Moldaviens president Maia Sandu . Foto: TT/AP Photo/Roveliu Buga

NYHETER

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

Moldavien har fått sin första kvinnliga president

I Sveriges Radio annonserar Ekot att valet av Maia Sandu är ”en historisk möjlighet till en demokratisk vändning” utan att förklara att hon förlorade valet mot den nu sittande
presidenten Igor Dodon i ett fritt och rättvist val 2016.

ANALYS/Pelle Sunvisson

MOLDAVIEN I finska Yle vann Sandu ”trots ryska påtryckningar”. Den enorma förtroendeförlust institutionerna i EU själva orsakade under bankkrisen 2015, då motsvarande en åttondel (!) av den moldaviska statsbudgeten försnillades rakt under näsan på en brittisk revisionsbyrå och EU straffade det drabbade landet med sanktioner, nämns inte.

I ryska RT varnades det inför valet för en ”amerikanskstödd färgrevolution”, en anklagelse som upprepats inför varje val i grannländerna under över ett decennium.

Exemplen är inte valda för att likställa nordisk public service med rysk statsjournalistik, men väl för att de i ett hänseende ändå tycks fungera väldigt lika. Här är tre av de faktorer som hade kunnat vägas in om inte fyra miljoner människors behov och förhoppningar reducerats ned till korta notiser längs konfliktlinjen Ryssland-EU:

Urbanisering

Den till synes ohejdbara processen av migration från landsbygd till städer brukar kallas urbanisering. Det är i den svenska inlandssamhällen stänger ner och sakta dör och det är i den moldaviska byar förtynar. I Sverige berör förändringen tre av tjugo. I Moldavien bor mer än halva befolkningen ännu på landsbygden och Moldavien liknar i det här avseendet mer länder som Zambia, Sierra Leone och Mali än resten av Europa.

  Precis som i Sverige är det emellertid de unga som försvinner först. Kvar i byarna blir en växande andel äldre, som i Moldavien främst överlever på att ingenting behöva. De odlar själva en stor del av det de äter och ser hus efter hus tömmas. Att det i nuläget inte finns någon kraft som kan vända på den utvecklingen, inget som skulle kunna få byarna att i någon större skala leva upp igen, är en mycket bitter sanning.

I byarna röstade fler på Igor Dodon än på Maia Sandu, fler på ett socialistiskt program med starka inslag av nostalgi än på ett liberalt program med potential att göra ännu fler fria att lämna byarna.

Globalisering

Som i en av de där illustrationerna av rumtiden, där planeter och stjärnor tynger ner ett nät och på så sätt får såväl mindre himlakroppar som själva tiden att komma rinnande, tycks ansamlingen av kapital i några få städer tvinga till sig i första hand mer resurser och fler människor men kanske också själva framtiden. Rent konkret innebär den att en av fyra moldaver har lämnat sitt hemland. En del arbetar ett kvartal eller ett halvår i taget och kommer sedan hem till det som återstår av familjerna. Andra skapar sig nya liv i nya hemländer.

I det globala perspektivet är Moldavien dömt till samma långsamma död genom åderlåtning som byarna i det nationella perspektivet. Sammanlagt röstade drygt 250 000 moldaver från utlandet. 93 procent av dem röstade för Sandu. Bland diasporan i Ryssland röstade färre än var tionde.

Oligarki

Urbaniseringen sker i övergången från feodalism till industrialism. Globaliseringen sker i övergången från en nationell kapitalism till en global sådan. När Sovjetunionen kollapsade föll industrierna först. Oligarkin är den toxiska blandning av feodalt och globalt som kom i Sovjetunionens ställe. Liksom i Ukraina och Ryssland har oligarkerna i Moldavien egna mediehus och ofta monopol i sina industrisfärer. Det är snarare regel än undantag att de har egna politiska partier och likt de feodala furstarna har de emellanåt hemlän och regioner där de härskar nära nog enväldigt.

I utbrytarrepubliken Pridnestrovie försökte man stå emot utvecklingen genom att stanna kvar i den ruttnande statskommunismen och fick för det behålla hammaren och skäran i statsvapnet, men förlorade samtliga tillgångar till en nu självhärskande oligark som för sin bakgrund i rättsväsendet fått smeknamnet Sheriffen.

Den ryske presidenten Putins framgång bygger på att han, likt de gamla tsarerna, framställt sig som den enda makt som står på folkets sida mot den adelslika oligarkin. Igor Dodons taktik var att vända sig till Putin för att få hjälp mot de inhemska oligarkerna. Resultatet har varit ganska magert. Maia Sandu har hittills vacklat mellan att be EU bli tillförordnad tsar och att bygga folkligt stöd för att genom det egna rättsväsendet göra upp med oligarkin. Skulle hon lyckas med det senare kvarstår sedan bara den vanliga kapitalismens problem.

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter
Social Share Buttons and Icons powered by Ultimatelysocial