Tisdagen den 3 november går USA till val. Få personer torde ha missat den stundande händelsen, dels till följd av det mediala intresset för USA:s sittande president Donald Trump, dels för valets kaosartade upprinnelse, präglat av bojkottade digitala debatter, ett covid-19-smittat Vita huset och bristande fokus på sakfrågor. Tidningen Global belyser tre områden som förtjänar större granskning än vad de hittills fått.

ANALYS/Klas Lundström  

USA Mer har hänt i den amerikanska politiken än första ögonkastet gett sken av. I fyra år har världens mäktigaste ekonomi och militärapparat styrts av en bankrutt affärsman vars karriär räddades av ett tv-program – ”The Apprentice” – som fungerade som språngbräda inför hans entré i det republikanska partiet och sedermera framgångsrika kandidatur till presidentposten.

Men bortsett från administrationens starkt kritiserade hantering av covid-19-pandemin, sitt umgänge med Nordkoreas ledare Kim Jong-un och riksrättsåtal har mycket kring Trumps presidentskap försvunnit i bruset av twitterinlägg, massmedial personfixering och Rysslandsutredningar.

Tre frågor som starkt präglat Trumps år i Vita huset är fri forskning, markfrågor och pressfrihet. Hur ser det ut där?

Fri forskning ­– folkets fiende

Sedan tillträdet den 20 januari 2017 har Donald Trump upprepade gånger och i konfrontativa manér understrukit sin fientliga forskningssyn. Bara veckor in i presidentskapet kungjorde företrädare för American Association for the Advancement of Science att forskningens framtid hotas av faktaresistens, alternativa sanningar och högerpopulism.

Bara månaden senare upphävde Trumpadministrationen utsläppstak för kraftverk samt påbörjade omvandlingen av USA:s miljöskyddsmyndighet Environmental Protection Agency från oberoende myndighet till tandlöst organ lett av Trumpvänliga vita män. Efter ett knappt halvår bakom skrivbordet i Vita huset undertecknades en exekutiv order om att dra ut USA ur Parisavtalet.

Minskade pengar till forskning är dock inte ett enskilt orosmoln på en klarblå himmel: i september i år beslöt EU:s medlemsstater att minska budgeten för unionens forskningsprogram – Europeiska forskningsrådet (ERC) – under 2021 med nära 8 miljarder kronor. Ett beslut som befaras bli förödande för Europa och som utmynnat i ett öppet brev med 20 000 underskrifter som uppmanar ERC att ”skydda oberoende forskning” inom ramen för EU-budgeten.

I USA talas det om en ”förlorad forskningsgeneration”, en farhåga som kan rendera i domedagsklagan inom forskarkorridorer om Trump vinner presidentvalet mot demokraten Joe Biden den 3 november.

– Folk kan skaka av sig somliga av [Trumps beslut] efter en mandatperiod, men att ha honom omvald med tanke på vad han har gjort vore extraordinärt, säger David Victor, statsvetare vid University of California, till Nature.

Men att endast visa på nedskärningar när det gäller den amerikanska regeringens forskningspolitiken vore aningen missvisande och orättvist. Satsningar förekommer – men kanske inte primärt med jorden som fokus. Nasa har påbörjat satsningar för astronautbesök på månen senast 2024 – vilket råkar bli Donald Trumps sista år som president, om han blir omvald.

Marken, mineralerna, männen

Precis som på forskningsområdet löper Trumpadministrationens inställning till federala marker i samklang med de marknadskrafter som sedan 1970-talet vunnit terräng – särskilt under Richard Nixon, Ronald Reagan och George W Bushs – och respektive påskyndat urholkning av miljöskydd och öppnat för gruvetableringar.

I januari 2017 öppnade Trump för gruvbolag att dumpa slam i floder och tillsatte Montanapolitikern och kolsupportern Ryan Zinke som inrikesminister, vars mål var att påskynda avknoppningar av USA:s federala markbestånd som sedan början av 1900-talet utgjort en fjärdedel av landets totala yta.

Forskningssajten Yale Environment 360 kallar Trumps markpolitik för ”en nyöppnad butik” och vad som redan börjat hända på marker och dess underliggande naturresurser som tidigare skyddats av den amerikanska konstitutionens paragrafer kan liknas med ”en revolution”.

Den tydligaste indikationen på att så är fallet är Trumpadministrationens uppmuntran till ekonomiska krafter att utmana rättsliga beslut som gett avslag till utvinning av exempelvis uran och kol på federala marker, inte sällan i anslutning till ursprungsamerikaners hem.

En rapport publicerad i Science visar dock att Trumps politiska projekt inte uppfinner nya hjul, utan snarare lossar de sista muttrarna och låter hjulet ramla av. I markfrågan har det juridiska skyddet, helt enkelt, inte varit tillräckligt starkt. Däremot är Trumpadministrationen ansvarig för den enskilt snabbaste reduceringen av skyddade federala marken i USA:s historia:

– Vi kommer se konsekvenserna för dessa beslut under årtionden framöver, säger Jayson O’Neill från Western Values Project till Yale Environment 360.

Politiserad och pressad press

New York Times håller räkning på de lögner som Trump fällt via Twitter, i offentliga uttalanden eller tal som president. Lögnfrekvensen har inte minskat trots en global pandemi och de facto att fakta visar på de tillkortakommanden som den amerikanska staten gjort sig skyldiga till efter att det stod klart att covid-19 innebar ett stort hälsoproblem för hela världen.

Trump har upprepade gånger förklarat ”öppet krig med medier”. En taktik som inte bara polariserat den amerikanska allmänheten, utan även visat andra populister världen över att respekten för oberoende medier inte är något att bevara eller värna i tider då sociala medier kan användas som propagandaverktyg.

Fastän det fria ordet och den politiska makten numera huserar i vitt skilda världar så korsas deras vägar. Reportrar utan gränser menar att pressfriheten i USA har urholkats under samtliga Trumps år i Vita huset. Inte bara miljardärer bidrar till att stärka den amerikanska extremhögerns infrastruktur och nätverk – även presidentens uttalade och inofficiella stöd till paramilitära och kriminella högerextra grupper har skapat förbrödring mellan den högsta politiska makten och beväpnade grupper.

Presidenten har ändå rätt – menar journalisten Josh Meyer – i att ”mobbvåld hotar amerikaner i sina egna samhällen”:

”Men fastän han kraftigt överdriver faran för de som demonstrerar mot systemisk rasism och orättvisa så ignorerar Trump – och ibland själv uppmuntrar – ett potentiellt mycket dödligare hot: tungt beväpnade vita milismedlemmar”, skriver Meyer i Washington Post.

Ett tydligt vallöfte från Trumps sida berör också det fria ordet – och hans egen makt över samhällets viktigaste megafoner. Med hjälp av den federala etermediamyndigheten (FCC) avser Trump utöver Tiktok även reglera Twitter som hämnd för att hans tweetpåstående om poströstningsfusk flaggats som ”substanslösa”.

”Lärlingen” blir ”autokrat”

I slutändan är fri forskning, markfrågor och pressfrihet tre grenar av samma träd: demokratin. Så länge jordens mest inflytelserika land visar vägen i auktoritär och populistisk riktning lär statschefer och makthavare med en önskan att stöpa allmänhetens egendomar, rättigheter och tillgångar efter egen smak ha ett nytt nolläge att utgå ifrån.

”Det verkliga testet för en nations politiska system är huruvida politiker respekterar väljarnas vilja och i synnerhet om den mäktigaste ledaren – den som kontrollerar de väpnade styrkorna – villigt ger upp makten efter att ha förlorat ett val”, skriver den politiske analytikern Max Boot i Washington Post.

Den 3 november vet vi fortsättningen på politiksåpan som istället för ”The Apprentice” (”Lärlingen”) kan kallas ”The Autocrat” (”Autokraten”).