Black lives matter-rörelsen har spridit sig till Latinamerikas tre största lÀnder, Mexiko, Colombia och Brasilien dÀr mÀnniskor gett sig ut pÄ gatorna för att demonstrera mot polisvÄldet och rasism. Foto: Francisco Guasco

Reportage

Dela artikeln:

Dela pÄ facebook
Dela pÄ twitter

PolisvÄldets Latinamerika

I delar av Latinamerika Àr polisbrutalitet och rasism vardagsmat. VÄldet omges av tystnad och straffrihet. Men under senvÄren och sommaren hÀnde nÄgot och protester mot det dödliga och rasistiska polisvÄldet tog fart. Tidningen Global har talat med anhöriga till personer i Latinamerika, som liksom George Floyd i USA, fallit offer för polisvÄld. 

Av Linnea Fehrm

LATINAMERIKA Ixtlahuacån de los Membrillos i delstaten Jalisco i Mexiko. 

En kvinna, i mintgrönt linne och hÄret i tofs, hÄller armarna utstrÀckta medan hon formulerar samma budskap gÄng pÄ gÄng: Han satt ner för att Àta middag, det var dÀrför han inte bar munskydd. Han satt ner för att han inte bar munskydd. Se hur ni slÀpar ivÀg honom, för ett munskydd?

Det pÄminner om en sÄdan dÀr ond dröm dÀr gatan Àr full av folk men ingen hör eller förstÄr dina rop pÄ hjÀlp.

En gropig trottoar och ett fallfÀrdigt betonghus blÀnker till i det kalla skenet frÄn sirener. Framför kvinnan stÄr tvÄ eller tre uniformerade mÀn, eller kanske fler, med hÀnderna vilande pÄ sina vapen. Ett par meter bort Àger en krystande tyst brottningsmatch rum. En man i keps kÀmpar mot tvÄ poliser som försöker pressa in honom i baksÀtet pÄ en polisbil.

Precis nÀr de ser ut att lyckas förflyttar sig brottningsmatchen bort frÄn bilen. Mannen i keps, Giovanni López, Àr en 30-Ärig murare och stark. Han vÀxte upp med sin bror och utan förÀldrar i det fallfÀrdiga huset, pÄ den gropiga gatan, dÀr drogkartellerna ibland agerar polis och polis agerar droghandlare. Giovanni López kan brottas. Hans flÄsningar hörs Ànda in i videon.

– Lugn, Vanni, vi kommer att leta efter dig, hojtar mannen bakom den skakiga mobilkameran.

En av poliserna tar ett steg fram.

– Var tyst, jĂ€vla bög, replikerar han mot kameralinsen.

Brottningsmatchen stapplar Äter mot den öppna bildörren och paniken tar över kvinnans röst.

– Ni kan inte ta med er honom sĂ„dĂ€r … ni slog honom trots att han inte gjort nĂ„got fel … hur kan ni tillĂ„ta det hĂ€r, kommendant?

Innan videon avlutas yttrar mannen bakom kameran de profetiska orden:

– Om ni dödar honom vet vi vilka ni Ă€r.

Om ni dödar honom vet vi vilka ni Àr. Det var Giovannis López bror, Christian López, som fÀllde kommentaren. Poliserna visste att mobilkameran var i rullning. Kvinnan identifierade en av de uniformerade som kommendant. Polisstyrkan i Ixtlahuacån de los Membrillos Àr i vilket fall som helst inte större Àn 49 man.

Erbjöds 200 000 pesos

Poliserna hade med andra ord ingen anledning att tvivla pÄ Christian López ord. De verkade inte skrÀmmas av tanken pÄ att identifieras. Varför skulle de göra det? Senare berÀttade Christian López i en tv-intervju att kommunchefen erbjudit honom
200 000 pesos, mer Ă€n sex gĂ„nger en minimiĂ„rslön, för att han skulle slĂ€nga videon. 

”Vi kommer att leta efter dig.” Brodern höll sitt löfte och dagen dĂ€rpĂ„, den 19 maj 2020, hittade Giovanni LĂłpez moster hans kropp pĂ„ ett rĂ€ttsmedicinskt institut fem mil hem-ifrĂ„n. Enligt rĂ€ttsmedicinalverkets intyg var dödsorsaken traumatisk hjĂ€rnskada till följd av slag mot huvudet. Av kommunens rapporter gick att utlĂ€sa hur Giovanni LĂłpez hade hĂ€mtats med sjuktransport efter en natt i fĂ€ngelsecell. Han avled pĂ„ vĂ€g till sjukhuset.

Journalisten och mĂ€nniskorĂ€ttsaktivisten LulĂș Moncivaiz minns nĂ€r hon sĂ„g videon med Giovanni LĂłpez kamp mot poliserna.

– NĂ€r den spreds hade hĂ€ndelsen nĂ„gra veckor pĂ„ nacken. Giovanni Ă€r bara en i raden av personer som har trakasserats av polisen för ett munskydd, jag har hört om flera fall. Jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att alla som demonstrerade för Giovanni vet hur det kĂ€nns att krĂ€nkas av polisen för smĂ„saker.

Vi vandrar i den mexikanska femmiljonstaden Guadalajara, huvudstad i Giovanni López hemstat Jalisco. Graffiti som hyllar Giovannis minne pÄminner om manifestationerna i början av juni.

–  HĂ€r sprutade polisen en liten kille med vattenkanon, stackarn, sĂ€ger hon och pekar pĂ„ ett gathörn.

Journalisten och mĂ€nniskorĂ€ttsaktivisten LulĂș Moncivaiz minns nĂ€r hon sĂ„g videon pĂ„ Giovanni LĂłpez kamp mot poliserna. ”Giovanni Ă€r bara en i raden av personer som har trakasseras av polisen för ett munskydd. Jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att alla som demonstrerade för Giovanni vet hur det kĂ€nns att krĂ€nkas av polisen för smĂ„saker”. Foto: Francisco Guasco

Protesterna dröjde

Det mĂ€rks att LulĂș Moncivaiz bĂ€r pĂ„ en ilska mot ordningsmakten.

– Jag kĂ€nner mig inte trygg nĂ€r jag ser en polis. PĂ„ mig har de planterat droger för att kunna begĂ€ra mutor. Under protesterna, nĂ€r jag filmade med min mobiltelefon, kom en polis och hotade mig med arrest, en annan kastade min telefon i marken.

Hon tar upp telefonen, som har en sprucken skÀrm efter incidenten, och spelar upp ett videoklipp frÄn torget framför oss. I videon Àr det dimmigt av rök. Hon förklarar att demonstranter satte eld pÄ tvÄ polisbilar. Enligt mÀnniskorÀttsorganisationen Amnesty International fördes minst 18 personer bort av civilklÀdd polis, i bilar utan registreringsskylt. Efter att Amnesty och andra organisationer satt press pÄ myndigheterna Äterfanns alla utom en.

Det skulle dock dröja innan folkstormen. Giovanni López begravdes. OmstÀndigheterna kring hans död begravdes ocksÄ, i tystnad. Veckorna passerade.

TvÄ veckor efter Giovanni López död, i den colombianska staden Puerto Tejada, lÄg Magalí Arboleda i sin sÀng och kÀmpade mot sömnen. Hennes 19-Äriga systerson, Anderson Arboleda, var pÄ vÀg hem frÄn en födelsedagsfest och hon hade lovat att öppna för honom.

Magalí Arboledas dotter och styvfar sov. Gatorna sov. Det har de gjort varje kvÀll sedan coronapandemin tilltog och ett utomhuslarm började pÄminna om utegÄngsförbudet klockan Ätta. Nu nÀrmade sig klockan elva och den tropiska hettan var ersatt av en sövande svalka.

SÄ slumrade Magalí Arboleda. Hon har förbannat ögonblicket dÄ hon somnade till.

– NĂ€sta minne jag har Ă€r att Anderson knackade pĂ„ sovrumsfönstret. NĂ€r jag tittade ut sken ljuset frĂ„n polisens motorcyklar mot mig, sĂ€ger hon pĂ„ en hackig Whatsapp-linje.

SmÄbarn jollrar i bakgrunden.

– Det var dĂ„ jag hörde hur hans flickvĂ€n skrek, varför slĂ„r ni honom! Varför slĂ„r ni honom! Jag öppnade fönstret och vi skrek Ă„t poliserna tillsammans. En av dem slog Anderson i huvudet med sin batong. Jag sprang ut för att gĂ„ emellan dem, och sĂ„g hur Anderson fick ett andra slag i huvudet.

Enligt familjens advokat tog Anderson Arboleda emot fem eller sex slag ovanför brösthöjd. Advokaten tror att polismĂ€nnen ”kĂ€nde sig obekvĂ€ma” med att han inte genast lydde deras order om att gĂ„ in.

Samma kvĂ€ll gick Anderson, hans mamma och hennes sambo, till polisstationen för att göra en anmĂ€lan om misshandeln av Anderson Arboleda. Svaret de fick av kommendanten Ă€r numera kĂ€nt över hela Colombia: ”Jag tror er inte, mina poliser Ă€r hyggliga mĂ€nniskor.”

– NĂ€r de kom hem berĂ€ttade de att kommendanten hade sagt att det var Anderson som brutit mot reglerna, mot den obligatoriska karantĂ€nen, sĂ€ger MagalĂ­ Arboleda.

SprÀckte kraniet

Anderson Arboleda vÀxte upp med sin mormor och moster. Hans mamma, Claudia Ximena Arboleda, arbetar som hembitrÀde nÄgra mil bort. Hon ger inte fler intervjuer om sonens död. Magalí Arboleda sÀger att hon inte orkar.

Men för det colombianska veckomagasinet Semana har hon berÀttat. Om hur hon försökte vÀcka Anderson Arboleda nÀsta morgon. Hur hon grep tag i hans nacke och skrek Ät honom att vakna.

Anderson Arboleda vaknade aldrig mer. PÄ sjukhuset sa de att han var hjÀrndöd och att det inte fanns nÄgot att göra. Slagen mot bakhuvudet hade sprÀckt hans kranium.

– Jag tog hans hand och och tittade honom i ögonen som om vi samtalade. Jag pratade med honom. Lite i sĂ€nder kĂ€nde jag hur han försvann, som om han slĂ€ppte taget om livet, sade Claudia Ximena Arboleda i intervjun.

Den 24 maj, dagen dÄ Anderson Arboleda begravdes, samlades mÀnniskor pÄ Puerto Tejadas gator med vita flaggor. En lokal tv-kanal visade hur hundratals ungdomar marscherade mot polisstationen, klÀdda i t-shirtar med offrets portrÀtt. Varken protesterna eller Anderson Arboledas död nÄdde landets riksmedier.

I Latinamerikas största lÀnder Àr godtyckliga gripanden, tortyr och mord i hÀnderna pÄ polis vardagsmat. En undersökning av Colombias motsvarighet till Statistiska centralbyrÄn frÄn 2019 visade att endast 27,6 procent av colombianerna har förtroende för polismyndigheten.


NÀr 24-Ärige Anderson Arboledas mamma, Claudia Ximena Arboleda, försökte vÀcka sin son pÄ morgonen efter att han blivit misshandlad av polisen vaknade han inte. PÄ sjukhuset konstaterade man att han var hjÀrndöd.
Foto: Christian EscobarMora / MIRA-V

Mörkhyade mer utsatta

I Mexiko hjĂ€lper ofta myndigheter till att mörklĂ€gga övervĂ„ld och tysta vittnen. Det skriver JosĂ© Miguel Vivanco, chef pĂ„ mĂ€nniskorĂ€ttsorganisationen Human rights watch Amerikaavdelning, i ett mejl till Tidningen Global. I bĂ„de Mexiko och Colombia förblir 99 procent av alla brott ouppklarade och, skriver JosĂ© Miguel Vivanco, ”nĂ€r inte ens vanliga brott blir undersökta, Ă€r det inte förvĂ„nande att poliser nĂ€stan aldrig straffas för övergrepp”.  AllmĂ€nt gĂ€ller att ju mörkare hud desto osynligare offer. I Mexiko Ă€ger polisvĂ„ld frĂ€mst rum gentemot personer ”med en sĂ€rskild kombination av (icke-vit) etnicitet och (lĂ„g)social status, som Giovanni LĂłpez”, enligt Amnestys Mexikochef Tania Reneaum Panszi. I Colombia löper en mörkhyad person mer Ă€n dubbelt sĂ„ stor risk att trakasseras av polis som en ljushyad, enligt den colombianska mĂ€nniskorĂ€ttsorganisationen Ilex. I Rio de Janeiro, Brasilien, dödas varje Ă„r lika mĂ„nga svarta av polis som i hela USA. 

I slutet av april larmade FN:s högkommissarie för mÀnskliga rÀttigheter om att polis och sÀkerhetsstyrkor i vissa lÀnder har utövat övervÄld, dödligt vÄld och genomfört illegala gripanden med de sanitÀra restriktionerna under covid-19 som förevÀndning.

Gamla mönster av övervÄld fortsÀtter trots undantagstillstÄnd och begrÀnsad rörelsefrihet. 

I Rio de Janeiro till exempel, har brottsligheten minskat under nedstĂ€ngningen av strĂ€nder, butiker, restauranger och barer. ÄndĂ„ dödades i genomsnitt fem personer varje dag av polis under Ă„rets fyra första mĂ„nader. Fler dödsoffer för polisvĂ„ldet har inte registrerats sedan officiell statistik började föras 1998.

Blodiga knarkrÀder

Den 17 maj blev Rafaela Matos frÄn Rio de Janeiro allt mer nervös nÀr hennes son, 14-Äriga Joao Pedro Matos Pinto, inte svarade i telefon.

Hon hade hört en polishelikopter pĂ„ lĂ„g höjd och smattrande skott. Hon sĂ€ger att hon ”föll ner pĂ„ knĂ€ och bad” nĂ€r hon insĂ„g att kvarteret som polisstyrkan sköt mot, var samma som hennes son befann sig i för att spela biljard med sin kusin.

Kvarteret lĂ„g i kĂ„kstaden Complexo do Salgueiro. DĂ€r vet alla att polisens blodiga knarkrĂ€der inte visar barmhĂ€rtighet mot nĂ„gon. Inte ens en 14-Ă„rig pojke som JoĂŁo Pedro Matos Pinto, som enligt hans mamma ”brukade gĂ„ frĂ„n hemmet till skolan och hem igen, frĂ„n hemmet till kyrkan och hem igen, aldrig hĂ€ngde pĂ„ gatan”, och drömde om att bli advokat.

– NĂ€r skotten avtog gick min make till huset dĂ€r vi trodde att JoĂŁo Pedro fanns. NĂ€r han kom dit sĂ„g han fem tonĂ„ringar ligga pĂ„ marken utanför, med poliser omkring sig. JoĂŁo Pedros kusin var en av dem. Min make frĂ„gade var JoĂŁo Pedro var men ingen av poliserna reagerade. Kusinen grĂ€t och svarade att ”JoĂŁo Pedro Ă€r skjuten”. Det berĂ€ttade min make nĂ€r han kom hem. 

Även om det kĂ€nns konstigt att intervjua Rafaela Matos via en datorskĂ€rm, om nĂ„got sĂ„ smĂ€rtsamt som att förlora ett barn, talar hon lĂ€nge och utan att invĂ€nta mina frĂ„gor.

– PolismĂ€nnen sa till min make att helikoptern hade tagit JoĂŁo Pedro med sig. Det var allt de sa. Vi förstod inte ens att han skjutits med en automatkarbin. SlĂ€ktingar och vĂ€nner frĂ„n kyrkan började hjĂ€lpa oss att leta, vi letade igenom vartenda sjukhus i regionen. Det blev natt och vi visste fortfarande inte var JoĂŁo Pedro var.


Det dröjde inte lÀnge förrÀn George Floyds namn ersattes av João Pedro pÄ plakat och i hashtags i Brasilien. Liksom Floyd dog Pedro till följd av polisvÄld. Foto: Ian Cheibub

Kidnappad av polisen

Filmproducenten och opinionsbildaren Celso Athayde berÀttar pÄ telefon om hur mÀnniskor frÄn Complexo do Salgueiro ringde honom den kvÀllen.

– De berĂ€ttade om en pojke som kidnappats av en polishelikopter och bad mig hjĂ€lpa dem, publicera nĂ„got. Jag kunde inte hitta nĂ„got som bekrĂ€ftade nĂ€r det hade hĂ€nt eller om det ens hade hĂ€nt, sĂ„ jag bestĂ€mde mig för att inte göra det. NĂ€sta dag lĂ€ste jag om JoĂŁo Pedro och dĂ„ Ă„ngrade jag mig förstĂ„s.

Efter 17 timmars letande hittade Rafaela Matos sin sons döda kropp pÄ en rÀttsmedicinsk avdelning, lÀste Celso Athayde.

– FörvĂ„nad blev jag inte, för pojkens fall följer ett gammalt mönster, vĂ„ldet har varit vĂ„r vardag under sĂ„ lĂ„ng tid. Oavsett vem som har makten. Vi ser samma historia Ă„r efter Ă„r, dĂ€r de anhöriga sĂ€tter pĂ„ sig en vit t-shirt med en bild pĂ„ den dödade pojken, de grĂ„ter framför kamerorna, och vĂ„ldet fortsĂ€tter. Ingenting förĂ€ndras, sĂ€ger han.

ÄndĂ„ var det nĂ„got som var annorlunda den hĂ€r gĂ„ngen.

Den 25 maj dödades George Floyd i Minneapolis, USA, av polis. Hans död gav upphov till protester som gav rubriker frĂ„n Rom till Rio. Under de sista dagarna i maj spred sig protesterna till Brasilien. Det dröjde inte lĂ€nge förrĂ€n George Floyds namn ersattes av JoĂŁo Pedro pĂ„ plakat och i hashtags.

Protester i Colombia 

NĂ„gra dagar senare, den 1 juni 2020, publicerade sĂ„ngerskan Goyo frĂ„n den colombianska hiphopgruppen Chocquibtown en tweet om Anderson Arboleda: ”Rasism Ă€r nĂ€r polisen mördar en ung, svart man i Puerto Tejada för att han brutit mot karantĂ€nen. Och det inte rapporteras i de stora medierna.”

Medan protester spreds i Colombia publicerade en mexikansk tv-kanal videon pÄ Giovannis López gripande.

HollywoodstjÀrnan Salma Hayek publicerade en bild pÄ sig sjÀlv med ett sorgesvart munskydd och hashtaggen JusticiaParaGiovanni, RÀttvisa Ät Giovanni. SkÄdespelaren Gabriel García Bernal, född i samma region som Giovanni López och kanske mest kÀnd som Che Guevara i filmen Dagbok frÄn en motorcykel, skrev pÄ Twitter:

Giovanni dog inte, polisen dödade honom.

Giovanni dog inte, polisen dödade honom.

Giovanni dog inte, polisen dödade honom.

Giovanni dog inte, polisen dödade honom.

Giovanni dog inte, polisen dödade honom.

Giovanni dog inte, polisen dödade honom.

Klass eller rasism?

Dödades Giovanni López till följd av rasifierat vÄld? 

–  Nej, sĂ€ger journalisten LulĂș Moncivaiz snabbt.

– Jag tror inte det handlar om rasism utan om klass. Mexikaner bryr sig inte om ifall du Ă€r svart eller vit utan om hur mycket pengar du har.

Black Lives Matter-vĂ„gen hade intagit Latinamerikas tre största lĂ€nder, men ordet ”black” var kontroversiellt. Runt om i Latinamerika har orĂ€ttvisor lĂ€nge förklarats med samhĂ€llsklass, inte etnicitet.

I mexikanska skolor har elever lĂ€rt sig att de inte kan utsĂ€ttas för etnisk diskriminering eftersom alla mexikaner Ă€r ”mestiser”, alltsĂ„ tillhör en blandning av europeiskt ursprung och urfolksursprung. Under Brasiliens senaste presidentvalskampanj sade nuvarande president Jair Bolsonaro att ”i Brasilien finns inte den dĂ€r saken rasism”.

Jag frÄgar Magalí Arboleda i Colombia om hon tror att hennes systerson dog som konsekvens av rasism.

Hon funderar ett ögonblick.

– Vi bor ju i en stad som Ă€r vĂ€ldigt … hur ska jag beskriva den…

En mansröst i bakgrunden fyller i: marginaliserad.

– … marginaliserad. Folk tror att Puerto Tejadas ungdomar tillhör kriminella gĂ€ng, allihopa. Poliserna kommer frĂ„n vita omrĂ„den och kallar oss negros. Min familj hade inte lidit av diskriminering innan, nej. Men efter det som hĂ€nde Anderson har vi fĂ„tt höra om andra mĂ€nniskors erfarenheter.

SlagtrÀ i debatten

Aurora Vergara Figueroa Ă€r chef för det colombianska forskningscentret Centrum för studier om den afrikanska diasporan, inte lĂ„ngt frĂ„n MagalĂ­ Arboledas hemstad. Hon sĂ€ger att Anderson Arboledas död var en konsekvens av att han kom frĂ„n ett övervĂ€gande afrocolombianskt omrĂ„de med en vĂ„ldsproblematik som inte finns i ”vita”omrĂ„den.

– Efter mĂ„nga Ă„rs tystnad har vi börjat prata om strukturell rasism och de lĂ„ngsiktiga effekterna av ojĂ€mn markfördelning, tillgĂ„ng till utbildning och sĂ„dant, sĂ€ger Aurora Vergara Figueroa via en Zoom-lĂ€nk frĂ„n ett bokbelamrat arbetsrum.

Bland det tragiska, menar hon, Àr att Anderson Arboleda har blivit till ett slagtrÀ i en medial debatt om huruvida rasifieringen Àr relevant i sammanhanget eller inte.

– IstĂ€llet för att frĂ„ga, hur var Anderson Arboleda, vad gjorde han under sitt liv, vad drömde han om, frĂ„gar vi oss om gĂ€rningsmannen var rasist. Ett sĂ„dant osynliggörande av offret Ă€r rasistiskt i sig.

43 döda studenter

Celso Athayde sĂ€ger att han inte deltog i Brasiliens demonstrationer, att han Ă€r trött pĂ„ protester och kravaller ”som inte har bidragit till nĂ„gon förĂ€ndring under de senaste 30 Ă„ren”. 

– Men det hĂ€nde nĂ„got viktigt under de hĂ€r demonstrationerna. Vita personer deltog. Innan har svarta demonstrerat för svartas rĂ€ttigheter, och dĂ„ har polisen spöat upp dem, och det resterande samhĂ€llet har andats ut. Om vita demonstranter deltar, och de krĂ€nks av polis, tar samhĂ€llet del av smĂ€rtan.

 I Mexiko Ă€r LulĂș Moncivaiz försiktig med sina förhoppningar om vad demonstrationerna för Giovanni LĂłpez kan ha Ă„stadkommit.

– För sex Ă„r sedan försvann 43 studenter i hĂ€nderna pĂ„ polis. Sedan dess har jag varit med och arrangerat Ă„rliga demonstrationer men de skyldiga har inte stĂ€llts till svars. Studenternas förĂ€ldrar har fortsatt att kĂ€mpa trots alla hot som riktats mot dem, men hur blir det med Giovannis fall?

Att frÄga Giovanni López anhöriga Àr omöjligt. Efter att videon pÄ gripandet publicerades var de tvungna att fly sitt hem, och gÄ under jorden.

Dela artikeln:

Dela pÄ facebook
Dela pÄ twitter
Social Share Buttons and Icons powered by Ultimatelysocial