Våra närmaste släktingar, neandertalarna och denisovanerna, korsade sig ibland med varandra, trots att de tillhörde olika arter.
Det framgår av ett fossil av en 13-årig flicka vars far var denisovan medan modern var neandertalare.
VETENSKAP Fossilet utgörs av att benfragment som hittades i den berömda Denisova-grottan i södra Sibirien 2012.
Forskarna, som presenterar sina resultat i Nature, har utvunnit dna från fragmentet. Analyserna visar att flickan, som levde för 50 000 år sedan, var en äkta hybrid med lika delar arvsmassa från de två arterna.
Det har tidigare konstaterats att vår egen art vid några tillfällen korsade sig med både neandertalare och denisovaner när vi utvandrade från Afrika.
I det perspektivet är det inte så märkligt att de båda sistnämnda arterna kunde hybridisera. Men det är högst ovanligt att hitta en individ som representerar första generationens avkomma – särskilt som antalet fossilfynd av denisovaner är mycket få.
Vanligt med hybrider
Intressant nog visar analysen dessutom att fadern, denisovanen, hade inslag av dna från tidigare korsningar med neandertalare.
Allt detta antyder, som forskarna påpekar, att hybridisering mellan de båda arterna var relativt vanligt – trots att de separerade för cirka 390 000 år sedan.
Det är inte så jätteförvånande. Hybridisering är en förhållandevis normal företeelse mellan närbesläktade arter, säger Lars Werdelin, paleontolog vid Riksmuseet.
I dag tycker vi inte att andra människoarter verkar särskilt sexiga. Ändå korsade vi oss med dem vid några tillfällen, trots att vi fysionomiskt avviker mycket från dem. Neandertalarna och denisovanerna däremot, kan ha varit ganska lika till utseendet. Det var kanske ganska lätt för dem att ta steget över artgränsen.
Liten överlappning
Forskarna bakom studien påpekar samtidigt att neandertalarna och denisovanerna var genetiskt distinkta under lång tid.
Det antyder att kontakten mellan dem trots allt var begränsad – en effekt av att de i huvudsak levde geografiskt åtskilda, neandertalarna i Europa och Västasien, denisovanerna längre österut. De överlappade med varandra i en del av södra Sibirien, men sannolikt inte på så många fler ställen.
