I Queensland i nordöstra Australien finns Wangan och Jagalingou-folket. Deras kamp handlar om att försöka stoppa det indiska gruvföretaget Adani från att starta världens största kolgruva – Carmichael. Foto: W&J Council

Reportage

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

Aboriginernas kamp mot världens största kolgruva

Australien har upplevt de värsta bränderna i mannaminne. Att klimatförändringarna spelar in i Australiens allt extremare väder är de flesta experter eniga kring. Ändå finns det inga tecken på att regeringen tänker ändra färdriktning i energi- och klimatpolitiken. Urfolket protesterar mot kolutvinning och oansvarig klimatpolitik.

Av Christin Sandberg

AUSTRALIEN I slutet av maj lade Australiens regering fram en färdplan för landets energipolitik.

– De stod inför två vägval, säger Katharine Murphy politisk redaktör för The Guardian, Australien, i en podcast från 25 maj.

Där val A, enligt Murphy, var att: driva fram en väg bort från kolberoendet och inleda en övergång till förnybar energi, vilket Australien har alla resurser som behövs för att kunna göra. Och val B att: låsa fast sig vid att vara beroende av fossila bränslen för ytterligare ett par decennier framåt.

Det är den sistnämnda vägen som Australiens regering tycks ha valt. Men för att ändå visa att de har gjort något klimatpolitiskt, är fokuset på kolindustrin inte lika dominerande som tidigare. Istället har uppmärksamheten förflyttats till gas – en annan fossil energikälla.

Blockad av järnvägsbygget till  Adani Southern Galilee basin. Foto: Julian Meehan/Flickr

Utvinna gas

Färdplanen framåt handlar om att luta sig mot tillgången till gas och utveckla infrastrukturen kring gasutvinning, vilket enligt Murphy från The Guardian, visserligen avger något mindre utsläpp än kolindustrin, men är långt ifrån ett klimatpolitiskt smart val.

Adam Morton, miljöredaktör på The Guardian, beskriver det som att Australiens regering har skiftat fokus från coronapandemin till gas. Och gas som energikälla är, enligt honom, en mycket kortsiktig strategi.

För att minska utsläppen krävs betydligt mer långsiktiga mål.

Leonore Taylor, redaktör på The Guardian i Australien, som har följt sitt lands klimatpolitik sedan begynnelsen minns att första gången hon rapporterade om klimatkrisen var 1990, och på hösten samma år satte Australien upp sina första mål för minskade utsläpp. Det handlade om att minska utsläppen med 20 procent fram till år 2005.

– Regeringen erkänner att växthuseffekten är ett av de största miljöproblem som världen står inför, sade den dåvarande premiärministern Bob Hawke i samband med det banbrytande klimatpolitiska beslutet.

Men det skulle inte dröja många år förrän Australien gjorde en tvärvändning under premiärminister John Howard, som var den som ledde landet under klimatmötet i Kyoto 1997.

Foto :Glen Morey via AP/TT

 

Tilläts öka sina utsläpp

I den överenskommelse som blev resultatet i Kyoto lyckades Australien, som är ett av världens mest fossila bränsle-beroende länder, komma undan med ett specialavtal. Medan de deltagande länderna enades om ett gemensamt mål för utsläppsminskningar, lyckades Australien förhandla till sig att tillåtas öka sina utsläpp.

Australien fick in en klausul om att de kan räkna in utsläpp från skog och mark i de totala utsläppsberäkningarna. Det handlar om koldioxid som frigörs vid skövling av skog eller när marken är torr och förstörd, eller koldioxid som binds vid plantering av träd eller när marken är frisk och bördig.

Det är enligt Morton utsläpp som kan kontrolleras av regeringen på ett helt annat sätt än utsläppen från exempelvis kolindustrin.

I själva verket ökar utsläppen från samhällssektorer som är beroende av fossila bränslen, framför allt elsektorn. Förra året slog utsläppen rekord, 561 miljoner ton koldioxid registrerades.

Kyotoförhandlingarna, menar The Guardians redaktör Leonore Taylor, satte standarden för australiensisk miljöpolitik de efterföljande seklen.

Nu går även den senaste föreslagna energipolitiken i samma linje.

Det finns dock en undantagsperiod. Under en minoritetsregering ledd av Arbetarpartiet med Julia Gillard som premiärminister infördes år 2011 prissättning på kol som en del av ett klimatpolitiskt handlingsprogram kallat Clean energy act. Detta fick utsläppen att gå neråt.

Murrawah Johnson är talesperson för Wangan och Jagalingou, två urfolk som hotas av världens största kolgruveprojekt. Här håller hon tal i Tyskland under ett besök för att stoppa företaget Siemens från fortsatt samarbete med Adanis gruvprojekt. Foto: W&J Council

Blev inte varaktigt

Beslutet om beskattning av kol attackerades från alla håll. Taylor beskriver det som ett kulturkrig i australiensisk politik i vilket Julia Gillard fick utstå de mest absurda anklagelser och kritik från oppositionen.

Oppositionen skrädde inte orden när de svartmålade konsekvenserna av prissättningen på kol för den australiensiska ekonomin. Klimatåtgärden skulle driva landets ekonomi i fördärvet och allt skulle bli dyrare, inte minst skulle matpriserna slå i taket.

Men alla sektorer delade på kostnaderna, eftersom alla ombads dra ner på utsläppen, så det var inte ens ett särskilt radikalt förslag, menar Taylor.

Högt pris

Ingen talade om priset av att inte göra något för klimatet.

Det blev en taktik som fungerade för oppositionen. År 2013 vann Tony Abbott från Australiens liberala parti valet och bland det första han gjorde var att överge prissättningen på kol som han beskrev som en ”värdelös och destruktiv skatt”. När beslutet om att upphäva lagen hade tagits dansade och kramade regeringspartimedlemmarna varandra i parlamentet.

Faktum är att Australien fortfarande inte har någon trovärdig och effektiv politik på plats för att minska utsläppen av växthusgaser, menar Taylor.

Tvärtom cirkulerar ekonomin i landet fortsatt kring vad som i dag är världens största kolexport.

Detta oroar många människor i Australien. Inte minst efter förra sommarens katastrofala bränder.

Carmichael River hotas av ett gigantiskt gruvprojekt. Heliga platser är ofta kopplade till drömmar och berättelser. Aboriginernas levande kultur är i sin helhet kopplad till heliga platser. Skyddet av heliga platser säkerställer landets och det breda samhällets välbefinnande, enligt Northern Land Council. Foto: W&J Council

Urfolken särskilt drabbade

I Queensland i nordöstra Australien finns Wangan och Jagalingou-folket. De drabbades inte så hårt av bränderna. Deras kamp handlar om att försöka stoppa det indiska gruvföretaget Adani från att framskrida med planerna på att sätta världens största kolgruva – Carmichael – i verket. 

– Gruvan ligger tio kilometer från våra heliga naturliga vattenkällor, som vi slåss för att skydda, eftersom essensen av vårt folk finns i vattnet, säger Murrawah Johnson, talesperson för gruppen när jag når henne på telefon.

– Om vattnet förgiftas, då blir även vi förgiftade säger hon.

– Förlorar vi land och vatten så förlorar vi referenspunkten för vilka vi är, vilket vårt ansvar som urfolk är för marken och för vår andlighet. Det är vad som står på spel för oss i kampen mot Adani, säger hon.

I början av året reste Murrawah Johnson till Tyskland för att träffa chefen för Siemens, som har fått kontraktet för att bygga järnvägen till och från gruvan.

– Lyckas vi få dem att dra sig ur, skulle det betyda jättemycket. Dels skulle gruvan inte kunna transportera kolet till hamnen, dels skulle den rad med gruvföretag som väntar på att Adani ska ordna med infrastrukturen i området, så de kan utnyttja den för sina egna gruvprojekt framöver, inte påbörja sina planer på utvinning i området, säger Johnson.

Siemens har dock inte visat något tecken på att de har för avsikt att bryta samarbetet med Adani och gruvprojektet.

Clive Freeman är talesperson för den ideella organisatio-
nen ICRRAC som bildades för att hjälpa urfolken i New South Wales att få del av nödhjälpen. Foto: Icrrac

Låsta dörrar

Murrawah Johnson och de andra i Wangan och Jagalingou-folket samt urfolket i New South Wales i sydöstra Australien ser bränderna och regeringens fortsatta satsningar på kol och gas som ett resultat av hur illa landet styrs.

– Vår uppfattning är att det saknas traditionell urfolkskunskap och perspektiv i förvaltningen av landet. De låsta dörrarna skapar problem, och vi har inte bott i detta land i tiotusentals år för att inte veta hur man tar hand om det, säger de.

Inte minst när det handlar om att förebygga och undvika extrema bränder har urfolken kunskap.

Nu hoppas Australiens urfolk, aboriginer som de kallas, att bränderna leder till förändring. Att det skapas en större förståelse för vikten av att inkludera och ge urfolken inflytande i beslutsprocesser som rör landet.

Clive Freeman, talesperson för den ideella organisationen Indigenous crisis response & recovery (ICRR) som uppkom i direkt respons på brandkatastrofen, säger till Tidningen Global att det kommer att ta flera år innan vegetationen återhämtar sig. Inte minst till den grad att den åter igen ger traditionella grödor och medicin.

– Vi vill se politik för ett hållbart ekologiskt samhälle som garanterar en kulturell överlevnad. Det måste bli en del av lösningen på problemen och ett sätt att förebygga nya naturkatastrofer, säger Freeman.

Johan Nilsson är specialutbildad volontärbrandman och hjälper till att släcka bränder varje sommar. Foto: Johan Nilsson

Viktiga platser nerbrända

Över tio miljoner hektar mark har härjats av bränder framför allt i de östra delstaterna Queensland, New South Wales och Victoria.

Urfolk och arkeologer fruktar att tusentals historiska aboriginal-platser och artefakter har skadats eller förstörts i bränderna. Det handlar om platser som är viktiga för att förstå hur människor har förflyttat sig på den australiensiska kontinenten under historien och är av stort värde för urfolken.

– Vi håller tillsammans med arkeologer även på att skaffa oss en bild av omfattningen av skadorna från bränderna på vårt kulturella landskap och vårt kulturarv. Vilken typ av infrastruktur har skadats, vilken typ av kulturföremål och heliga platser har förstörts eller utplånats, säger Clive Freeman.

Äldsta levande civilisationen

Australiens urfolk är den äldsta levande civilisationen – cirka 75 000 år.

Tina Manne, arkeolog vid universitetet i Queensland och ordförande för Australiens arkeologer, säger att en stor del av området som förstörts ligger i nationalparker och skogar där tiotusentals viktiga urfolksplatser finns, även en del som inte finns officiellt registrerade.

Enligt Manne handlar det om platser som visar hur urfolken levt och förflyttat sig under tiotusentals år och som har bidragit till att forskare har kunnat förstå hur urfolkens kultur har utvecklats, såsom bergkonst, hur man snider kanoter och sköldar från trädbark.

Det är med andra ord både den historiska och kulturella överlevnaden som står på spel för urfolken efter bränderna.

Barnen berövas sin kultur

Det handlar om framtida försörjningsmöjligheter, möjligheten att föra vidare kultur och tradition mellan generationerna och på så vis stärka identiteten kopplad till mark och naturresurser.

– Tänk om du har ett litet barn som går igenom sina första utvecklingsstadier, och du inte kan låta honom eller henne göra det på det som är ditt urfolksland, eftersom det nu är förstört av bränderna. Det berövar barnet möjlighet att lära sig om växter och djur, historiska och för oss heliga platser och på så vis knyta an till kulturen på ett sätt som kommer påverka barnet för resten av livet, säger Freeman och tillägger:

– Det är inte många som pratar om det här. Skolundervisningen kan gå vidare för majoritetsbefolkningen, men våra barn förlorar viktiga element av sin utbildning.

Foto: Johan Nilsson

Försumlig klimatpolitik

Både bränderna och den nya kolgruvan i landet är två talande bevis på Australiens försumlighet när det kommer till klimatpolitik. Internationellt har Australien gjort sig känt för att vara motståndare till nedskärningar av koldioxidutsläpp och har, trots att de skrev under Parisavtalet, varit tydliga med att de prioriterar billig energi.

Men detta är den officiella politiska hållningen. Parallellt har en allt större klimatrörelse snabbt vuxit i landet, vilken går hand i hand med urfolken i kraven på en klimatpolitik värd namnet.

Enligt en undersökning från tankesmedjan Australia Institute finns det en bred folklig opinion för klimatfrågorna och att regeringen agerar med krafttag i energi- och klimatpolitiken.

Premiärministern Scott Morrison har hela tiden slagit ifrån sig både urfolkets och klimatrörelsens kritik mot den konservativa regeringens prioriteringar av den massiva kolindustrin och undvikande klimatpolitik. Landet är en världsledande kolexportör och Morrison har inte gjort någon hemlighet av att pengarna och arbetstillfällena går före miljöhänsyn. Inte ens bränderna tycks ha rubbat hans ståndpunkt något avsevärt.

Murrawah Johnson, talesperson för Wangan och Jagalingou-folket, säger att de, liksom alla Australiens aboriginer, är födda ur marken.

– Därför har vi ett ansvar att ge tillbaka till den, skydda och stå upp för den när den hotas, säger hon. ■

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter
Social Share Buttons and Icons powered by Ultimatelysocial