Ingen vapenvila mellan huthirebeller och saudier i Jamen. Foto: TT/AP Photo/Hani Mohammed

Nyheter

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

Trots coronapandemin – inte färre konflikter

I coronakrisens inledande fas spirade hopp om att väpnade grupper skulle lägga ner sina vapen och att våldet skulle minska världen över. FN:s generalsekreterare António Guterres krävde ett globalt eldupphör. Den uppmaningen tappade dock snart fart. Den globala pandemin har inte lett till något nytt inbördeskrig, men har fortfarande potential att bidra till kaos i bräckliga stater och utlösa utbredd social oro.

Av Christin Sandberg

CORONA – Konstigt nog har inte pandemin haft så stor inverkan på konflikter runt om i världen som verkade möjligt i inledningsskedet, säger Richard Gowan chef för FN-frågor på International Crisis Group i New York på telefon.

Gowan, som arbetar på den oberoende organisationen International Crisis Group, som arbetar för att förhindra krig och utforma politik i bygget av en mer fredlig värld, skrev redan i slutet av mars om sju trender han såg gällande covid-19 och konflikter i världen.

– Vi såg tidigt väpnade grupper i Colombia, Filippinerna och Syrien säga att de var beredda till eldupphör. Det fanns också en viss optimism att FN och fredsmäklare skulle kunna dra fördel av krisen för att mäkla fred, säger han.

Men så blev det inte.

I Colombia och Filippinerna återgick grupperna snart till våld, och i Jemen där försök till fredssamtal hållits avstannade processen.

– Om man tittar på det totala antalet konflikter i världen ligger det ungefär på samma nivå som innan pandemin.

Vid en närmare granskning av enskilda eldupphör och varför de inte blev varaktiga, så hittar man olika förklaringar.

I Jemen till exempel sade sig saudierna vara beredda till eldupphör, medan huthirebellerna ställde motkrav på att saudierna skulle minska det ekonomiska trycket på dem, vilket saudierna inte gick med på, och därmed blev det ingen vapenvila.

Men till syvende och sist kan det kokas ned till att covid-19 visserligen är en hemsk sjukdom, men den är inte lika dödlig som till exempel ebola och förstör därför inte hela lokalsamhällen på samma sätt som ebola gjorde.

– För många rebell- och väpnade grupper med en lång konflikthistorik är inte effekterna av covid tillräckligt allvarliga för att de ska ändra sina beräkningar, säger Gowan.

Våldet breder ut sig

Eldupphören och vapenvilorna har inte blivit fler. Istället har våldet brett ut sig, som en konsekvens av pandemin, framför allt i samband med de påtvingade nedstängningarna.

– Vid ett tillfälle i april kom det rapporter om att polisen i Kenya hade dödat tolv personer medan de genomförde en nedstängning, medan endast elva kenyaner hade dött av covid-19 vid den punkten, säger Richard Gowan.

Han säger att det också finns regeringar som har använt pandemin som en ursäkt för att arrestera journalister och förbjuda folkliga protester.

– Vi ser att i vissa länder skapar sjukdomen politiska spänningar och utbrett missnöje med den sociala situationen och politikerna.

– Men vi har ännu inte sett någon covid-revolution.

Om man inte väljer att tolka de stora sociala protesterna som följde på mordet på George Floyd, som länkade till just pandemin.

– Du kan argumentera för att intensiteten och uppslutningen i Black Lives Matter-protesterna i USA delvis kan associeras med en slags frustration över covid-situationen. Det är också ett faktum att de covidrelaterade dödsfallen var högre bland afroamerikaner än bland övriga amerikaner, säger Gowan, och tillägger:

– Även om de grundläggande orsakerna till BLM uppenbarligen är år av systematisk rasism, och inte direkt orsakade av pandemin, så tror jag att förklaringen till den stora uppslutningen i de senaste protesterna delvis kan kopplas till pandemin, den frustration som människor bar på samtidigt som de ville återta kontrollen över sina liv.

Corona påverkar konflikter

I mars skrev Richard Gowan alltså om ett antal farhågor relaterade till konflikter och coronapandemin i världen. Jag frågar hur han ser på dem i dag och vilken som är den största oron?

Den första oron som uttrycktes då i mars, vilket fortfarande gäller, är om sjukdomen skulle slå särskilt hårt mot konfliktdrabbade länder och flyktingar.

Gowan säger att det i flyktinglägret i Al-Hool i Syrien, där många IS-familjer befinner sig, uppstod panik och oroligheter när invånarna trodde att coronaviruset spred sig i lägret, trots att det första fallet registrerades först i augusti.

– Sammantaget har dock effekterna på redan existerande konflikter varit mindre allvarliga än vi fruktade. Huvudsakligen för att sjukdomen hittills har spridit sig långsammare än befarat i Afrika och i Mellanöstern.

Den andra farhågan handlade om att coronan skulle sätta begränsningar för internationell kris- och konflikthantering, vilket Gowan menar är precis vad som hänt.

EU och FN har dragit tillbaka säkerhetsuppdrag och fredsbevarande FN-styrkor har dragit sig tillbaka bland annat i Afrika. Möjligheterna för fredsmedlare att resa har varit begränsade.

– Någon fredsförhandling, till exempel mellan USA och talibanerna i Afghanistan, har hållits över nätet, säger han och tillägger att det inte ger några bra förutsättningar för att kunna mäkla fred.

Den tredje oron handlade om coronapandemin skulle leda till social oro, orsakad av matbrist och stigande matpriser.

– Det är en trend vi ser och som jag tror kommer att fortsätta resten av året. Vi har ännu inte sett några sociala protester utveckla sig till väpnade konflikter eller inbördeskrig. Däremot vet vi att våld mot kvinnor i hemmen ökar under nedstängningarna och våldet har på så vis förvärrats globalt sett, säger Gowan.

En fjärde farhåga var att regimer skulle utnyttja coronapandemin för att slå ner på oliktänkande eller starta konflikter utanför landets gränser. Förutom att journalister har blivit måltavlor i flera länder har världens konflikter över huvud taget bevakats i lägre utsträckning och inte ägnats den uppmärksamhet de annars nog skulle fått.

– I början av året försökte EU få till en fredsuppgörelse i Libyen, men därefter har det internationella samfundet varit alltför distraherat av coronapandemin, och EU har inte följt upp utvecklingen och sedan dess har konflikten omformats med Turkiet som en av aktörerna, säger Gowan.

Offensivt Kina

En annan geopolitisk trend handlar om Kina som Gowan menar definitivt har blivit mer offensivt under de senaste månaderna.

Han ger flera exempel, bland annat gränsstriden med dödlig utgång i Indien och antagandet av den nya nationella säkerhetslagen för Hongkong.

Även relationerna med USA har försämrats. Inte minst har bråket kring WHO och coronavirusets ursprung påskyndat de ökade spänningarna mellan USA och Kina.

– Peking verkar allt mer självsäkert och villigt att ta geopolitiska risker under denna kris. Chanserna för att vi nu kommer gå in i en era av konfrontation verkar höga, säger han.

Det i sin tur slår inte bara mot Kina och USA utan mot alla multilaterala institutioner, inte minst FN:s säkerhetsråd.

– Multilaterala institutioner är beroende av att stormakterna kommer överens i stora och viktiga frågor för att samarbetet ska fungera.

Sammanfattningsvis beskriver Gowan att vi i politiska termer är precis i inledningsfasen avseende de konsekvenser coronapandemin kommer att få.

– Viruset är fortfarande ett reellt hot mot konfliktdrabbade länder, och de ekonomiska konsekvenserna kommer vi få leva med under många år framöver, säger han.

Finanskrisen 2008 ledde inte direkt till våld eller konflikter, men däremot till social oro och revolution i arabvärlden.

Gowan påpekar dock att det även under 2019 hölls många protestdemonstrationer på grund av social ojämlikhet i världen.

– Så även om vi inte ser att all oro vi uttryckte inledningsvis under coronakrisen har slagit ut så kommer de långsiktiga effekterna bli stora. Den ekonomiska och sociala instabiliteten liksom djupa politiska spänningar kommer att dröja sig kvar under lång tid.

Kvinnor för hållbar fred

Många civilsamhällesorganisationer påpekar betydelsen av att ta in kvinnor i politiska beslutsprocesser inte minst när det handlar om att bygga fred. Tror du att det kommer att ges utrymme för kvinnor att vara en del av lösningarna i coronakrisens spår och inför framtiden?

– Jag tror tyvärr att det kommer att bli svårt, dels på grund av stora praktiska problem att fredsförhandla över huvud taget, dels att under dessa omständigheter försöka inkluderande kvinnliga röster i den fredsskapande processen som domineras av män.

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter
Social Share Buttons and Icons powered by Ultimatelysocial