LEDARE:

Ett spel med löften om framtiden

LEDARE

Dela pÄ facebook
Dela pÄ twitter

Ett spel med löften om framtiden

Av Mattias Gönczi

BerÀttelsen om situationen med vaccin i vÀrlden i dag Àr mÄngfasetterad och trÄdarna Àr mÄnga att hÄlla i huvudet. Det sticker i ögonen att flera lÀnder, som USA och Kanada, öppnat upp för att vaccinera barn innan Covax ens nÄtt sitt första minimala mÄl av 3 procent, det vill sÀga, man har inte ens hunnit vaccinera sjukvÄrdspersonalen i de lÀnder som ingÄr i programmet. MÄlet pÄ 20 procent innan Äret Àr slut framstÄr som allt mer frÀmmande. 

Samtidigt hÀnder det nÄgot annat. Innan G7-lÀnderna samlades nu i helgen lovade USA att donera 500 miljoner doser till Covax. Resterande lÀnder matchade det och G7-lÀnderna kommer nu donera en miljard doser.

Det Àr bÄde bra och alldeles för lite. Samma sju lÀnder har redan köpt upp över en tredjedel av vÀrldens alla vaccin till dags dato och det Àr bara nÄgra veckor efter att EU meddelat att man köpt ytterligare 1,8 miljarder doser frÄn Pfizers framtida produktion (40 miljoner av dessa kommer gÄ till oss, i Sverige). Löftena handlar dessutom inte om i dag, eller i morgon, eller innan man vaccinerat klart sina barn, utan den stora mÀngden doser levereras nÄgon gÄng under nÀsta Är.

För att ge lite exempel: Innan Ärsskiftet kommer USA leverera 200 av sina 500 utlovade miljoner doser och UK kommer leverera 30 av sina 100 miljoner. Det Àr alltsÄ ett spel med löften om framtiden, och som sÄdana Àr löftena alldeles för svaga. IMF och WHO gick ut med ett gemensamt uttalande, veckan innan G7-lÀnderna skulle samlas, om att de för 500 miljarder kronor skulle kunna vaccinera 60  procent av vÀrldens befolkning till juli nÀsta Är. Alternativkostnaden Àr enorm. DÄ blir löftet om 1 miljard doser, som i huvudsak levereras nÄgon gÄng i framtiden, vÀldigt futtigt.

Parallellt rullar en annan boll vidare. Vad som började som ett bÄde motarbetat och tystat förslag frÄn Indien och Sydafrika inför att VÀrldshandelsorganisationen (WTO) skulle samlas i oktober i fjol, om att man skulle ÄsidosÀtta immaterialrÀtten kring covid-19, stödd bara av nÄgra fÄ lÀnder och hÀlsoorganisationer sÄsom LÀkare utan grÀnser, har lÄngsamt vunnit allt mer gehör. NÀr sÄ WTO skulle samlas i mars, var det plötsligt stöd av WHO, 100 lÀnder och kongressledamöter sÄvÀl som parlamentsledamöter i USA och EU.

Efter det har USA meddelat att man stödjer det och för bara nÄgra dagar sedan meddelade Europeiska parlamentet detsamma. Parlamentet beslutar inte om EU:s hÄllning, men budskapet Àr starkt och tydligt. Det blir inte sÀmre av att WTO i onsdags beslutade att ta upp förslaget för debatt.

I VÀrldshandelsorganisationen mÄste alla lÀnder vara eniga, det Àr lÄngt dit. Och pÄ vÀgen tappar vi enormt mycket onödig tid, Indien hoppas att man ska kunna avsluta diskussionerna i slutet av juli. Men lÀnderna som Àr emot blir allt mer isolerade och vi har all anledning att kÀnna oss hoppfulla. GÄr det igenom skulle det kunna bli en ordentlig gamechanger.

Pandemin har visat pÄ de enorma orÀttvisorna som finns i vÀrlden, hur stor skillnad det Àr pÄ att vara rik och fattig, i levnadsvillkor. I livschanser. NÀr Skottland och Sverige funderar pÄ om vi ska vaccinera friska barn med vÀldigt lÄg risk för allvarligare konsekvenser Àn lite snuva kÀmpar ovaccinerade sjukvÄrdare i fattiga lÀnder vidare med livet som insats. Vi fÄr inte glömma det, men vi ska inte heller blunda för att lÄngsamt finns det hopp, inte om rÀttvisa, men Ätminstone om lÀttnader, Àven för de allra allra fattigaste.

Europaparlamentets beslut var verkligen glÀdjande.

Girighet.

Relaterade artiklar:

Dela pÄ facebook
Dela pÄ twitter