DEBATT På många håll är besvikelsen stor över att de flesta politiker och väljare under valrörelsen inte vågade eller lyckades höja sig över vardagens realiteter. Trots sommarens förödande skogsbränder sjönk dessa tragiska händelser i glömska och visade än en gång på vår oförmåga att skilja livshotande situationer från de mer näraliggande frågorna om till exempel skola, vård och omsorg. 

I början av maj arrangerades en klimatriksdag på Stockholms Universitet med flera hundra deltagare från hela landet. Förutom intressanta föredrag deltog många i utskottsarbeten där ett hundratal tidigare inskickade motioner diskuterades. En motion från var och ett av de tolv utskotten valdes ut. Från utskottet som behandlade ”övergripande frågor” valdes motion 54 om en riksomfattande folkbildningskampanjut. Där står:”Riksdag och regering måste leda utvecklingen när det gäller hela samhällets nödvändiga omställning för att kunna lösa klimatutmaningen. Vi föreslår därför att en skattefinansierad riksomfattande folkbildningskampanj genomförs med syfte att förbereda alla landets invånare på att en starkare politisk styrning behövs på alla nivåer i samhället för att klimatmålen ska kunna uppfyllas.”

Vid en ceremoni på Mynttorget 6 maj överlämnades de tolv vinnande motionerna till en representant för Riksdagens talman för att diarieföras och spridas bland riksdagsledamöterna. 

Den 26 juni ägde en interpellation rum på initiativ av Jens Holm (V). Den besvarades av stadsrådet Isabella Lövin, som frågades ut om sin syn på några av de tolv motionerna. Om andra aktiviteter har ägt rum bland de dåvarande riksdagsledamöterna är okänt för oss, men vi utgår ifrån att så inte är fallet.Vi uppmanar därför den kommande Riksdagen och Regeringen att skyndsamt besluta om en skattefinansierad folkupplysningskampanj om Klimathotet och hur det konkret kan minskas.

Kampanjen kan drivas i form av studiecirklar i regi av studieförbunden. En folder, i omfång liknande ”Om krisen eller kriget kommer”, bör också tas fram och delas ut till alla hushåll.

Den bör ge klara och konkreta råd om hur vi kan belasta jordens resurser mindre till exempel genom ökad konsumtion av lokalt producerade varor och tjänster och genom att i möjligaste mån resa klimatsmart.

Samtidigt med denna gemensamma ”bantningskampanj” bör samhället också stimulera fria tänkare att beskriva gröna visioner, gärna i utställningsform, fyllda av lust och glädje som visar att vi inte behöver ”ta tagelskjortan på” i ett framtida resurssnålt samhälle utan njuta av ett liv i lugnare tempo med mer tid för varandra, i samklang med jordens förutsättningar. Kanske kan vi då också rädda den till kommande generationer.