REPORTAGE:

Akut läge för karenfolket i norra Myanmar

Bybor från Karenfolket har flytt in i djungeln undan den myanmariska arméns flygbombningar i Papundistriktet i norra Myanmar. Foto: Free Burma Rangers via AP
 

REPORTAGE

Dela på facebook
Dela på twitter

Akut läge för karenfolket i norra Myanmar

Sjukdomar och hunger väntar de cirka 20 000 personerna ur karenfolket som är på flykt i djungeln i delstaten Kachin i norra Myanmar. Det råder matbrist och den politiska situationen i militärkuppens Myanmar är fortfarande osäker och tvingar därför människor på flykt – vart och till vad är ännu okänt.

Av Tara Abhasakun/Thailand

MYANMAR Slone Pham påminns om barndomens fasor under uppväxten som medlem av bergsfolket Karen, ett minoritetsfolk i Myanmar.

Det har fått mig att minnas vad jag redan gått igenom tidigare. Luftangreppen till exempel, som jag var tvungen att fly ifrån när jag var liten. Jag gömde mig ett tag i djungeln även när jag var liten, på grund av attacker från den burmesiska militären, säger han till Tidningen Global.

Numera bor han i Calgary i Kanada, och är ordförande för International Karen Organization. Liksom andra etniska grupper i Myanmar har Karenfolket kämpat för större självstyre och autonomi från landets centralregering sedan Myanmar blev självständigt 1948. 

Kampen har varit blodig och Myanmars militär har fördrivit tusentals människor från karenfolket, och även dödat många av dem.

Foto: Free Burma Rangers

Minoriteten en måltavla 

Den 15 mars inledde Myanmars militär, även kallad Tatmadaw, luftangrepp mot den norra delstaten Kachin, där majoriteten av karenfolket lever. Detta följde efter månader av sammandrabbningar mellan den myanmariska armén och Karen National Liberation Army (KNLA), den militära grenen av Karen National Union (KNU). 

Sedan den 27 mars har 20 000 personer från karenfolket i Kachin flytt från våldet och gömmer sig nu i grottor och i djungeln i denna region. David Eubank, amerikan och grundare av hjälporganisationen, Free Burma Rangers, säger till Tidningen Global att det är de äldre och spädbarn bland karenfolket som främst riskerar att råka ut för hunger och sjukdom under kaoset som råder.

Enligt Eubank så vågar karenfolket inte återvända hem så länge den myanmariska armén fortsätter att avancera genom karenfolkets mark och dödar människor under markinvasionerna.

– De lever enkelt. De bor i grottor eftersom de är rädda för att bli bombade. De bor trångt vid en liten bäck, med kanske ett bambu- eller bananbladstak, med familjer som tvingas krypa ihop under regnet. De samlar rötter och grönsaker från djungeln för att äta för att komplettera den lilla mängden ris de tog med, säger Eubank till Tidningen Global.

Foto: Free Burma Rangers

Upprepat trauma

Den tuffa terrängen i norra Myanmar är inte idealisk för äldre människor som har svårt att gå.

  Många av dem är sedan tidigare svaga eller sjuka, med bräcklig hälsa eftersom de är i 70–90-årsåldern. Och nu har de tvingats ut på en ansträngande vandring, mestadels på små stigar. Över stenar och bambuklumpar. 

Även ammande spädbarn riskerar att gå hungriga.

– De nyfödda barnen är beroende av mammans mjölk, men om hon inte har något att äta eller dricka, sinar mjölken. Det finns inte heller någon regelbunden tillgång till hälsovård. Även fast våra läkare åker runt och hjälper til kan det inte ersätta en fast klinik, säger Eubank och fortsätter:

– De flesta av karenfolket är jordbrukare, och militärens attacker har satt deras försörjningsmöjligheter ur spel. Livsmedelsförsörjningen för de strandsatta kan fortsätta att vara ett problem även när de väl återvänder hem. 

– Om de inte snart kan återvända hem för att så sina grödor och utfodra sina djur kommer de troligen att ha slut på mat inom en månad, säger han.

Free Burma Rangers har över hundra arbetslag som arbetar med olika lokala karenorganisationer för att tillhandahålla läkare till de som är strandsatta. Känslan av förtvivlan är uppenbar.

– Alla [inom karenfolket] nu levande har redan gått igenom detta. Det är allt de känner till. Jag pratade med en kvinna som sade: ”Jag minns när japanerna invaderade. Jag var en liten flicka när vi flydde. Det känns som om jag varit på flykt hela livet”.

Slone Pham betonar behovet av internationella påtryckningar på Myanmars militär, som tog makten i landet genom en kupp den 1 februari i år.

– Problemet är den burmesiska militärregimen. Flyktingströmmen är ett direkt resultat av regimens bombningar, skjutandet och dödandet av civila. Om Thailand och andra grannländer inte vill ha flyktingar och de vill se politisk stabilitet i Myanmar, bör de sluta stödja regimen och lyssna på rösterna från offren och de civila, säger Slone Pham.

Foto: Free Burma Rangers via AP

Vågar inte återvända

Armén har också dödat folk ur minoriteten genom att beskjuta byar, enligt Eubank.

– Under tiden, även om flygattackerna har stoppats tillfälligt, flyger fortfarande militära plan över området, vilket skrämmer människor från att återvända hem. Och trupper i Myanmar avancerar fortfarande landvägen skjutandes. Bara för två dagar sedan dödades en kvinna, och en man sårades, samtidigt som de andra i samma by jagades iväg. Folk vågar i allmänhet inte återvända till sina byar, säger han.

*Översättning av Christin Sandberg

Läs även:

Dela på facebook
Dela på twitter