I en artikel i DN i samband med årsdagen av terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm pratar Stefan Löfven om vad som måste göras för att inte liknande saker ska ske igen. Hans budskap är rakt och tydligt: Fler personer som fått avvisningsbeslut måste lämna landet och för att så ska ske måste fler låsas in på […]
I en artikel i DN i samband med årsdagen av terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm pratar Stefan Löfven om vad som måste göras för att inte liknande saker ska ske igen. Hans budskap är rakt och tydligt: Fler personer som fått avvisningsbeslut måste lämna landet och för att så ska ske måste fler låsas in på förvar eller tvingas att uppehålla sig på en begränsad geografisk yta.
Den här typen av retorik, där man så oförblommerat klumpar ihop papperslöshet och terrorism, var något som tidigare främst hördes från sverigedemokrater men numera hörs den ofta från såväl ledande socialdemokrater som moderater. Det är en farlig retorik eftersom den spär på det enorma hat som redan finns mot papperslösa. Låt mig därför påminna om några saker:
Det har hittills skett två terrordåd i Sverige med islamistiska motiv. Samtidigt har det skett ett stort antal brott, som av någon anledning inte klassas som terrorbrott men vars syfte helt uppenbart har varit att sprida skräck hos människor, med högerextrema motiv. John Ausonius och Peter Mangs dödsskjutningar, morden på skolan i Trollhättan och de otaliga bränderna på flyktingboenden är bara några exempel. Jag menar inte att vi ska blunda för det hot som finns från islamistiska terrorister, men vi måste ha perspektiven klara för oss.
Framför allt är det orimligt att tiotusentals människor ska skuldbeläggas för något som en liten grupp personer utför. Det finns sannolikt över 40 000 papperslösa i Sverige, ytterst få av dem är potentiella terrorister. Många av dem befinner sig tvärtom här för att de har flytt från just den typen av terrorism som de nu själva blir anklagade för att bedriva.
Skuldbeläggandet drabbar inte heller bara personer som är papperslösa, hatet och misstänksamheten växer mot alla personer med arabisk härkomst eller en bakgrund i muslimska länder (något som var extra synligt under den så kallade Reva-debatten och som även skildras oerhört väl i Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder).
Gemensamt för många nynazister var länge att de hade rakade huvuden. Innebär det att vi borde ha utfört kontroller av alla personer med rakade huvuden eller låst in dem så att vi kunde ha uppsikt över dem? Givetvis inte, något sådant vore fullkomligt absurt. Men ungefär lika absurt är det att utgå från att en person kan vara terrorist bara för att hen råkar vara papperslös.
Stefan Löfven tvekar inte att kalla Sverigedemokraterna för ett främlingsfientligt parti med nazistiska rötter, men det tycks inte hindra honom från att kopiera en stor del av deras retorik. För någon vecka sedan sa till och med Jimmie Åkesson själv i en intervju att SD står närmare Socialdemokraterna än alliansen när det gäller migrationsfrågor. För alla som har följt svensk politik de senaste åren borde det uttalandet inte komma som någon chock – men kanske kan det få några socialdemokrater att vakna till.
För trots allt finns det fortfarande en hel del socialdemokrater som har kvar tron på solidaritet och öppnare gränser. Till dessa har jag bara ett råd: lämna skeppet eller se till att få ordning på skutan.
Luften i Stockholm har enligt en ny analys blivit dramatiskt bättre de senaste åren.
Viktor Orbán, som ägnat hela valrörelsen åt att hetsa mot flyktingar, vann valet i Ungern med stor majoritet.