Om en följer den politiska debatten i media är det lätt att få uppfattningen att de enda partier som finns är de åtta som sitter i riksdagen. Så är det förstås inte, tittar vi nedanför fyraprocentspärren finner vi ett stort antal partier med mer eller mindre intressanta profiler.

Ett av dem är Initiativet som har sin förebild i det danska Alternativet. Alternativet, som betecknar sig som gröna och socialliberala, åstadkom en mindre skräll då de i det danska valet 2015 fick 4,7 procent av väljarstödet och därmed valdes in i det danska Folketinget. Skulle det vara möjligt för Initiativet att göra en liknande resa?

Som det ser ut i opinionsläget just nu är svaret nej. Initiativet har en lång väg att gå för att nå samma resultat som sitt danska syskonparti. Problemet för Initiativet tycks vara att de har lånat den danska kostymen, men glömt att fylla den med innehåll. Precis som Alternativet bygger Initiativet sin politik på några ganska luddiga värderingar. Orden skiljer sig något mellan de båda partierna men är ungefär desamma, i Initiativets fall heter de: öppenhet, optimism, medkänsla, medskapande, mod och handlingskraft – ord som kan betyda allt och ingenting.

Båda partierna formar även sin politik genom medborgarförslag och ”politiska labb” – tanken tycks vara att göra processen så demokratisk som möjligt, vilket förstås är positivt. Men ett politiskt parti kan inte bara bygga sin existens på att utforma goda arbetsprocesser, det måste finnas en kärna, en ideologi. Och hur jag än letar på Initiativets hemsida så hittar jag ingen sådan. Istället svämmar sidan över av floskler som: ”vi behöver bli ett inlyssnande samhälle” eller ”vi behöver inse att varje människa har ett stort värde och är ett viktigt bidrag till vår gemensamma resa.”

Även på danska Alternativets hemsida finns många klyschor och floskler, men där  finns också något mer, någonting konkret. Låt mig ta ett exempel. Under avsnittet ”ekonomisk hållbarhet” skriver Alternativet: ”Nyliberalismen leder i dag till en större ojämlikhet där de fattiga blir fattigare och de rika ännu rikare. Jordens ekosystem har varit den största förloraren och Alternativet tror att det är dags att gå i en ny riktning.”

Eftersom Initiativet inte har något färdigt partiprogram på hemsidan är det svårt att jämföra rakt av, men under rubriken ”Vår berättelse” skriver de till exempel så här:
”Vi ser att vänstern arbetar för kollektiv styrka och hög välfärd. Den gröna rörelsen arbetar för att vi ska hålla oss inom de planetära gränserna. Liberaler arbetar för individuell frihet och ekonomisk tillväxt. Konservativa högern arbetar för den svenska kulturen och identiteten. Vi anser att det inte behöver finnas motsättningar mellan dessa mål men att vi arbetar med dem på fel sätt i dagens Sverige. Vi bråkar om vem som har rätt istället för att hitta gemensamma vägar framåt.”

Medan Alternativet pekar ut en tydlig konflikt mellan det nyliberala systemet och ekosystemet så vänder sig Initiativet bort från alla konflikter. ”Alla ska med” som det brukade heta på sossarnas valaffischer – problemet är att ett parti som ska försöka tilltala alla snabbt blir urvattnat och meningslöst. Jag tror att alla partier som ska ha en chans att överleva måste erkänna att det finns konflikter och markera tydligt var de står. Det behöver inte betyda att man dogmatiskt tar avstånd från alla som inte är ”renläriga” – tvärtom tror jag verkligen att öppenhet och inkludering är värdefulla egenskaper. Men det måste finnas en gräns. Alla kan inte följa med, människor är olika och ett parti kan inte tillvarata allas intressen.

En anledning till att Initiativet inte har någon klar färdplan ännu kan vara att partiet är så ungt, det bildades i slutet av november 2017 och eftersom partiprogrammet utarbetas i samråd med alla medlemmar vill de inte uttala sig i specifika frågor innan det är helt klart. Alternativet har funnits sedan 2013 och har därmed hunnit skaffa sig mer kött på benen. Samtidigt har jag svårt att se varför människor skulle vilja gå med i ett parti med en så vag grund som Initiativets. Även om det är sympatiskt med en kollektiv och transparent arbetsprocess så måste grunden vara lagd. Det är svårt att bygga ett hus om man inte först har bestämt vad för slags hus man ska bygga.

Det behövs fler partier som vågar stå för öppenhet och tolerans i en tid då de flesta vill ha stängda gränser, hårdare straff och mer övervakning. Mina invändningar till trots välkomnar jag därför ändå Initiativets inträde på den politiska scenen. Men med bara några månader kvar till valet är det hög tid för dem att gå från ord till handling. Det är dags att fylla värderingarna med konkret politiskt innehåll.