Ett SD-troll i talmanskostym skällde ut Annie Lööf på Twitter för att hon kallade samer och judar för svenskar. ”Dessa grupper har en minoritetsställning i Sverige just för att de inte är svenskar. Skäms Annie Lööf för din rasistiska hållning!” skrev han.

I vanlig ordning blev folk förbannade och han fick förklara sig för Sveriges Radio:

– Människor som kommer till vårt land ska anpassa sig till det svenska samhället och ha en vilja att bli en del av vår svenska nation. Men de fem erkända minoritetsnationerna är fråntagna det kravet från vårt partis sida.

Vilket i och för sig inte förklarar något. Nationella minoritetsgrupper är inte ”människor som kommer till vårt land”. De har funnits här hela tiden. Det är därför de kallas just “nationella minoriteter” – inte “minoritetsnationer” som Björn Söder säger.

När Annie Lööf säger att samer, judar, romer, tornedalingar och sverigefinnar är svenskar, menar Björn Söder att hon försöker ta ifrån dem skyddet mot den assimileringspolitik som hans parti vill föra. Att han kallar det en ”rasistisk hållning” tål att tänka på. Det måste ju betyda att det är en rasistisk politik han vill skydda dem mot, eller hur?

Jag lyssnar på Channa Bankiers sommarprogram från 1980. ”Jag sitter på en solfläckströskel och svettas om magen” börjar hon. På stockholmska talar hon om fjärilar och katter, sagor och sånger, kampen om vatten. Ett möte i Folkets hus i Kapellshamn på Gotland. Vilken tur att Björn Söders parti skyddar henne mot att behöva anpassa sig till det svenska samhället. Ja, jag är ironisk.

Om svamlet om nationer inte vore så djupt förankrat i Sverigedemokraternas ideologi skulle vi inte behöva bry oss. Men det handlar om att dela upp människor i vi och dom på ett sätt som inget annat parti gör. Inget parti som inte är nazistiskt, alltså.

I kapitel 5 i Sverigedemokraternas principprogram skriver de att de skiljer mellan nationstillhörighet och medborgarskap. Man kan tillhöra en annan nation och vara svensk medborgare, men det ska inte vara för många. Inte för många som Channa Bankier, Sofia Jannok, Mikael Niemi, Tiffany Kronlöf och Katarina Taikon.

De delar in medborgarna i olika kategorier. Kategori 1: infödda svenskar – födda i eller tidigt adopterade till Sverige av svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet. Kategori 2: assimilerade till den svenska nationen, alltså personer med ickesvensk bakgrund som talar flytande svenska, ser sig som svenskar, ”lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation.” Kategori 3: övriga.

Men även den som är infödd svensk – alltså inte bara född i Sverige, utan född i Sverige av rätt föräldrar – kan upphöra att vara en del av den svenska nationen, skriver de. Till exempel om man byter språk eller lojalitet. I Sverigedemokraternas Sverige bestämmer partiet vem som får vara svensk. Vill du bli svensk lämnar du allt annat bakom dig, är du svensk är du inget annat.

Så om du växer upp i Sverige med Bamse och Pippi Långstrump, sjunger Bä bä vita lamm, tänder nio ljus i chanukkian och firar pesach varje vår, då är du inte en svensk jude. Du är jude med svenskt medborgarskap, och det är tur att judarna räknas som en nationell minoritet, för annars skulle det där med chanukkian inte vara så lämpligt.

Det är så Sveriges näst största parti ser på saken. Det är viktigt att lista olika sorters medborgare och säga vilka det inte får vara för många av. Det är viktigt att poängtera att den ena är svenskare än den andra. Det har gjorts förr, under en täckmantel av omsorg och antropologiskt intresse. En av de flitigaste på området hette Herman Lundborg – läs gärna lite om honom.