För att Biden ska lyckas där hans föregångare har misslyckats i Israel-Palestina-konflikten, måste han reparera den allvarliga skada som Trump har vållat hela fredsprocessen, och återställa palestiniernas förtroende för en ny förhandling som faktiskt skulle kunna leda till en permanent lösning, skriver Alon Ben-Meir. Tyvärr är de nuvarande ledarna i Israel och Palestina inte i stånd att gå in i seriösa förhandlingar och måste lämna den politiska scenen innan Biden återupptar nya samtal.

Av Alon Ben-Meir/IPS

ESSÄ Nyligen hade jag chansen att föreläsa för en grupp europeiska diplomater och journalister om olika konflikter, med fokus på Mellanöstern. Under frågestunden fick jag frågan vilken av regionens konflikter Biden först borde ta itu med.

Utan särskilt stor tvekan svarade jag Israel-Palestinakonflikten, inte bara för att den har pågått i 70 år, utan även för att den blir allt svårare, mer laddad och instabil, vilket reflekteras i hela Mellanöstern, och som utnyttjas av flera regionala makter för att främja egna nationella intressen, vilket sorgligt nog bidrar till att dra ut på konflikten.

Biden förväntas komma att stödja en tvåstatslösning mot bakgrund av hans tidigare hållning i Israel-Palestinakonflikten, även om ett växande antal israeler och palestinier inte längre tror att ett sådant utfall är möjligt.

Jag håller inte med om denna uppfattning: palestinierna kommer aldrig att ge upp sin rätt till upprättandet av en egen oberoende stat, och enstatslösningen, som flyter omkring som ett alternativ, kommer aldrig att accepteras av israelerna, eftersom det skulle innebära en kompromiss om den judiska nationella identiteten som staten innebär och undergräva dess demokratiska natur.

Eftersom utspridningen av den israeliska och palestinska befolkningen är kopplad till varandra, så kommer de två oberoende staterna bli tvungna att samarbeta på många områden, särskilt när det gäller säkerhet och ekonomisk utveckling. Detta kommer att leda till att ett ramverk för en konfederation upprättas, vilket kommer att bli det slutliga resultatet efter flera år av fred och försoning.

För att Biden ska lyckas där hans föregångare har misslyckats, måste han reparera den allvarliga skada som Trump har vållat hela fredsprocessen, och återställa palestiniernas förtroende för en ny förhandling som faktiskt skulle kunna leda till en permanent lösning.

För att kunna åstadkomma det måste han vidta specifika åtgärder innan samtalen påbörjas och fastställa regler för engagemanget, som båda sidor måste acceptera fullt ut och skriva under på för att bekräfta sitt åtagande att nå en överenskommelse.

Preliminära åtgärder

Återupprätta PLO:s beskickning i Washington: Biden bör tillåta den palestinska myndigheten (PA) att återupprätta sin beskickning i Washington. Det skulle omedelbart öppna upp en kommunikationskanal som är central för att en dialog mellan USA och PA ska kunna utvecklas.

Återuppta ekonomiskt stöd: Det är viktigt att Biden återinför det ekonomiska stöd som palestinierna fått från USA. Den palestinska myndigheten är ekonomiskt bunden och är i desperat behov av hjälp.

Förbjuda territoriell annektering: Biden-administrationen bör informera den israeliska regeringen att den kommer att invända mot ytterligare annektering av palestinskt territorium.

Fryst bosättningsexpansion: Med tanke på den intensiva kontroversen om bosättningarna och dess skadliga psykologiska och praktiska påverkan på palestinierna bör Biden insistera på att Israel tillfälligt fryser expansionen av bosättningarna. Denna fråga bör ligga högst upp på förhandlingsagendan för att möjliggöra en senare utvidgning av specifika bosättningar i samband med markbyten.

Bjud in Hamas att delta: Biden-administrationen bör bjuda in Hamas att delta i förhandlingarna tillsammans med PA eller separat, förutsatt att de avstår från våld och erkänner Israels rätt att existera.

Utnämna professionella och opartiska medlare: Till skillnad från Trumps sändebud som öppet stödde bosättningarna och knappt beaktade palestiniernas ambitioner, bör Bidens sändebud vara kända för sin integritet, professionalism och förståelse för konfliktens snårigheter samt vara engagerade i en tvåstatslösning.

Bjud in arabiska och europeiska observatörer: Arabstaterna och EU är fast förankrade i att vilja nå en lösning på Israel-Palestinakonflikten. Saudiska och tyska tjänstemän skulle vara idealiska observatörer, som kan ge betydande hjälp genom sin unika förmåga som ledande makt i den arabiska respektive europeiska regionen.

Regler för förhandlingarna

Upprätta slutförhandlingarna: Inga förhandlingar kan lyckas om inte de inblandade parterna är överens om det önskade slutresultatet. För palestinierna handlar det om upprättandet av en oberoende palestinsk stat och för israelerna om att upprätthålla säkerheten och oberoendet i en demokratisk judisk stat. Innan man inleder nya förhandlingar bör Biden-administrationen insistera på att båda sidor otvetydigt förbinder sig till en tvåstatslösning.

Erkänna historiska och psykologiska hinder: Båda sidor har tidigare ägnat väldigt lite uppmärksamhet åt behovet av att förstå varandras historiska erfarenheter – Förintelsen för israelerna och Nakba (katastrofen) för palestinierna – som de omedvetet använder som skyddande sköldar. Att erkänna varandras respektive traumatiska upplevelser skulle hjälpa till att mildra de psykologiska hindren som fortsätter att mata den ömsesidiga misstron och hatet.

Få ett slut på den allmänna bitterheten: Inga förhandlingar kan föras i god tro i en atmosfär präglad av ömsesidig allmän bitterhet, vilket har präglat alla de tidigare fredssamtalen. En integrerad del i varje förhandlingsprocess är att bygga förtroende, vilket inte kan vårdas samtidigt som man fördömer varandra offentligt.

Avstå från och förebygga våld: Det krävs att båda sidor, inte bara förbinder sig att avstå från våld, utan även gör allt för att förhindra våldshandlingar mot varandra. För ett är säkert, det finns inget mer störande för förhandlingarna än ett hänsynslöst våldsdåd.

För detta ändamål måste båda sidor samarbeta fullt ut i alla säkerhetsfrågor och därigenom skicka ett tydligt budskap, särskilt till extremister på båda sidor, om att våld inte tolereras och att det väntar allvarliga påföljder för förövare.

Koppla bort och ”låsa in” överenskomna frågor: Vad som kommer att vara nödvändigt i framtida samtal är att förbinda sig att ”låsa in” alla överenskommelser som nås kring en specifik fråga, koppla bort den från alla andra och inte möjliggöra omförhandlingar i densamma om samtalen strandar eller kollapsar. Det kan förhindra att förhandlingar måste återupptas från grunden och tillåter ett fredsbyggande i block, som så småningom kan leda till ett avtal.

I det avseendet, har det vridits och vänts på fem kritiska frågor – bosättningarna, Jerusalem, de palestinska flyktingarna, nationell säkerhet och gränser – otaliga gånger i tidigare förhandlingar. Biden bör identifiera alla gemensamma nämnare i dessa frågor för att förhindra omförhandling av de delar som båda sidor redan har kommit överens om.

Upprätta en försoningsprocess: Förhandlingsprocessen måste samtidigt åtföljas av en försoningsprocess. Båda sidor måste initiera omfattande interaktioner mellan människor för att gradvis mildra den djupa fiendskapen och misstron dem emellan, vilket inte kan förhandlas bort.

Lämna den politiska scenen

Tyvärr är de nuvarande ledarna i Israel och Palestina inte i stånd att gå in i seriösa förhandlingar och måste lämna den politiska scenen innan Biden återupptar nya samtal. Premiärminister Netanyahu är en känd motståndare mot upprättandet av en palestinsk stat; han är också anklagad för tre fall av korruption.

Även president Abbas har uttryckt en stark position i relation till bosättningarna, Jerusalem och flyktingarna, och det kommer i princip bli omöjligt för honom att göra en tillräckligt stor eftergift för att överleva politiskt.

USA är fortfarande den oumbärliga stormakten som kan föra de båda sidorna till en bestående fred, eftersom ingen annan mäktig aktör kan utöva den typ av inflytande som krävs för att nå ett genombrott.

För att Biden-administrationen ska kunna lyckas med detta, måste den inta en mycket aktiv roll och framföra sina egna idéer och sätta ner foten när det krävs.

Som president har Biden en historisk möjlighet att få ett slut på Israel-Palestina-konflikten och båda sidor gör bäst i att ta till vara den möjligheten.

Alon Ben-Meir är professor i internationella relationer vid Center for global affairs vid New York university (NYU) och undervisar i kurser om internationella förhandlingar och Mellanösternstudier.

Översättning: Christin Sandberg