REPORTAGE:

Minskad pressfrihet – en dold pandemi

Honkong-journalisten Choy Yuk-ling dömdes i förra veckan för att ha gjort falska uttalanden i vad som ses som en av mÄnga attacker mot pressfriheten i Hongkong och runt om i vÀrlden. Foto: AP Photo/Kin Cheung

REPORTAGE

Dela pÄ facebook
Dela pÄ twitter

Minskad pressfrihet – en dold pandemi

Journalistik Ă€r pĂ„ global retrĂ€tt. Ett bistrare arbetsklimat breder ut sig vĂ€rlden över, med hot, desinformation och dödligt vĂ„ld. Covid-19-pandemin har dĂ€rtill tvingat journalister – liksom mĂ€nniskor i stort – att anpassa sig till nedstĂ€ngningar, hĂ€lsorisker och en förflyttning frĂ„n en fysisk till en digital verklighet. 

PÄ andra sidan pandemin vÀntar ett förÀndrat journalistlandskap med nya spelregler, enligt reporterröster som Tidningen Global talat med.

Av Klas Lundström

JOURNALISTIK Covid-19-pandemin har medfört Ă„tgĂ€rder som slutit och stĂ€ngt samhĂ€llen i hopp om att minska smittspridning. Samtidigt blev tillgĂ„ngen till information mer utsatt och – pĂ„ sina hĂ„ll – indragen.

I en ödesmÀttad pandemi ökar allmÀnhetens behov av information, uppdateringar och vittnesmÄl om coronavirusets hÀrjningar, sociala pris för samhÀllsnedstÀngningar och regeringars exploateringar av coronaviruspandemin för att motarbeta fri och oberoende rapportering.

– Det har helt klart blivit svĂ„rare att bedriva oberoende journalistik sedan pandemin bröt ut, berĂ€ttar Filep, som egentligen heter nĂ„got annat, för Tidningen Global. 

”Maktens sprĂ„krör”

Filep tillhör en liten och utsatt yrkeskĂ„r i VĂ€stpapua – oberoende och lokalt förankrade journalister. Han har varit journalist i tio Ă„r och rapporterar ”ur ett grodperspektiv” om Indonesiens upptrappade vĂ„ld mot sjĂ€lvstĂ€ndighetsföresprĂ„kare och armĂ©ns repression och utomrĂ€ttsliga mord pĂ„ politiska aktivister, religiösa ledare och studenter. 

VÀstpapua befinner sig sedan 60 Är i öppen konflikt sedan Indonesien annekterade den tidigare hollÀndska kolonin VÀstra Nya Guinea, mot den melanesiska lokalbefolkningens vilja. En konflikt som trappats upp sedan december 2018, dÄ vÀstpapuansk gerilla dödade ett tjugotal indonesiska byggarbetare, vilket renderade i massiva indonesiska flygrÀder, bruk av kemiska vapen och över 40 000 internflyktingar. 

En humanitÀr katastrof som Indonesiens stÀngda dörrar för hjÀlporganisationer, utomstÄende mÀnniskorÀttsrapportörer och utlÀndska journalister förblir mer eller mindre okÀnd för omvÀrlden. Och dÀr drabbades sista chans att bli hörda stÄr till lokala journalister.

– Det Ă€r svĂ„rt. Indonesien vill att vi bedriver journalistik enligt deras önskemĂ„l, som ett slags maktens sprĂ„krör. Eftersom vĂ„ra avslöjanden sticker centralregeringen i Jakarta i ögonen anklagas vi för allt möjligt, för att stödja ”terrorister” och för att vara ”fake news”, sĂ€ger Filep.

Pressfrihet pÄ tillbakagÄng

Enligt Reportrar utan grĂ€nsers, RUG, pressfrihetsindex 2021 Ă€r journalistik ”totalt blockerad eller allvarligt förhindrad” i 73 lĂ€nder vĂ€rlden över och ”anstrĂ€ngd” i ytterligare 59. Inalles Ă€r alltsĂ„ journalistiken pĂ„ olika sĂ€tt och i olika omfattningar motarbetade i 132 av planetens nationer.

– Journalistik Ă€r det bĂ€sta vaccinet mot desinformation, sĂ€ger Christophe Deloire, generalsekreterare vid RUG i ett pressmeddelande i samband med pressfrihetsindexrapportens publicering.

Topp tre, enligt RUF:s index, Àr Norge, Finland och Sverige. Fyra Àr Danmark, vilket Àr en tillbakagÄng och frÀmst bottnad i den mediala storm som följde pÄ programledaren Sofie Lindes avslöjanden om sexuella övergrepp hon ska ha utsatts för tidigt i sin karriÀr, ett avslöjande som följde ett öppet brev undertecknat av 600 kvinnliga journalister som sade sig ha upplevt liknande lagövertrÀdelser. 

Men det Ă€r sĂ€rskilt i mitten- och bottenpartiet av pressfrihetsblocket som ”den största rörelsen skett”, enligt RUG.

”Fake news”

En indexrörelse som kontrasteras mot den tillfÀlligt stÀngda vÀrld som mÄnga journalister tvingats anpassa sig till under covid-19. Behovet av seriös och informativ journalistik har emellertid inte minskat. 

TvĂ€rtom stĂ„r det klart att medier ses som ”villebrĂ„d” av den högsta politiska makten. Brasiliens president Jair Bolsonaro, Filippinernas dito Rodrigo Duterte och USA:s ex-president Donald Trump har aktivt utmĂ„lat journalister till direkta mĂ„ltavlor och uppviglat allmĂ€nheter att mer eller mindre bli ”fake news” sprĂ„krör. 

Möjligheten att bedriva opinionsarbete i sociala medier har inte endast gett oss avlönade trollfabriker, statsinitierad cyberkrigföring och medvetet spridd desinformation. Det har ökat kraven pÄ kÀllkoll, kÀllskydd och oberoende rapportering, vilket stÄr och faller med att mediehus investerar i grÀvande journalistik.

”FrĂ„n gatan till skĂ€rmen”

Pandemin har Àven tvingat reportrar att undvika gator och torg och istÀllet uppsöka och bedriva journalistik i de digitala rum som stÄr tillbuds och Àr smittsÀkra. 

Journalistik via digitala samtalsplattformar har blivit ”det nya normala”, berĂ€ttar Rebecca Kuku, reporter vid The National i Papua Nya Guinea. Hennes bas och hemort Ă€r huvudstaden Port Moresby – men hennes arbetsfĂ€lt Ă€r landet i stort, sĂ„vĂ€l maktens korridorer som rurala byar. Rörlighet Ă€r en förutsĂ€ttning för hennes rapportering och allt i en önation dĂ€r intervjuer ofta utförs i djungelisolerade fickor dit det endast gĂ„r att ta sig via smĂ„ Cessnaplan eller flodbĂ„tar.

– Det Ă€r en utmaning att jobba med sĂ„ mĂ„nga restriktioner och att tvingas göra allting i princip virtuellt. Intervjuer öga mot öga Ă€r uteslutet och att ta sig in i regeringsbyggnader för att ”jaga nyheter” gĂ„r inte lĂ€ngre, sĂ€ger Rebecca Kuku till Tidningen Global. 

Informationsbrist i informationsflödets tidevarv

Filep bedriver journalistik pĂ„ andra sidan grĂ€nsen om Papua Nya Guinea – i skiljelandet mellan Sydostasien och Oceanien, i skuggorna till en stolt indonesisk presstradition med oberoende röster och sprudlande samhĂ€llsdebatt. Indonesiens grundlagsskyddade press- och yttrandefrihet inkluderar emellertid inte det ockuperade VĂ€stpapua. HĂ€r rĂ„der politiskt och journalistiskt undantagstillstĂ„nd.

– VĂ„r journalistiska produkt har blockerats av regeringen ett flertal gĂ„nger, utan nĂ€rmare förklaringar. Dessutom har internetblackouts varit vanliga i samband med exempelvis manifestationer för ett sjĂ€lvstĂ€ndigt VĂ€stpapua, vilket gjort det svĂ„rt för oss att söka information och sprida vĂ„ra artiklar, samt för allmĂ€nheten att hĂ„lla kontakt med nĂ€ra och kĂ€ra, sĂ€ger Filep.

Regionen han verkar i – de centrala höglandsprovinserna – Ă€r den vĂ€pnade konfliktens krutdurk, med mer eller mindre daglig eldgivning mellan indonesisk armĂ© och vĂ€stpapuanska befrielserörelser. 

Allt med en civilbefolkning, sociala rörelser, mÀnniskorÀttsaktivister och oberoende journalister i skottlinjen, i ett krig som sÀllan trÀnger igenom det globala mediebruset.

– Genom att skriva och rapportera om det vĂ€stpapuanska folkets lidande kan mĂ€nniskor fĂ„ upp ögonen för vad som verkligen hĂ€nder hĂ€r: politiskt, ekonomiskt och miljömĂ€ssigt. Det Ă€r det som fĂ„r mig att orka fortsĂ€tta verka som journalist i VĂ€stpapua, sĂ€ger han. 

Latinamerika farligaste regionen

Utöver organisationens pressfrihetsindex visar Kommittén för att skydda journalisters, CPJ, data att 32 journalister miste livet under 2020. Afghanistan och Mexiko toppar den föga prestigefyllda listan med fem dödade journalister vardera under förra Äret. 

Med sina tio mord Ă€r Latinamerika den farligaste regionen i vĂ€rlden för journalister att arbeta i. Utöver journalister löper Ă€ven mĂ€nniskorĂ€ttsaktivister, fackliga företrĂ€dare och ursprungsfolk stor risk för vĂ„ld, förföljelse eller att dödas – en situation som pandemin knappast bidragit till att förbĂ€ttra.

I Centralamerika faller stater samman inför allmĂ€n beskĂ„dan. Under trycket frĂ„n politisk nepotism, organiserad brottslighet och ökad fattigdom. Covid-19-pandemin har slagit hĂ„rt mot latinamerikanska ekonomier och den hĂ€r delen av vĂ€rlden har blivit en vedertagen ”hotspot” för oberoende journalister.

Journalistik i ”fallna stater”

CPJ noterar att hot, attacker och till och med mord pÄ journalister i Honduras numera sker mer eller mindre riskfritt för förövare. Fyra journalister mördades under 2020 och pandemins intÄg har nÀra nog strypt journalisters rörelsefrihet och arbetsmöjligheter, berÀttar Dunia Orellana, undersökande journalist, dokumentÀrfilmare och chef för journalistnÀtverket Rapportera utan rÀdsla.

– Utöver begrĂ€nsningarna av sjĂ€lvbestĂ€mmande och rörelsefrihet tror jag att den minskade informationstillgĂ„ngen har vĂ€ckt folkets vrede. Att bedriva journalistik Ă€r det farligaste du kan göra, sĂ€ger hon till Tidningen Global.

Samtidigt – tillĂ€gger Dunia Orellana – har honduranska journalister tvingats söka sig utanför de politiserade mediehusen för att nĂ„ ut med sin rapportering. Vilket renderat i nya allianser och alternativ – i ett parallellt medieutbud som allmĂ€nheten lĂ€tt kan ta del av via exempelvis sociala mediekanaler.

Medieoligarki och folkmÄngfald

DĂ€rmed inte sagt att Honduras pressfrihets framtid Ă€r sĂ€krad – lĂ„ngt ifrĂ„n, visar RUG:s kartlĂ€ggning. RUG anser roten till Honduras journalistiska skymning – vilken samlöper med en politisk och socioekonomisk kris – vara den USA-stödda statskupp som sommaren 2009 tvingade president Manuel Zelaya bort frĂ„n posten. 

Den kokainbonanza och migrationsvÄg som USA pÄbörjat resandet av en mur för att slippa se Àr resultatet av en lÄngvarig amerikansk utrikespolitik dÀr militÀrdiktaturer och korrupta regimer getts stöd och fri lejd pÄ miljontals mÀnniskors bekostnad. 

Dunia Orellana menar att journalistens framtid Àr en stor utmaning. Principen att söka efter sanningen förblir förvisso densamma, men tillvÀgagÄngssÀttet har genomgÄtt förÀndringar till följd av externa omstÀndigheter. 

– Vi mĂ„ste inte bara konfrontera pandemins utmaningar, utan Ă€ven korruptionen i ett land som inte tillhandahĂ„ller möjligheter till sina medborgare, sĂ€ger hon.

Pyrande politisk pandemi

Ett annat latinamerikanskt land med en press i hÀnderna pÄ en minoritet inflytelserika medieÀgare Àr Paraguay. LikvÀl har omvÀrlden nÄtts av storskaliga protester med krav pÄ regeringens avgÄng för sin hantering av covid-19-pandemin. 

I Paraguay Ă€r journalister liksom i Honduras mĂ„ltavlor pĂ„ grund av sin rapportering. I februari 2020 mördades den brasilianske journalisten Lourenço ”LĂ©o” Veras av en paramilitĂ€r grupp med kopplingar till landets inflytelserika organiserade brottslighet. 

Reporteryrket Àr vedertaget utsatt i den kustfria nationen i Sydamerikas hjÀrta. Ett land som i decennier kontrollerats och styrts av Coloradopartiet, vars nuvarande president Mario Abdo Benítez varit föremÄl för intensiva avgÄngskrav under stora manifestationer, frÀmst ledda av unga paraguayaner utleda pÄ utbredd korruption och regeringens bristfÀlliga pandemihantering.

”Privataktörers makt”

Kraven pĂ„ social rĂ€ttvisa och politiska reformer försvĂ„ras emellertid lika mycket som de ”tvĂ€ttas” av landets bĂ€rande och tyngsta medieröster – alltjĂ€mt i ett fĂ„tal medieĂ€gares hĂ€nder – som Ă„tnjuter nĂ€ra band till Coloradopartiets oligarki.

Norma Flores Allende, Tidningen Globals medarbetare bosatt i Paraguays huvudstad Asunción, vittnar om en regional pressfrihet som Àr i fara av mÄnga skÀl.

– Det Ă€r inte bara hot frĂ„n regeringen eller organiserad brottslighet som Ă€r viktiga faktorer att ta hĂ€nsyn till. Vi mĂ„ste Ă€ven prata om privata företags makt och hur de villkorar kvaliteten pĂ„ den journalistik vi gör, sĂ€ger hon till Tidningen Global. 

”Teknik kan aldrig ersĂ€tta verkligheten”

AffĂ€rsmedierna, menar Norma Flores Allende, agerar inte sĂ€llan ”reklambyrĂ„er” och megafoner för mĂ€ktiga gruppers intressen samtidigt som usla arbetsvillkor och lĂ„ga löner gör sitt till för att urholka journalistisk kvalitet och pressfriheten i stort. SĂ€rskilt tydligt har det blivit under en global pandemi som slĂ„r sĂ€rskilt hĂ„rt mot lĂ€nder med svaga demokratiska immunförsvar och korruptionsanfrĂ€tta sjukvĂ„rdssektorer.

Paraguay Ă€r inget undantag, nĂ„got som bĂ€ddat för en blomstrande ”vaccinturism” till USA för kapitalstarka medborgare (se Tidningen Global #305). Kvar, i vĂ€ntan pĂ„ ljuset i pandemitunneln, stĂ„r enskilda medborgare och bakbundna reportrar, förhindrade tillgĂ„ng till ”fĂ€ltet” pĂ„ grund av restriktioner och pandemilagar som spelar politiska intressen i hĂ€nderna.

– Verkligheten mĂ„ste ses med egna ögon, det kan aldrig ersĂ€ttas av nĂ„gon teknik, sĂ€ger Norma Flores Allende. 

LÀs Àven:

Dela pÄ facebook
Dela pÄ twitter