Donald Trump

President Donald Trump  besöker muren mellan Californien och Mexiko, 2019. Foto: TT/AP Photo/Evan Vucci

INTERVJUN

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

”Det är framför allt rikare länder som bygger gränser mot sina fattigare grannar”

I inledningsskedet av coronapandemin stängde många länder sina gränser för att hindra smittspridning. Det var staternas svar på ett konkret hot mot medborgarnas liv och hälsa. Men redan under årtiondet fram tills idag byggdes historiskt många gränshinder för människor på flykt. Gränsforskaren Johanna Pettersson ser risker i att drastiska inskränkningar i kristider kan bli svåra att ändra tillbaka.

Av Christin Sandberg

INTERVJUN Tidningen Global har pratat med Johanna Pettersson, gränsforskare vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet och Utrikespolitiska institutet, som har skrivit om globala trender i gränspolitiken. Redan innan coronapandemin var det många länder som stängde sina gränser och byggde fler och högre murar. Under coronapandemin har denna trend förstärkts. Även EU:s fria rörlighet har upphört att gälla. Men det är egentligen ämnet för Petterssons nästa forskningsprojekt.

Vad är gränser och vilken funktion fyller de?

– Gränsers funktioner för den moderna staten är mångfasetterade. En territoriell gräns är en juridisk och politisk gräns som visar var staten börjar och slutar. Idén om den moderna staten bygger på territoriell suveränitet, det vill säga att en stat är suverän, och inte har någon överordnad makt över sig inom ett givet definierat territorium. Det är basen för våra politiska sätt att organisera samhället.

– I min avhandling skrev jag om hur gränser i sig är platsen för skapandet av staten eller upprätthållandet av idéen om staten. Hur det handlar om att säga: ”Här börjar vi.”

Johanna Pettersson är gränsforskare vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet och Utrikespolitiska institutet. Foto:Tove Hellkvist.jpg

Reglera ekonomiska flöden

De flesta länder markerar sin gräns. Hur man väljer att göra varierar. Det kan handla om fysiska markeringar som att bygga en gränskontrollbyggnad, ett staket, sätta upp flaggor eller kanske bygga en kyrka eller religiös byggnad nära gränsen.

– Gränser skapas och upprätthålls hela tiden genom allt ifrån politiska beslut till vardagliga händelser så som hur människor rör sig inom eller över gränsen.

Men förutom att gränsen har en juridisk och politisk funktion för att bestämma vad som tillhör vem och vem som har makten över ett visst område har den även en ekonomisk funktion.

– Gränser reglerar olika typer av ekonomiska flöden, såsom varuhandel och arbetskraft, säger Pettersson.

Hon menar att även den organisatoriska funktionen är viktig, att genom att avgränsa ser man vilka som hör till, vilket till exempel avgör vilka som får rösta i ett val.

Gränser har även en symbolisk betydelse som skydd mot yttre hot.

– Det är symboliskt men också väldigt praktiskt och fysiskt. De senaste åren har vi sett hur mycket vanligare det har blivit med gränsmurar eller gränsstängsel av olika slag runt om i världen. Det är ofta avancerade hinder, med murar, vallgravar och taggtråd i flera lager, säger Johanna Pettersson.

Enligt den kanadensiska geografiprofessorn Elisabeth Vallet, som har sammanställt information om fysiska gränshinder runtom i världen, fanns det vid andra världskrigets slut färre än fem. När berlinmuren föll 1989 fanns det 15 medan det 2016 fanns runt 70 gränshinder.

– Det är framför allt rikare länder som bygger gränser mot sina fattigare grannar, säger Pettersson.

Ojämlika gränser

Under 2010-talet har forskningen, i takt med att gränshindren uppkommit, därför kommit att handla om hur ojämlika gränser är.

– Tillgången till öppna gränser beror på vart i världen man föds och möjligheten till gränslöst resande är ojämnt fördelat över världen. De som har rätt pass och ekonomiska resurser har helt andra möjligheter att resa än de som behöver söka och vänta på visum och riskera avslag.

En annan utveckling de senaste åren är hur gränser, eller snarare gränsbevakning i praktiken inte längre sker enbart vid gränserna utan även inne i landet. Det kan handla om passkontroller lite var som helst innanför ett lands gränser eller digital datainsamling om hur människor rör sig.

– Vi ser också att gränserna förskjuts, eller att det sker en så kallad externalisering av gränserna. EU har exempelvis försökt flytta gränskontrollerna söderut, vilket innebär att olika länder i Nordafrika har infört gränskontroller vid sina gränser för folk som kommer söderifrån. Det är ett exempel på expansionen av gränser i rummet. Att de inte bara finns vid den territoriella gränsen på kartan utan även flyttas längre och längre utåt på ett annat sätt. Ett annat exempel är USA, som har hjälpt Mexiko att utöka bevakningen vid dess södra gräns.

– Medelhavet, som är EU:s yttersta gräns, följer samma mönster som trenderna för gränspolitik i övrigt, vilket innebär ökade fysiska hinder, det vill säga att man gjort färdvägar för de som försöker komma in i Europa svårare och svårare.

Men faktum är att detta är relativt nya trender, eller egentligen nygamla, då tiden efter andra världskriget och fram till 1990-talet också präglades av ett intensivt gränsskapande i och med att så många nya stater uppstod, genom exempelvis avkolonialisering. Under 1990- och 2000-talet präglades gränsforskningen snarare av globalisering och uppluckrandet av gränser.

– Efter kalla krigets slut och Sovjetunionens fall handlade det stora fältet inom gränsforskningen om hur länder har överkommit gränser, vilka institutionella förändringar som har genomförts för att göra gränserna mindre skarpa och främja gränsöverskridande rörlighet. Inom EU låg det största fokuset under lång tid på hur man skulle lösa upp de inre gränserna, säger Pettersson.

I takt med att länderna öppnades upp och att kommunikationsmöjligheterna ökade luckrades även gränserna upp. Resande och digital kommunikation gjorde gränserna mindre relevanta och synliga under en period.

Skapa tillhörighet och trygghet

Nu i coronatider ökar antalet länder som stänger sina gränser och sluter sig kring sina egna medborgare. Hur ska vi förstå det?

– I första läget när man ska förstå det här så är det bara rent epidemiologiskt, det vill säga att vi måste begränsa rörligheten för att begränsa smittan. Men det handlar också om att identifiera sin grupp och skapa tillhörighet och trygghet för människor.

– Det hör i sin tur samman med vad statens funktion är. I statsvetenskap pratar man ofta om att statens grundläggande funktion är att se till sina medborgares liv och hälsa. Om staten inte kan göra det så tappar den sin legitimitet. Så statens existensberättigande ligger i den här förmågan att skydda medborgarna. Liv och hälsa kommer i det här fallet före öppna gränser och fri marknad.

– Det har också blivit tydligt hur beroende de flesta länder är av import av exempelvis sjukvårdsutrustning och livsmedel – en effekt av att stoppa spridningen av corona har ju varit att länder håller på varor som producerats inom landet, även om de flesta varutransporter i övrigt fortfarande fungerar.


Vilka blir konsekvenserna av stängda gränser? Och vilka risker ser du?

– Det som är intressant är hur långvariga sådana här åtgärder blir. Institutionell förändring som sker i krissituationer och för att situationen kräver det är ofta drastiska åtgärder, såsom ingrepp i rörelsefriheten som tidigare inte använts. När man väl gjort den typen av förändringar kan det vara svårt att ändra tillbaka.

Begränsa rörelsefriheten

– De största riskerna är att inskränkningar som görs för att begränsa rörelsefriheten, eller som i vissa länder yttrandefriheten, det vill säga att man inte får kritisera hur regeringen agerar, eller skriva om coronaviruset över huvud taget, blir långlivade.

– Jag tror dock att när det gäller gränspolitiken kommer det återgå mer eller mindre till det normala. Även om det kommer dröja. Öppna gränser bygger på tillit. Länder måste kunna lita på att inget hot, som coronasmittan i det här fallet, kommer in om de öppnar sina gränser.

WHO sade i ett tidigt skede av smittspridningen att länderna inte skulle stänga gränserna – ett råd som de flesta länder gick emot. Det har ställt till problem för migrantarbetare som förlorat sina arbeten och inkomster, men inte kan återvända hem. Vad tänker du om det?

– Som jag uppfattade det så resonerade WHO och även Folkhälsomyndigheten i Sverige inledningsvis som så att när det redan finns allmän smittspridning i världen hjälper inte stängda gränser eftersom smittan redan är inne i landet. Den snabba smittspridningen över världen visade också tydligt hur global världen är. Men utifrån en stats perspektiv handlar det också om att för att ta och upprätta kontroll över smittan behöver de även ha kontroll över sina gränser.

Innebär det här slutet på EU:s inre rörlighet för människor?

– Bra fråga! Det är intressant för det finns en paragraf i Schengen-avtalet som tillåter tillfälliga inre gränskontroller, som man har infört nu, liksom man gjorde under det som kallas flyktingkrisen 2015. Den är till för att man just vid fara för säkerhet och hälsa ska kunna införa gränskontroller.

– Men frågan är hur tillfälliga de kommer att bli.

Johanna Pettersson tillägger att hon till sommaren kommer påbörja ett forskningsprojekt om just den fria rörligheten i EU.

Dela artikeln: 

Dela på facebook
Dela på twitter
Social Share Buttons and Icons powered by Ultimatelysocial