Med Youtubeserien ”Professor against political correctness” fann den kanadensiske psykologiprofessorn Jordan B. Peterson kungsvägen till en talrik målgrupp av unga män som upplevt sig stympade av samhällsideologiska övergrepp. Och vips fick den antiintellektuella missnöjeshögern äntligen en hjärna. Sen dess har den snabbväxande Jordan B. Peterson-kulten lagt världen för hans fötter, och med sin senaste bok ”12 regler: ett motgift mot kaos” har hans bergspredikan dånat från den översta placeringen på försäljningstoppen, medan de manliga recensenterna svalde hela satsen efter en hövisk avsugning, till skillnad från alla sura uppkastningar de bemöter annan självhjälpsdynga med. För ingen har låtit påskina att professor Petersons senaste alster är något annat än just självhjälpslektyr.

Nu finns det förstås också de som faktiskt vill lägga en spya över Jordan B. Petersons odrägliga självgodhet, inte minst de kvinnliga programledare som gärna sätter dryga gubbar på det hala. Men det slutar oftast med att de själva blir omkullpratade av professorns outsinliga svada. Och för varje försök att täppa till hans stora käft, från no-platforming till saklig argumentation, har hans hjältegloria bara lyst med ett allt starkare sken. Som en sprattlande orm slingrar han sig ur alla grepp, om nu ormar kan sprattla, men håll med om att det låter läskigt. Och läskigt är det att höra honom tala.

Fastän jag lyssnat på vartenda avsnitt i hans megapopulära podd och kollat igenom ett otal klipp från debatter och seminarier han medverkat i, har jag ännu inte uppfattat den höga halt av gedigen och evidensbaserad kunskap han påstås spetsa sin applåderade debatteknik med. Jordan B. Petersons knep är istället att ösa fritt ur diverse källor och mixa samman bibelreferenser med moralfilosofi, jungiansk psykologi, politisk ideologi, darwinism och skönlitteratur till sin egen petersonska puré där det är omöjligt att urskilja ingredienserna. Riskerar han att dränkas i sin egen röra kan han som de flesta bakåtsträvare alltid hiva sig upp med tvärsäkra påståenden om människans natur, gärna med hänvisning till humrar eller möss. Och icke att förglömma: att män är från Mars och kvinnor från Venus.

Men när patriarken Peterson talar med hög och gäll stämma, då tiger församlingen. För då är det dags att frigöra sig från de postmoderna irrlärorna som gjort män till fjollor. Då formerar sig horderna av hunsade män till en mäktig krigararmé, preparerade med överbefälhavare Petersons 12 budord. Och trots sin uttalade avsky inför kollektiva rörelser har hans frustande utfall mot kulturmarxisternas röda skynke fått en jublande kollektiv respons från den sårade manlighetens breda läger.

Med Jordan B. Peterson som evil genius kan den kanadensiska lagen (Bill C-16) om icke-binäras rätt att benämnas med könsneutrala pronomen likställas med ordförande Maos pogromer. Ty mest kränkt är den som tvingas säga hen. Och ännu mera kränkt blev Professorn mot politisk korrekthet av att någon jämförde honom med en man som hette Adolf. Hans rätta namn är ju Napoleon.