Kaliforniens ärevördige guvernör Jerry Brown har chansen att träda fram som en politiker med en sann poets hjärta och förändra världen. Brown har endast tio månader kvar på sin post före sin pensionering. Och om han inte är den som vågar ta itu med oss livstidsdömda fångar utan chans till villkorliga domar – vem kommer då att göra det?

Vem kommer att driva omänsklighetens tidvatten för USA:s fångar i en annan riktning? Tillvaron utan möjlighet till villkorlig frigivning är ett dödsstraff. Du är dömd att dö inspärrad, du kommer aldrig att släppas fri, inte förrän din tå har försetts med ett id-kort, oavsett hur djup och omfattande din rehabilitering har varit. Enda möjligheten till förändring återfinns hos guvernören.

Enbart i Kalifornien sitter 5 000 livstidsfångar. De verkligt levande döda. Jag drar mig till minnes en dag på 1990-talet, då jag satt på anstalten California Men’s colony, då jag fortfarande hyste hopp om att det var möjligt att omvandla domen till villkorlig efter rehabilitering – men allt hopp grusades av en anstaltschef som sa att livstidsdomar inte innebär något annat än att sitta inne på livstid. Så varför fortsätta att gå självhjälpsprogram, delta i olika aktiviteter, utbilda sig?

Många av Kaliforniens livstidsdömda, inklusive mig själv, är förstagångsförbrytare. Många av alla inhumana straff är följden av verkliga offer. Verkliga dödsoffer, förstörda familjer och samhällen. Förlusten av liv kan inte göras ogjord, men livstidsdömda kan resa sig, gottgöra sina brott och söka försoning, förändras. Många livstidsdömda har bytt ut sina gamla liv mot nya och borde ges möjligheten att dela med sig av sina erfarenheter.

Själv åkte jag in 1977, i en tid då fängelserna började fyllas på allvar, framför allt av icke-vita. Då fanns det 12 delstatsfängelser, i dag finns det över 30 och fler är att vänta. Mellan 1982 och 2000 växte Kaliforniens fångpopulation med 500 procent. Det finns fler livstidsdömda bara i den här delstaten än i något annat land i världen. Det är ingen slump: långa straff innebär aktieintäkter på Wall Street och fler långtidsdömda fångar innebär mer pengar för anstaltsägarna.

Om Kaliforniens guvernör Jerry Brown inte tar itu med delstatens livstidsdömda snart kommer många rehabiliterade fångar att hinna dö i fängelse. Vilken människa är inte förtjänt av en andra chans? Somliga fångar hade aldrig någon riktig chans från början. Jag ansökte om omvandlad dom 2014 och har väntat sedan förra året, då Jerry Brown inledde arbetet med att omvandla vissa livstidsdomar, för att se om även min dom kommer att behandlas. Om så sker och mitt straff omvandlas innebär det att jag kommer förhöras av Kommittén för villkorliga straff, som därefter kommer att avgöra ifall jag är lämplig för villkorlig frigivning.

Den utdragna väntan för tankarna till rollen jag spelade i pjäsen ”I väntan på Godot”, där jag spelade rollen som Pozzo i en uppsättning på San Quentin-fängelset 1988. Jag väntar fortfarande medan alla andra aktörer från den uppsättningen har lämnat fängelset bakom sig. Om inte guvernören omvandlar mitt straff, vem kommer då att göra det? Vem kommer att stå sida vid sida med oss som inget hellre vill än att förändra världen?