DEBATT. Jag lärde mig nyligen att till och med Ester Blenda Nordström, som bland annat var en inspirationskälla till Astrid Lindgrens historier om Pippi Långstrump, påverkades av sin tids rasism och därför glömdes bort efter andra världskriget. Så lätt är det alltså att gå på främlingsfientliga stämningar när omgivningen är sådan. I dag händer det igen. Jag säger – som miljöpartist – allt oftare: högerpopulistiska partier har lyckats brunfärga det politiska spektret. Kanske deras främsta (värsta) framgång hittills.

Men vi har, till stor del, oss själva att skylla. På snarlikt sätt som Trumps Amerika tidigare skeppade iväg de tråkiga och farliga jobben till Kina, mot att få billiga varor, har Sverige automatiserat till en ”billigare” produktion. Vi i Mp har inte lyckats tillräckligt bra med vårt budskap om beskattning av maskiner i stället för människor samt jobb inom infrastruktur, vind- och solenergi.

Det känns som om människan knappt får existera längre. Ett exempel: i andra länder jobbar många människor med service på järnvägsstationer. Men på till exempel Falu resecentrum står bara en ofta kaputt biljettautomat. De flesta toaletter är låsta och hur öppnar en icke-IT-kunnig människa de tre andra? I kiosken intill kan en duktig invandrarkille hjälpa till, men bara fram till 18:30.
Att vi avskaffat otaliga manuella jobb är en viktig anledning till integrationsproblemen. ”Du måste ha utbildning!” Det håller Mp med om, men nysvenskar hamnar alltför ofta utanför, en del unga satsar på en kriminell karriär, nynazister och deras svans får anledning att peka finger och till och med inta gatorna i Borlänge, Falun och nu Ludvika.

En annan anledning är hur man resonerar om lönesänkningar och liknande efter ekonomiska kollapser – då (1929) och nu (2008). Förlusterna vältras över på fattigare länder – och människor. Jobba och stressa med låg lön i hemtjänst och städning. Offentliga sektorn har ”inte råd” att anställa tillräckligt många med rimlig lön – och utbildning. Jag kallar det ”Red is the New Black”. Att betrakta arbetarklassen med rasistiska förtecken kan bli nästa steg. Medan de flesta rika blivit rikare. Mp måste vara ett parti som vägrar acceptera dessa klyftor.

Då– för länge sedan – sändes folk till koncentrationsläger. Nu skickas unga män – som kunde varit en god resurs här – tillbaka till Afghanistan, ett land de kanske aldrig upplevt. ”Shame on us!” Skäms. En tysk intellektuell skrev då om sitt hemland: ”Vi är ett fattigt, fattigt land.” Kanske det, efter kraschen 1929. Är vi – nu– ett fattigt, fattigt land som inte klarar av att hjälpa?

Denne tysk, Kurt Tucholsky, begick senare självmord i Sverige. Ett land som nu håller på att begå moraliskt harakiri i tron att vi saknar resurser. På vad är vi fattiga?

Nyfascisterna försöker skylla krisen på invandring, det urgamla knepet att sparka nedåt på den som är i underläge. Varför inte rikta uppmärksamheten uppåt? I Sverige har antalet miljardärer ökat till 184. Om vi visade politiskt mod och förmögenhetsbeskattade enbart dessa med ynka 1,5 % skulle staten få in resurser till ytterligare cirka 44 000 nya sjuksköterskor, eller lärare. Jobb som behövs – möjliga att matcha ihop med många nysvenskar. Jag är villig att betala mer i skatt.

2015 såg jag Svenska Kyrkans slogan på ett tåg: ”We need no boundaries, we need solidarity.” Vi behöver inga gränser, vi behöver solidaritet. Vi i Miljöpartiet håller med. Låt oss börja där. Allihop.