ARGENTINA Argentinas president Mauricio Macri har brutit ännu en serie av den arsenal av vallöften som förde honom till makten 2015. Landet var i kris, hette det, och Macri var rik och framgångsrik och oförknippad med den då avgående Kirchner-dynastin som väljarmajoriteten gav skulden för Argentinas ekonomiska kräftgång.

När Macri kort därpå även meddelar om beskurna ministerier och minskade statliga tjänster, nedskärningar inom den offentliga sektorn och höjda tullar på viktiga exportvaror som bland annat soja och gruvmineraler var det desto fler som undrade ifall det är läge att konstatera att presidenten har mist kontrollen över en negativ spiral som han lovade att han var kapabel att få rätsida på.

– Jag är övertygad om att det starka engagemanget och viljan att styra Argentina in i rätt köl i slutändan kommer att stärka ekonomin för alla argentinare, säger Christine Lagarde, chef för IMF, i ett uttalande efter hennes möte med Argentinas finansminister.

Tid att visa resultat

Macris tre år vid makten har inte varit någon fiskal blomstertid. Och presidentens konstanta vädjanden om ytterligare tid och lite mer tålamod så har fått betydande delar av hans stödtrupper att vända honom ryggen. När Macri precis som den senaste gången den politiska högern innehade regeringsmakten begav sig till IMF och sträckte fram mössan och belönades med ett nödlån på 400 miljarder kronor var det många som undrade ifall det hela bara var en repris av upprinnelsen till den senaste krisen i början av nollnolltalet.

– Det här måste bli den sista krisen, har Macri fastslagit i samband med att regeringen utlovat en balanserad budget nästa år.

En budget som i skrivande stund förefaller omöjlig att ens skissera upp ramarna till. En anledning är att landets sojaindustri försvagats och tidigare i år såg sig omsprungen av grannlandet Paraguay. Att kapital kan fly landet i takt med att viktiga näringar som gruvdriften och jordbrukssektorn beskattas mer – trots Macris öppna vädjan om deras bistånd i denna svåra tid – är något som Macris nerslimmade administration kan räkna med.

Växande hunger

Den ännu svårare prognosen gäller landets medborgare, framför allt i gränssamhällen till Uruguay och Paraguay, som med beskärningar i den offentliga sektorn kan se sig tvingade att korsa gränsen, och hur mycket det utländska kapital som redan börjat fly Argentina kommer att kosta staten i framtida budgetar.

Den allra svåraste uppgiften för Mauricio Macri blir dock att politiskt överleva mandatperioden. Kritiker mot avregleringsreformer och stramare socialpolitik har funnits sedan dag ett – och har blivit fler i takt med att hunger- och fattigdomssiffrorna stiger.

Enligt Agustín Salvia, som forskar kring social skuld vid Universidad Católica Argentina, väntas en tredjedel av befolkningen – cirka 13 miljoner invånare – leva nära eller under fattigdomsgränsen i slutet av året. Ett trendbrott jämfört med förra året, vilket ökar pressen på Macri och regeringen att agera och nå resultat innan nästa valrörelse.

– Fattigdomen ökar och risken är att de som lämnade fattigdomen bakom sig 2017 kommer att falla neråt på nytt. Och det är de minsta i samhället som är de första offren i en kris- och fattigdomssituation, säger Agustín Salvia till Radio Continental.

”Ständig osäkerhet”

Personer som Syre Global talat med vittnar om alltifrån resignation till bristande framtidstro.

– Vi är klart bekymrade, säger Ana María Nuñez vars familj bedrivit yerba mate-produktion i över ett sekel i Argentinas nordöstra hörn nära gränsen till Paraguay, till Syre Global.

Osäkerheten är, menar hon, ohållbar:

– Det är svårt att leva med så hög inflation och i ständig osäkerhet.