DEBATT. Det har nu gått 70 år sedan Al Nakba. Al Nakba kan översättas med ”den stora katastrofen” och är benämningen på palestiniernas exodus. I denna fördrivning från sina hem jämnades över 400 byar med marken och man räknar med att ungefär 750 000 palestinier fördrevs. Det började 1948 men har aldrig tagit slut. Det har även gått drygt 50 år sedan Israel ockuperade Gaza, Västbanken, Östra Jerusalem och Golanhöjderna efter 1967 års krig.

Frågan vi måste ställa oss är hur detta har fått pågå under alla dessa år. Hur Israel tillåts bryta mot FN-resolutioner, konventioner och mänskliga rättigheter utan att behöva stå till svars för sina brott. Hur kan det palestinska folket nekas sina rättigheter, medan Israel bjuds in till förmånliga samarbeten med länder och institutioner som EU?

Sedan ockupationen 1967 har Israels ambition varit att lägga beslag på så mycket mark som möjligt, med så få palestinier som möjligt. Detta gäller i högsta grad Östra Jerusalem. Sten för sten, hus för hus tar israelerna över staden.

Efter sexdagarskriget 1967 kom Jerusalem att ligga precis i mitten av Israel och som betraktar den som en odelbar huvudstad. Israel avvisar alla krav från palestinierna i deras önskan om att den östra delen ska bli huvudstad i ett framtida Palestina. För att förhindra detta har Israel vidtagit en rad åtgärder för att försäkra sig om att Jerusalem ska förbli under israelisk kontroll och ha en judisk befolkningsmajoritet. Den mark som erövrades började genast att bebyggas med judiska bostadsområden och idag bor ca 200 000 judiska israeler i bosättningar som går i en ring runt de palestinska delarna av Jerusalem. Många av bosättningarna i östra Jerusalem har karaktären av mindre städer med mellan 10 000 till 40 000 invånare.

Ytterligare en byggnation som har förklarats som olaglig av den internationella domstolen i Haag för tio år sedan, är den betongmur som slingrar sig fram genom städer och odlingsmarker. Den är 8-10 meter hög och bevakas av soldater i vakttorn på de ställen som israeliska soldater kan passera. Vart man än vänder blicken på Västbanken så ser man en israelisk bosättning och man räknar att 60 000 bosättare finns illegalt på palestinsk mark.

Genom alla år har vi sett hur fredsförhandlingar misslyckas och hur den omgivande världens makthavare visat både oförmåga och ointresse att tvinga fram en lösning. Trots att Israel är en av världens starkaste militärmakter och palestinierna är ett statslöst folk utan någon armé, framställs det ofta som att det är två likvärdiga parter som borde sätta sig ned och lösa konflikten. Utan omvärldens press på ockupationsmakten Israel kommer förmodligen en rättvis lösning aldrig att bli verklighet.

Genom att stödja palestiniernas motståndskamp kan vi hjälpa till att sätta fokus på den oacceptabla flyktingsituation som det palestinska folket lever under. Ockupationen måste upphöra.