RYSSLAND På en dammig trafikled i Rostov rattar Levon sin bil på väg mot stadens flådiga nya miljardarena.

– Men visst har det väl blivit bättre? säger han entusiastiskt.

Levon är en av alla dem som jobbar extra under fotbolls-VM, av dubbla skäl – både för att dryga ut inkomsten, men också för att vara en del av spektaklet.

Fotbolls-VM är ett mega-evenemang som hela världen tittar på. Och även om fokus är riktat mot spelet och resultaten är naturligtvis också allt runt omkring av betydelse. Fotbollsturister och tv-tittare skaffar sig en bild av Ryssland via VM.

Levon i Rostov är tydlig med vilken bild han vill förmedla.

– Allt har blivit mer stabilt nu, mer ordnat. Och visst är folk trevliga?

"Stor seger"

Så här långt har VM varit en rysk framgång, inte bara på fotbollsplanen.

Arrangemanget har fungerat smidigt. Arenor, datanät, transporter och service får höga betyg av både åskådare och journalister.

Bråken har uteblivit. Polisen har varit snäll. Ingen har piskats av kosacker på gatan.

För Ryssland är det här oerhört viktigt. En av huvudanledningarna bakom arrangemanget har varit att visa landets kapacitet. Och det handlar även om mjuka värden: att visa att Ryssland i mångt och mycket är ett normalt land, med normala människor.

För varje tv-intervju som görs med glada fans som hyllar feststämningen och miljön växer den ryska tuppkammen ytterligare ett snäpp.

– PR-mässigt är det här en ganska stor seger för Kreml. Jag har hört av många korrespondenter här att när de intervjuar utländska fans nu så svarar de ofta att ”här är det så säkert, och så underbart, och så roligt. Våra medier i väst bara ljuger”, berättar Tanja Loksjina, Rysslandschef för människorättsorganisationen Human Rights Watch.

Politiska fångar

Samtidigt konstaterar hon att segern ändå inte är så klar som den kanske verkar.

Just nu är det också mängder av utländska mediarepresentanter i staden och alla är inte intresserade av fotboll. De bevakar även människorättskrisen i en tidigare aldrig skådad skala. Och det gör att Kreml inte kommer undan, säger Loksjina.

Hennes bild av utvecklingen i Ryssland handlar inte om nybyggda arenor eller stabilitet. Hon beskriver människorättsläget som det värsta sedan Sovjettiden och önskar sig att de inresta fansen också ska skänka en tanke åt politiska fångar som Oleg Sentsov – filmmakare från Krim som hungerstrejkar i sitt fängelse i Sibirien – eller Ojub Titijev – människorättsaktivist i Tjetjenien, plötsligt anklagad för narkotikainnehav.

Öppnare samhälle?

Men hon ser också en fördel i alla utlänningar på plats, även om de rör sig i en VM-bubbla av fest och sång och leende poliser.

– Jag är faktiskt glad över att se så många utlänningar som umgås med ryssar, dricker på samma pubar och pratar om inte bara fotboll. För den öppenheten är väldigt viktig för det ryska samhället, säger Loksjina.

– Det här landet har gradvis stängts ned och förmedlat en bild till de egna medborgarna om att man är under belägring från utlandet. Men det här visar för folk att utlänningarna inte är ute efter att förstöra Ryssland. Och jag hoppas att den öppenheten kvarstår, säger Tanja Loksjina i Moskva.