ZIMBABWE Emmerson Mnangagwa, som tidigare var allierad med den förre presidenten Robert Mugabe, fick enligt det officiella valresultatet 50,8 procent av rösterna i presidentvalet, medan Nelson Chamisa från oppositionspartiet MDC fick 44,9 procent. Det innebar att Emmerson Mnangagwa kunde utropas som vinnare utan en andra valomgång, eftersom han fått över 50 procent av rösterna.

Men efter att MDC meddelat att de överklagar valresultatet till landets konstitutionsdomstol fick presidentinstallationen, som var planerad att genomföras söndagen 12 augusti, skjutas upp. Nu har domstolen 14 dagar på sig att granska oppositionens överklagan om valfusk, och politiska bedömare menar att utgången är oviss. Ett alternativ är att domstolen utlyser ett nytt val, som då ska hållas inom 60 dagar.

Analytikern och människorättsaktivisten Effie Ncube säger att det skulle kunna utlösa oroligheter om domstolen går på oppositionens linje och beslutar att valet ska göras om. Han menar att det bästa alternativet skulle vara att de båda presidentkandidaterna kom överens genom direkta samtal. Effie Ncube menar att risken annars är att våldsamheter bryter ut.

– För Zimbabwes framtids skull vore en framförhandlad uppgörelse vara det bästa. Landet har mer att förlora än det kan vinna, om inte en politisk uppgörelse görs snart, säger Effie Ncube.

Robert Mugabe tvingades bort från makten i november förra året, men hans brutala arv lever vidare i ett land som är i stort behov av en nystart. Valet den 30 juli kantades av våld och trakasserier, och resultat har ifrågasatts.

Efter valet drabbade säkerhetsstyrkor och oppositionsanhängare samman utanför valkommissionens lokaler, i samband med en demonstration mot att presentationen av valresultatet dröjde. Militär öppnade eld mot demonstranter och sex människor sköts till döds, medan många fler blev skadade. Detta trots att både det styrande partiet Zanu-PF och MDC vädjat om att valet skulle genomföras utan våldsamheter.

– Mugabes brutala arv har återvänt igen, men förr var det åtminstone tydligt vem det var som bestämde. Nu är det oklart vem som bestämmer och flera olika maktcentra tycks ha uppstått, säger Dumisani Nkomo, som är ordförande för medborgarrättsorganisationen Habakkuk Trust.

Dumisani Nkomo menar att hela valprocessen har svärtats ned av frågorna kring valresultatet.

– Ifrågasatta valresultat har varit återkommande ända sedan 1980, och än mer så i valen 2000, 2002 och 2013. Vi tycks röra oss i cirklar. Valet kan inte sägas ha varit fritt och rättvist, eftersom spelplanen var så ojämn och på grund av tillslagen mot de medborgerliga rättigheterna efter att resultatet hade meddelats, säger Dumisani Nkomo till IPS.

Enligt valobservatörer från Afrikanska unionen var valet fritt och rättvist, medan EU-representanter har påpekat problem som omgärdade valet.
Emmerson Mnangagwa har avvisat tankarna på att bilda en samlingsregering, något som hans företrädare tvingades till med MDC 2008.

Landets ledare hade hoppats att genomförandet av valet skulle ge Zimbabwe en starkare position i den internationella gemenskapen. Men förra veckan meddelade USA att man förlängde de sanktioner som infördes mot landet 2001, som en påtryckning mot den nya regeringen att driva igenom politiska och ekonomiska reformer.

Zimbabwes usla ekonomi kommer att vara en fråga som presidenten måste hantera omgående. Emmerson Mnangagwa har drivit en internationell charmoffensiv där han talat om ett nytt och öppnare företagsklimat.
Effie Ncube menar att Emmerson Mnangagwa nu måste följa upp sina uttalanden med konkreta åtgärder.

– Jag tror att han vill spela en liknande roll som Nelson Mandela, som förändrar landet och förvandlar det till en demokrati, bort från diktaturen. Skulle Emmerson Mnangagwa utlysas som slutlig segrare kan spänningarna minska. Men regeringens trovärdighet och legitimitet kommer att ifrågasättas – och det kommer att bli ett hinder för dess möjligheter att locka till sig internationella investerare, och underminera den politiska stabiliteten.