LEDARE

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

Rikedomens förhållande till utsläpp

Av Daniela Portocarrero

Det fanns en period i mitt liv då jag köpte nya kläder en gång i veckan. Det var runt 2010, shopping var en hobby och klädernas produktionslinje var långt bortom min medvetenhet. 10 år senare föreslår min lillebror en julklappsfri julafton och tittar på konsumtionssamhället med kritiska ögon.

Under den tiden hann de väldigt ambitiösa globala målen skapas och spridas. Mål nummer tolv, hållbar konsumtion och produktion, understryker hur våra kulturer bör ställa om och främja ”livsstilar i harmoni med naturen”. 

En del av det globala målet pratar om att ”öka allmänhetens kunskap om hållbara livsstilar”. Målet är att senast vid 2030 ha säkerställt att alla jordens medborgare är informerade om vad en hållbar utveckling innebär och vad som behövs för en livsstil i harmoni med naturen.

Naturvårdsverket visar bland annat att konsumtionsbaserade utsläpp har minskat med hela 20 till 30 procent i Sverige mellan 2008 och 2018. Denna siffra kan dock vara missvisande då en stor del av minskningen är relaterad till boendekostnaden, samt att den totala påverkan från internationella flygresor är svår att fånga. Trots ovanstående minskning så konsumerar vi i snitt långt över gränsen för vad som är hållbart.  

Ett globalt mått för att belysa överkonsumtionen kallas Overshoot day, det datum under året då hela jordens befolkning eller varje enskilt land börjar att leva över sina tillgångar. Sverige tenderar att nå detta datum tidigt under året, under 2020 var det redan den 2 april. Detta innebär att det hade behövts 4 jordklot om hela världens befolkning levde som oss svenskar.

Länder med större konsumtion, som USA, når sin gräns innan Sverige, medan fattigare nationer hamnar i slutet på året. Generellt sett visar Overshoot day på hur rikare länder med ”rikare” livsstilar leder till högre utsläpp. En skillnad som också är märkbar inom nationernas gränser.

Rikedomarnas förhållande till utsläppen blev synligt i en ny rapport om klimatojämlikheten i Sverige som kom ut från Oxfam den 8 december. Den kopplar ihop de utsläppsminskningar vi sett sedan 1990-talet med låg- och medelinkomsttagare, inte den rikare delen av befolkningen.

Rapporten tydliggör hur koldioxidutsläppen är starkt kopplade till inkomst och hur framför allt höginkomsttagares flyg- och bilresor ökar hela befolkningens utsläpp. Den rikaste procenten i Sverige släpper ut hela 43 ton koldioxid per person och år.

Om man ställer detta mot den halvan av befolkningen som har lägst inkomst, som släpper ut 4 ton per person och år, så ser man snabbt att utsläppen är en klassfråga.

Omställningen från överkonsumtion är märkbar inom min egen familj. Vi tillhör en klass vars utsläpp faktiskt minskar, även om de behöver minska betydligt mer. Men om vi ska nå en hållbar konsumtion och produktion, så behöver vi vara medvetna om andra påverkande faktorer som också behöver minska, som inkomstklyftorna exempelvis. Jag tror att ett mer jämställt samhälle skulle kunna vara vägen till en mer hållbar konsumtion. 

Både globalt och nationellt sett så ställs det för lite krav på att de rika ska ställa om. Både globalt och nationellt sett så ställs det för lite krav för mer jämlika och harmoniska samhällen, där ett liv i balans med naturen kanske kan komma mer naturligt.

Rapporter från Oxfam.

Ökade klasskillnader.

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter