Presidenten slutade på uppemot 70 procent av rösterna, eller närmare bestämt 5,8 miljoner röster, meddelar valmyndigheten CNE:s chef Tibisay Lucena enligt flera medier. Med större delen av rösterna räknade redovisar Lucena också en avsevärt högre siffra över deltagandet än vad tidigare uppgivits, drygt 46 procent.

De andra två kandidaterna – Henri Falcón och Javier Bertucci – fick enligt Lucenas uppgifter 1,8 miljoner respektive 925 000 röster.

– Återigen har vi segrat! Återigen har vi triumferat! utbrast Maduro i sitt segertal inför jublande anhängare.

– Vi är historiens kraft omvandlad i folklig seger, permanent folklig seger, tillade presidenten.

30 procent

Lucenas beräknade valdeltagande är historiskt lågt, och kan jämföras med 80 procent i det senaste presidentvalet 2013. Men det är ändå rejält mycket mer än de cirka 30 procent som oppositionen och källor inom valmyndigheten tidigare sagt.

Oppositionspolitikern Falcón och pastorn Bertucci dömer ut valet som orättvist.

– Vi erkänner inte denna valprocess som giltig, säger Falcón på en presskonferens.

Både han och Bertucci kräver därmed att valet görs om.

EU skeptiskt

Bland de många övertrampen till Maduros fördel nämner Falcón och övrig opposition i första hand de ”röda punkter” som regimen satt upp vid vallokalerna. Det är samlingsplatser där trogna väljare kunnat registreras av det styrande partiet PSUV. Enligt vittnesuppgifter har de lockats med belöningar om de röstar på Maduro.

Den breda oppositionsrörelsen Frente Amplio (FA) har överhuvudtaget inte deltagit i valet, utan från början sagt att det har varit riggat. FA manade under valnatten också Falcón och Bertucci att ta avstånd.
Även USA och EU har uttryckt stark skepsis till valet.

Venezuelas kriser i fyra punkter

Hur kommer det sig att Venezuela – en gång Latinamerikas rikaste land – står på ruinens brant? Här är fyra orsaker till landets ekonomiska kris.

Oljerusch och dollar

Venezuela sitter på jordens största oljereserver och åtnjöt över ett decennium av överflöd mellan 2004 och 2015. Landet, vars intäkter till 96 procent kommer från oljan, drog in omkring 750 miljarder dollar på det svarta guldet innan oljepriset började sjunka. Enligt regimen har man satsat 718 miljarder dollar på välfärdsprogram 1999-2014.

Järnstyre och korruption

Efter att Hugo Chávez kom till makten 1999 kopplade det socialistiska ledarskapet ett järngrepp om ekonomin och förstatligade hela sektorer, som stålindustrin och cementbranschen. Dessutom exproprierades hundratals företag.

Regimen införde också prisregleringar som ledde till att den industriella produktionen underminerades.

En sidoeffekt av den statliga kontrollen är korruption. Kontrakt sätts till ett överpris och handeln med dollar är vanligt förekommande på den svarta marknaden, där en dollar är värd 12 gånger mer än den officiella kursen. Jorge Giordani, en gång ekonomisk rådgivare åt Hugo Chávez, uppskattar att 300 miljarder dollar gått om intet under det senaste decenniet på grund av korruptionen.

Oljepriset kollapsar

Det mörknade ytterligare på Venezuelas horisont då oljepriset störtdök 2014. Oljepriset per fat sjönk från 98 dollar i juli 2014 till 47 dollar per fat i slutet på året. I snitt låg priset på 35 dollar under 2016.

Oljebolaget PDVSA har också saknat nödvändiga investeringar i upprustning vilket resulterat i ett stort produktionsbortfall, som gör att man inte fullt ut kan dra fördel av att oljepriserna nu ökar igen.

Inflationen i landet uppgår till 13 800 procent i år, enligt Internationella valutafonden (IMF). Krisen har lett till att en minimilön endast räcker till ett halvt kilo kött.

Den som är satt i skuld…

Det slutliga klivet ned i den ekonomiska avgrunden inträffade när Venezuela och det statliga oljebolaget PDVSA delvis ställde in betalningarna i slutet av 2017. Landet står inför återbetalningar på 10 miljarder dollar per år. I en rapport nyligen från IMF konstaterades att krisen i Venezuela är ”en av världens värsta” under de senaste 50 åren.

TT-AFP