbeta med att försvara kvinnors och urfolkens rÀttigheter. Hotbilden mot henne har varit hög under mÄnga Är, hon har stÀllts inför rÀtta otaliga gÄnger och hon har utsatts för flera mordförsök. Varje gÄng har hon, tack vare de mÀnniskor hon har runtomkring sig, lyckats klara sig undan.

– VĂ„r erfarenhet Ă€r att de mĂ€nniskor som sitter vid makten tar till vilka medel som helst för att bevara sina privilegier, och de gör det ostraffat, sĂ€ger ChĂĄvez.

Hon fortsÀtter:

– Jag ser oss kvinnor som oerhört modiga. Vi Ă€r inte rĂ€dda trots att mĂ„nga har försökt skrĂ€mma oss. Vi mĂ„ste dock stĂ€ndigt föra en inre kamp för att rĂ€dslan som vi har kĂ€nt inte ska styra oss.

Neutraliserar fienden

SÄ vad gör dÄ staten med sina fiender? Om hoten inte fÄr dem att tystna prövar de andra metoder.

För drygt tio Är sedan blev Lolita Chåvez uppringd av en nÀra medarbetare till den dÄvarande presidentfrun Sandra Torres. Kvinnan erbjöd henne en tjÀnst i presidentpalatset. FörvÄnad svarade Chåvez att hon aldrig hade sökt nÄgon tjÀnst i maktens centrum och tackade nej.

Senare fick hon veta att anledningen till att just hon hade erbjudits jobbet var för att de ville ”neutralisera” organisationerna i QuichĂ©, och de ansĂ„g att hon var rĂ€tt kvinna för jobbet.

– Det gjorde ont i mig, jag visste sĂ„ vĂ€l vad som lĂ„g i innebörden av ordet neutralisera, eftersom jag sjĂ€lv hade sett ledare förföljas och hotas. Jag kĂ€nde ocksĂ„ vĂ€l till deras taktik att försöka splittra vĂ„r organisering, bĂ„de inom kvinno- och urfolksrörelsen. DĂ€rför har jag alltid föresprĂ„kat kollektivt ledarskap och att hĂ„lla vĂ„ra byar enade.

Det Àr dock en effektiv metod som Guatemalas regering och företag anvÀnder sig av. Det Àr svÄrt att stÄ emot ett lukrativt erbjudande om att tjÀna pengar motsvarande en summa som ingen pÄ landsbygden som odlar sin egen mat nÄgonsin skulle kunna drömma om.

Jobberbjudandet till Chåvez kom under samma tid som hon och de andra ur urfolksrörelsen i regionen Quiché anordnade en folkomröstning enligt FN:s ILO-konvention 169 till försvar för urfolkens rÀttigheter.

Lolita Chåvez tillsammans med sitt folk inför en rÀttegÄng i hemstaden Quiché.

Ökat vĂ„ld mot aktivister

MÄnga andra landsbygdsregioner dÀr urfolken Àr i majoritet gjorde detsamma. Sammanlagt deltog nÀrmare en miljon mÀnniskor i folkomröstningarna för sin rÀtt till information och rÄdfrÄgning innan transnationella företag tar den mark som folket Àr beroende av för sin överlevnad.

– Det hĂ€r Ă€r ingen lek för oss. Bergen, floderna och skogarna tillhör folket och de kan inte ta det ifrĂ„n oss, deklarerade organisatörerna frĂ„n QuichĂ©folkets rĂ„d pĂ„ den avslutande presskonferensen.

En annan av dessa folkomröstningar hölls i San Mateo Ixtatån, en svÄrÄtkomlig region i norra delen av landet, Är 2009. Folket hade hört talas om planerna pÄ ett stort vattenkraftsprojekt i omrÄdet, men det fanns inte mycket information tillgÀnglig och ingen frÄn lokalbefolkningen var direkt delaktig i planeringen av projektet.

I en rapport frÄn den internationella ickestatliga organisationen Global Witness, som varje Är kartlÀgger situationen för miljöaktivister runt om i vÀrlden, Àr flera av de mördade just dÀrifrÄn.

I den senaste rapporten för 2018 sticker Guatemala ut som landet dÀr antalet mord pÄ miljöaktivister och sociala ledare ökade mest. Fem gÄnger sÄ mÄnga jÀmfört med Äret innan, vilket gjorde det till det dödligaste landet per capita för miljöaktivister. I Guatemala tillhörde alla de mördade klimataktivisterna urfolken.

En av dem var markförsvararen Luis Arturo Marroquin. Han sköts i huvudet av tvÄ oidentifierade mÀn. Marroquin var en lokal ledare och tillsammans med fyra andra mÀn, som ocksÄ mördades, ingick han i en smÄbrukarorganisation som stod upp för landrÀttigheter.

De sköts ihjÀl för att de motsatte sig tvÄ stora vattenkraftsprojekt i San Mateo Ixtatån. Projektet inkluderar tvÄ dammar, San Andrés och Pojom II, vilka bÄda har kopplats till en av landets rikaste och mÀktigaste familjer. Det har ocksÄ fÄtt generös finansiering frÄn internationella utvecklingsbanker, trots omfattande rapportering av lokala protester mot dammarna.

Ofrivillig exil

MÄnga Ärs upprepade hot, ideliga polisanmÀlningar och stressen av att stÀndigt leva under dödshot, ibland med och ibland utan livvaktsskydd ledde till att Lolita Chåvez fattade det svÄra beslutet att lÀmna landet och arbetet i Quichéfolkets rÄd, som hon alltid Äterkommer till.

Organisationen, som hon sjÀlv var med och grundade, kÀmpar för att skydda naturresurser och mÀnskliga rÀttigheter frÄn expanderande gruvdrift, skogsavverkning, vattenkraft och industriellt jordbruk pÄ urfolksterritorium.

Chåvez Àr kÀnd bÄde nationellt och internationellt. Det fanns röster som ville se henne som urfolkens presidentkandidat i valet 2019. Kort efter att hon hade kommit till Europa fick hon veta att hon som första urfolkskvinna nÄgonsin var nominerad till EU-parlamentets Sacharovpris för tankefrihet.

Under ett halvÄr 2017 ingick hon tillsammans med andra mÀnniskorÀttsförsvarare i ett grupprogram för traumabearbetning och lÀkning. Sedan dess försöker hon överleva pÄ föredrag, mindre uppdrag eller att brodera traditionella blusar och sÀlja. Hon Àr för tillfÀllet i sÀkerhet, men hennes familj som Àr kvar i hemlandet svÀvar stÀndigt i fara.

– Nyligen kom polisen hem till min son som lever gömd och hĂ€mtade honom med ursĂ€kten att de hade nĂ„got att delge mig. Han reagerade direkt och skickade en kort video till mig och frĂ„gade vad han skulle göra. Jag lyckades omedelbart fĂ„ tag i Ă„klagarmyndigheten för mĂ€nskliga rĂ€ttigheter som – som tur var – agerade snabbt och dĂ€refter lĂ€mnades min son i ett gathörn, sĂ€ger hon med vĂ„nda.

Maria frÄn Ixcån Àr överlevare frÄn inbördeskriget och var ett potentiellt vittne i folkmordsrÀttegÄngen för nÄgra Är sedan mot den nu avlidne exdiktatorn Efraín Rios Montt.

Redo för fara

Att befinna sig lÄngt borta och dessutom under karantÀn medan coronapandemin hÀrjar som bÀst Àr inte det lÀttaste. Sonen Àr 18 Är, dottern nÄgra Är Àldre. Med en mamma, uppvÀxt i extrem fattigdom, som tycks född till urfolksledare har barnen tvingats till att alltid vara redo för fara.

– Vi har trĂ€nat pĂ„ sĂ€kerhet inom familjen. Jag har inprĂ€ntat i dem att vi mĂ„ste ha vĂ„ra koder. Det Ă€r vĂ„rt sjĂ€lvförsvar, sĂ€ger Lolita ChĂĄvez.

En annan viktig del av sÀkerheten Àr nÀtverket med personer de har runtomkring. Det kan bara vara personer de absolut litar pÄ.

– Vi har strategier för hur vi ska agera, kommunicera och lĂ€sa av fienden. Sedan har vi vĂ„ra nĂ€tverk.

– PĂ„ samma sĂ€tt som vi tar oss ur hot och faror, mĂ„ste vi sedan bearbeta vĂ„ra trauman och den stress det innebĂ€r att hela tiden leva under sĂ„dan press. Även det mĂ„ste vi ta hand om sjĂ€lva, sĂ€ger hon.

SjÀlv vill hon inget annat Àn att komma hem.

– Jag har fĂ„tt rĂ„det att söka politisk asyl i Europa, men jag vill inte. Jag har mina rötter djupt rotade i QuichĂ©, och tillsammans med min grupp QuichĂ©folkets rĂ„d, kĂ€nner jag mig hemma.

För att ÄtervÀnda krÀver Chåvez att hennes sÀkerhet garanteras. Förra Äret hölls ett möte i Washington mellan representanter för den guatemalanska regeringen, en guatemalansk mÀnniskorÀttsorganisation och Lolita Chåvez. Men inga garantier gavs.

Hon berÀttar att hon vid coronapandemins utbrott befann sig i Barcelona och precis hade avslutat en förelÀsning nÀr hon fick ett telefonsamtal om att uppdraget för en EU-parlamentariker i Madrid hade stÀllts in.

Det innebar ocksÄ att resan till Baskien, dÀr hon tillfÀlligt bor, hade stÀllts in.

– Jag stod pĂ„ gatan, utan ett öre pĂ„ fickan, nĂ€r jag fick beskedet. Jag har nog aldrig kĂ€nt mig sĂ„ utlĂ€mnad och sĂ„ lĂ„ngt hemifrĂ„n, sĂ€ger hon.

Efter att hon blivit arg pÄ uppdragsgivarna löste sig situationen, men kÀnslan av att vara totalt utlÀmnad kommer hon bÀra med sig för resten av livet.

– Jag uppskattar aktivister, feminister och akademiker för deras engagemang och kunskaper, men jag kĂ€nner mig inte hemma i den hĂ€r miljön.

 
FörfÀder förebild

Lolita Chåvez varnar nu för risken att kapitalistiska krafter utnyttjar coronapandemin för att stÀrka sina positioner. Och att hungern breder ut sig nÀr all ekonomisk aktivitet, Àven i den informella ekonomin, förbjuds.

– Urfolkens kamp för överlevnad förĂ€ndras inte i grunden av coronapandemin, dĂ€rför fĂ„r vi inte lĂ„ta det som hĂ€nder nu – en vĂ„g som kommer att gĂ„ förbi – göra att vi villar bort oss pĂ„ vĂ€gen i urfolkskampen. VĂ„rt mĂ„l Ă€r att stĂ„ upp för och försvara territorier och naturen.

Chåvez Àr orolig för de ÄtgÀrder och restriktioner som nu vidtas och som utnyttjas i vissa stater för att öka kontrollen över mÀnniskor och förstÀrka förtrycket. Den polisiÀra och militÀra nÀrvaron i ett tidigare krigshÀrjat land vÀcker mÄnga minnen till liv och utgör en reell fara.

Hon Àr ocksÄ orolig för att undantagstillstÄndet blir till nÄgot normalt, nÄgot som ska accepteras.

– Det Ă€r ett trauma för vĂ„ra barn och unga att uppleva detta som nĂ„got normalt, nĂ„got att vĂ€nja sig vid, för det Ă€r det aldrig, sĂ€ger hon.

Innan vi lÀgger pÄ berÀttar hon att hon Àr hos en guatemalansk familj och att hon kan prata sitt modersmÄl quiché dÀr.

– NĂ€r rese- och utegĂ„ngsförbudet infördes i Spanien var jag och besökte dem, och hĂ€r har jag blivit kvar, sĂ€ger hon.

– Vi Ă€ter tortillas varje dag och kokar örtdrycker för att stĂ€rka immunförsvaret, precis som vĂ„ra förfĂ€der gjorde.


MÀnniskor vÀntar pÄ ett stormöte i Comitancillo San Marcos Guatemala.

Dela artikeln:

Dela pÄ facebook
Dela pÄ twitter
Social Share Buttons and Icons powered by Ultimatelysocial