BENIN Förra året återvände 26-årige Mohamed Keita till sitt hemland Mali efter att ha levt och arbetat i Libyen i sex års tid. Innan återresan hade han gripits av libyska säkerhetsstyrkor i samband med att han tillsammans med en grupp andra försökte att ta sig över Medelhavet med hjälp av en skranglig båt. Det ledde till att han fick spendera sex svåra månader i fängelse, innan han kunde återvända till hemlandet.

Men så fort Mohamed Keita kommit hem insåg han att det skulle bli svårt för honom att stanna i Mali. Hemregionen Mopti är mycket fattig och ingen i byn där han växte upp har ens tillgång till el. Mohamed Keitas föräldrar bor numera i Malis huvudstad Bamako, men även där är förhållandena svåra.

– Tillgång till el och rinnande vatten betraktas som lyx. Och när det regnar dör människor i översvämningar. Detta tillsammans med hotet från väpnade konflikter och terrorism tvingar dig att ge dig av för att hitta ett bättre liv i fred, säger Mohamed Keita.

Mohamed Keita säger att inget hade förändrats till det bättre i hemlandet när han återvände efter sina år utomlands. I stället valde han att resa till Benin och hamnade i den livliga staden Cotonou. Där arbetar han som byggnadsjobbare i utkanten av storstaden och delar ett litet rum med sex andra migranter från södra Afrika som väntar på att fortsätta sin resa mot Nordafrika, och sedan vidare mot Europa.

Cotonou är en stad med en snabbt växande ekonomi. Många migranter trivs också här eftersom lokalbefolkningen och polisen inte ger uttryck för någon främlingsfientlighet. Tidigare i år beslutade dessutom regeringen i Benin att slopa visumkravet för kortare besök från medborgare i 31 afrikanska länder, i syfte att uppmuntra det regionala samarbetet.

Benin är ett låginkomstland vars smala landremsa är hem för elva miljoner invånare. De allra flesta migranter som bor i landet kommer från grannländerna Nigeria, Togo eller Niger. Benin har alltid lockat företagare från södra Afrika och i Cotonou finns Västafrikas största öppna marknadsplats.
Landets närhet till det snabbväxande Nigeria påverkar också affärslivet i Benin, dit alla sorters varor importeras och säljs billigt på de lokala marknaderna.

Mohamed Keita var bara 20 år gammal när han begav sig till Libyen för att jobba. Men livet i Libyen blev svårt.

– Som svart i Nordafrika blir du orättvist behandlad, men det finns ingenstans du kan vända dig för att klaga.

Han berättar att han möttes av rasism nästan dagligen, men hoppades på att allt det skulle tillhöra det förgångna bara han lyckades ta sig ombord på en båt till Europa. Men så blev det inte.

– Jag grät när vi greps samtidigt som jag var arg för att jag hade begått mitt livs misstag, berättar han.

Mohamed Keita hade betalat motsvarande 15 000 kronor för den misslyckade resan över havet.

– Det var alla mina pengar som jag lyckats spara genom att arbeta i den libyska byggindustrin.

Samtidigt hade han tur jämfört med tusentals andra, som drunknat på vägen mot Europa. Mohamed Keita berättar att han i avvaktan på sin resa fick höra om vänner som dött under överfarten.

– Döden fanns vid vår sida medan vi väntade på vår tur att få åka. Det var som att vänta på domedagen, berättar han.

Samtidigt menar han att de som lyckats ta sig till Europa är lyckosamma.

– Men om du skulle fråga dem om vad de tvingades gå igenom för att uppnå sina mål så skulle de berätta tusentals historier om förtvivlan, övergrepp och smärtor.

Själv fick han uppleva hemska saker under tiden han satt i fängelse i Libyen, men vill inte gå in på några detaljer.

Ousmane Bangoura är en annan migrant som numera bor i Cotonou, efter att ha bott i Marocko i fyra år med siktet inställt på att ta sig över till Spanien. I dag livnär han sig i stället som försäljare av begagnade kläder på en marknad i staden. Även han hade en mycket jobbig tid i Nordafrika.

– Araber hatar svarta utan anledning och kallar oss nedlåtande saker. Alla är emot dig, inklusive dina grannar. Dessutom eldar de lokala medierna på främlingsfientligheten med diskriminerande artiklar, säger han.

Ousmane Bangoura kommer från Guinea, men säger till IPS att han inte har några planer på att resa hem från Benin.

– Jag är nöjd med det jag gör och kan då och då skicka hem pengar till mina skröpliga föräldrar, berättar han.

Även Mohamed Keita säger att han för närvarande är nöjd med sin tillvaro i Benin. Men drömmen om att få bo och arbeta i Europa är inte helt död. När tiden är inne hoppas han kunna resa till Europa via en laglig rutt.