Förebyggande diplomati är den billigaste och mest effektiva metoden för att förhindra militära konflikter. Det underströk Miroslav Lajcak, ordförande för FN:s generalförsamling, nyligen vid ett möte i Stockholm.

VÄRLDEN Han underströk samtidigt att förebyggande insatser kan bestå av många delar och att de måste riktas mot de underliggande orsakerna till konflikter, innan de hunnit förvärras.

– Detta innebär starkare institutioner. Det handlar om en smart och hållbar utveckling. Det handlar om fredsbygge. Det handlar om att arbeta för mänskliga rättigheter och att stärka rättsstaten.

Miroslav Lajcak var en av talarna vid ett tre dagar långt möte om fred och utveckling som nyligen hölls i Sverige, arrangerat av Stockholms internationella fredsforskningsinstitut Sipri och det svenska utrikesdepartementet.

En av de frågor som många deltagare lyfte fram som avgörande för att förhindra konflikter var arbetet för en hållbar utveckling där fattigdom och hunger bekämpas.

Miroslav Lajcak citerade en rapport som gjorts i samarbete mellan FN och Världsbanken, vilken slår fast att varje dollar som satsas på att förhindra konflikter på längre sikt kan leda till att ytterligare sju dollar sparas in.

Även den tidigare utrikesministern Jan Eliasson påpekade att studier visar att satsningar på förebyggande arbete vid sidan av att rädda mångas liv även kan spara mångmiljardbelopp årligen. Han hänvisade även till en undersökning som gjorts av Världsbanken som visar att en stor andel av dem som ansluter sig till rebellgrupper gör detta på grund av bristen på andra ekonomiska möjligheter.

– Det är dags för oss alla att ta frågan om prevention och bibehållen fred på allvar, om vi fram till 2030 ska kunna uppnå den fred som är målsättningen i de hållbara utvecklingsmålen. Beslutsfattare måste fokusera på förebyggande insatser och tilldela mer resurser och uppmärksamhet till de områden där riskerna är som störst, sade Jan Eliasson, som tidigare varit FN:s biträdande generalsekreterare.

Enligt Sipris forskare är dock den politiska viljan ofta bristfällig när det gäller att satsa pengar på preventiva insatser i situationer där detta är som mest nödvändigt.

FN:s budget för fredsbevarande insatser under 2017–2018 ligger på motsvarande hela 6,8 miljarder dollar. Frågan är dock hur stor del av denna summa som går till förebyggande insatser. Vid ett högnivåmöte om fredsbevarande insatser som hölls förra månaden underströk flera deltagare hur viktigt det preventiva arbetet är – men kritiserade samtidigt att detta arbete inte prioriteras tillräckligt.

Siddharth Chatterjee, som representerar FN:s utvecklingsorgan UNDP i Kenya, säger till IPS att dagens konflikter ofta är komplexa, gränsöverskridande och har flera dimensioner. Orsakerna kan hänga samman med etniska motsättningar, gränstvister, konkurrens om begränsade resurser, svaga statsförvaltningar, fattigdom och socioekonomiska orättvisor och miljöförstöring. Han menar att denna komplexitet kan leda till våldsamma konflikter som skördar människoliv, men också blir mycket ekonomiskt kostsamma för de länder som drabbas. Siddharth Chatterjee säger att konflikter innebär att pengar som kunde gått till produktiva satsningar i stället används för att utöva våld och destruktivitet.

– Omfattande konflikter blir inte bara enormt ekonomiskt kostsamma för de länder som är direkt drabbade, utan även för grannländerna, som ofta får ta emot de flyktingar som tvingas ta sig över gränser i jakt på skydd, säger han.
Siddharth Chatterjee påpekar att ett av de stora globala hoten i dag är tillväxten av våldsam extremism. Den har inte bara har lett till att utvecklingsframgångar har vänts till bakslag utan kan även förorsaka skador som får negativa återverkningar under flera decennier framåt, i synnerhet i marginaliserade regioner. Han påpekar att den extremism som ofta leder till terrorism har sina rötter i fattigdom och otrygghet, vilket i sin tur hänger samman med att människor blivit marginaliserade och har brist på både resurser och makt.

En rapport från UNDP som bygger på uppgifter som samlats in i östra och västra Afrika visar att fattigdom och marginalisering är de främsta orsakerna till att unga människor söker sig till extremistiska grupper. Samma studie visade också att den avgörande orsaken ofta hänger samman med hur ländernas myndigheter bemöter vissa folkgrupper och ungdomar.