Australiens ursprungsbefolkning är kraftigt överrepresenterade i landets fängelser med tanke på deras procentantal, och väl där lämnar behandlingen av aboriginska fångar en hel del att önska, enligt ett avslöjande reportage från The Guardian. Problemet med ”förlorade ungdomsgenerationer” kan inte lösas med hårda straff, menar kritiker samtidigt som Australiens ledarskikt försöker finna arbetsro efter den senaste […]
Australiens ursprungsbefolkning är kraftigt överrepresenterade i landets fängelser med tanke på deras procentantal, och väl där lämnar behandlingen av aboriginska fångar en hel del att önska, enligt ett avslöjande reportage från The Guardian. Problemet med ”förlorade ungdomsgenerationer” kan inte lösas med hårda straff, menar kritiker samtidigt som Australiens ledarskikt försöker finna arbetsro efter den senaste tidens regeringskris.
Brittiska The Guardians Australienredaktion har kartlagt 147 dödsfall av aboriginer i förvar under det senaste decenniet, varav tre barn.
Reportaget ”Deaths Inside” är ett kvitto på att Australien har lång väg kvar att vandra när det gäller behandlingen av sin egen ursprungsbefolkning, särskilt i fångenskap.
Bland annat avslöjas det hur en aboriginsk kvinna med tandförruttnelse förvägrades smärtstillande tabletter i sex veckor 2010 innan hon till sist avslutade sitt liv. I obduktionsrapporten framgår det att ”smärta var en bidragande faktor till hennes förtvivlan” i livets slutskede.
– Det bara kan inte vara så svårt att ge personer som är inlåsta och i vårdbehov möjligheten till medicinska undersökningar? Hur är det möjligt att personer dör till följd av tandförruttnelse år 2018? frågar sig Rachel Siewert, senator för De gröna.
Minoritet i samhället, majoritet i fängelset
I år är det tio år sedan dåvarande premiärministern Kevin Rudd i ett tal i parlamentet riktade en ursäkt till landets ursprungsbefolkning:
– Vi ber om ursäkt för de lagar och den politik av parlament och regeringar som har påtvingat djup sorg, lidande och förluster för våra kära australiensare, sa Rudd.
Australiens aboriginer utgör knappt tre procent av landets befolkning, men innanför fängelsemurarna är siffran 27 procent, enligt The Guardians beräkningar. När det gäller dödsfall av personer i häkten och i polisförvar utgör minoriteten en femtedel av fallen.
Skakande fall av fångvaktsbrutalitet
Reportaget ”Deaths Inside” visar att personer med självskadehistorik placerats i enmansceller där risken för hängning ansågs överhängande. I skrivande stund har ett vaktingripande i ett fängelse i Adelaide i södra Australien vållat stor uppmärksamhet, utbrett missnöje bland MR-grupper och blivit föremål för en extern juridisk utredning.
Fallet gäller den fängslade aboriginen Wayne Morrison som inför en avdelningsflytt ska ha blivit aggressiv och överrumplas av 10–15 vakter och trycks ner i golvet med ansiktet neråt, allt fångat av övervakningskameror.
Bilder som sedan blivit virala och frapperande för det australiensiska fångsystemet.
Det finns inga bildbevis på vad som händer Wayne Morrison efter att han stuvats in med händerna i handklovar i en skåpbil tillsammans med åtta medföljande vakter. När färden var över – tre minuter senare – var Morrison i alla fall blå och oförmögen att besvara tilltal.
Wayne Morrison låg sedan hjärndöd i tre dygn innan han avled, 29 år gammal, 26 september 2016. Av de åtta fängelsevakterna har sju valt att inte lämna någon som helst information om vad som hände under färden.
”Det här är bortom hjärtskärande”, skriver hans syster Latoya Rule i ett inlägg på Facebook.
Hon kullkastar bilden av sin bror som en våldsam typ som vore fullt kapabel att bjuda våldsamt motstånd mot fem vakter i samband med en fängelseblockflytt.
”Han var en ickevåldsbenägen fiskare och konstnär. Alla fängelsevakter som var inblandade lämnade också sjukhuset med små eller inga skador alls – medan min bror är hjärndöd och inte har något liv kvar”, skriver Latoya Rule.
”Ett land för alla”
Wayne Morrisons öde och The Guardians avslöjande om systematiska övergrepp mot aboriginer briserar samtidigt som Australiens politiska skikt försöker rida ut turbulensen efter den senaste veckans regeringskris. Den 31 augusti avgår Malcolm Turnbull både som ledare för Liberala partiet och som Australiens premiärminister och överlämnar såväl regeringsmakten som partiklubban åt Scott Morrison.
Regeringskrisen bottnade i en förtroendekris där Turnbull spelade högt och satte allt på spel och i slutändan inte ansåg sig ha tillräckligt med mandat för att fortsätta leda landet. Scott Morrison har å sin sida gjort stor sak av sin kristna tro och stöd från Australiens frikyrkliga medlemmar, något som beskrivs som ett uppbrott med landets ”sekulära parlamentariska tradition”:
– Australien är inte ett sekulärt land, det är ett fritt land, sa den blivande premiärministern i sitt första tal i parlamentet 2008 och tillade att samtliga australiensiska medborgare är fria att följa vilka trossystem de än finner lämpliga.
Tvärtom landets blivande premiärminister Scott Morrison anser Pat Dodson, senator för Indigenous Labor, att Australiens utveckling går bakåt:
– Den nuvarande liberala regeringen misslyckas med att visa ledarskap och engagemang nog för att förändra situationen och sättet som vårt rättssystem behandlar aboriginer, säger han till The Guardian.
Mindre fokus på hårda straff
Historikern John Harris belyser i sin moderna klassiker One Blood att det kristna korståget i Australien innebar alltifrån tvångskonverteringar, slaveri till tvångsomhändertagande av barn som i och med utbildning och logi på barnhem långt från sina föräldrar gavs möjligheten till frälsning.
Fastän religionsfrihet är en rättighet i Australien lika mycket som diskriminering till följd av etnicitet eller kulturell tillhörighet lider aboriginer alltjämt – 2018 är det 230 år sedan det första brittiska fartyget lade till vid det australiensiska fastlandet – till följd av utbredda sociala problem, ekonomiska trångmål och bristande politisk representation.
Det dröjde ända fram till 1967 innan aboriginer och Torressundsöbor inkluderades i folkräkningsstatistiken, vilket i praktiken var datumet då de erkändes som fullvärdiga medborgare i ett land som på alltid varit deras hem.
I Northern Territory, i norra Australien, lever många aboriginer i extrem fattigdom och enligt Thalia Anthony, professor vid University of Technology Sydneys juridiska fakultet, uppvisar Australien samma höga statistik över fängelseinterner när det gäller aboriginer som Sydafrika gjorde av svarta under apartheidtiden.
Och att som med dagens politik bemöta ungdomsbrottslighet – där aboriginer är i kraftig majoritet runtom i landet – med hårda straff är ingen hållbar lösning, menar hon:
– Det är bevisat att fängelser har större benägenhet att bidra till återfall. Ungdomar som deltog i ett [pilotprojekt med] ungdomsförordningssystem i Northern Territory uppvisade mindre risk för återfall, skriver Thalia Anthony i en essä för The Conversation.
Aboriginer nekas vädra åsikter
Hur morgondagens fängslade vuxna aboriginer kommer att behandlas och huruvida dessa män och kvinnor fått chansen till adekvat utbildning och livsmöjligheter är inget som The Guardians reportage har som uppgift att sia om. MR-aboriginergrupper pekar förutom på systematisk illa behandling i häkten och i fängelse på exploateringen av naturresurser i och anslutning till marker som fördrag erkänner tillhör Australiens ursprungsbefolkning som ett långsiktigt hot.
800 aboriginska invånare i staden Kimba, South Australia, nekades nyligen möjligheten att få säga sitt i domstol gällande slutförvar av kärnavfall i närheten av deras hem. Enligt Linda Dare från Barngarla Determination Aboriginal Corporation som själv lever i anslutning till platsen som godkänts av staten som slutförvaringsplats följer processen en sedvanlig historisk linje:
– Alla andra får säga sin mening om saken – regeringen och alla andra Kimbabor, men inte min familj. Det är deprimerande att vi inte har något att säga till om när det gäller våra egna marker, säger Linda Dare till nyhetskanalen ABC.