JÄMSTÄLLDHET  Women 20 Summit, W20, hölls under förra veckan i den argentinska huvudstaden och samlade civila grupper inom ramen för G20-gruppen, där Argentina är ordförande i år.

Men trots att mötet till stora delar handlade om osynliggörandet av kvinnor på landsbygden så var få av deltagarna kvinnliga småbönder eller representanter för ursprungsfolk. I stället dominerades paneldiskussionerna av politiker och representanter för internationella organisationer och företag.

Mötets slutanförande hölls av Argentinas president Mauricio Macri som samtidigt mottog de rekommendationer som W20 tagit fram efter långa konsultationer där delegater från 155 olika länder varit inblandade.

Rekommendationerna sätter fokus på de stora hinder som måste övervinnas för att en hållbar utveckling ska kunna uppnås.

Men mötet hade också sina kontroverser. Vissa argentinska organisationer ifrågasatte att så många paneldeltagare representerade internationella storföretag eller organisationer som är knutna till dessa bolag. Natalia Gherardi, som är ordförande för organisationen ELA, menar att programmet inte representerade mångfalden av kvinnoorganisationer.

– Uppenbarligen handlade det mer om att ge plats åt cheferna för de företag som finansierade mötena, säger hon till IPS.

En grupp kvinnor protesterade dessutom mot mötet, som de menar präglades av nyliberala värderingar.

Värdlandet är samtidigt drabbat av en svår ekonomisk kris som lett till ökande sociala problem. Argentina har sökt hjälp av Internationella valutafonden, vilket i sin tur lett fram till hårda nedskärningar av de offentliga utgifterna.

Regeringen medger att antalet fattiga i landet har ökat på senare tid och att den utvecklingen kommer att fortsätta.

Vid sidan av kontroverserna menar dock María Noel Vaeza vid FN:s kvinnoorgan UN Women att konferensen i Buenos Aires var viktig.

– Dessa möten handlar om att öka uppmärksamheten kring frågor som senare kan resultera i politiska satsningar. Det är mycket viktigt att frågorna diskuteras, för det gjordes inte tidigare, säger hon till IPS.

Som exempel nämner María Noel Vaeza att det fortfarande finns 52 länder i världen där lagarna måste skrivas om för att göra det möjligt för kvinnor på landsbygden att ärva sin mark om deras män dör.

En annan viktig fråga i Latinamerika är enligt henne att bekämpa att flickor gifts bort alldeles för tidigt.

– På landsbygden förekommer det att 12-åriga flickor gifter sig, vilket leder till att de hoppar av skolan eftersom de måste ta hand om sina barn.

FN har uppmanat världens länder att driva igenom lagar som stärker kvinnors möjligheter att stå som ägare av marker.

En av uppmaningarna från W20 är att stärka landsbygdskvinnornas ekonomiska inkludering och deras möjligheter att delta i beslutsfattande.

Detta bör ske genom att mer resurser går till fonder som har till uppgift att stötta kooperativ och verka för en ökad finansiell inkludering av kvinnor.

– Världens ledare bör granska den politik som bedrivs i deras egna länder och ändra det som behöver ändras, säger Lilianne Ploumen, som företräder Arbetarpartiet i Nederländernas parlament.

Lilianne Ploumen har även grundat kvinnoorganisationen She Decides, och menar att satsningar på kvinnor på landsbygden kan ge stora resultat.

– Dessa kvinnor står bakom mer än hälften av den mat som produceras, men är drabbade av orättvisor i fråga om tillgång till marker, krediter, produktiva resurser och utbildning. Om kvinnorna på landsbygden hade samma rättigheter som männen så skulle färre människor gå hungriga, säger hon till IPS.

Edith Obstchatko, vid Interamerikanska institutet för jordbrukssamarbete, IICA, säger att all forskning visar att kvinnor på landsbygden utsätts för orättvisor på grund av deras kön.

– Bristen på infrastruktur på landsbygden drabbar kvinnor hårdast. Och nya problem som klimatförändringar påverkar kvinnor mer eftersom de är mer sårbara, säger Edith Obstchatko till IPS.

Uppgifter från W20 visar att kvinnor på landsbygden utgör mer än en tredjedel av världens befolkning och 43 procent av alla som arbetar inom jordbruket är kvinnor. De flesta kvinnliga bönderna arbetar inom familjejordbruk där de inte har någon lön, och i de fall de lönearbetar får kvinnorna betydligt mindre betalt än sina manliga kollegor.

En annan central fråga vid mötet gäller bristande tillgång till utbildning. Närmare två tredjedelar av alla människor som inte kan skriva eller läsa uppges vara kvinnor på landsbygden. Även i fråga om markrättigheter är kvinnor svårt diskriminerade, och bristande tillgång på reproduktiva rättigheter är ett stort problem. Antalet graviditeter bland unga kvinnor på landsbygden uppskattas vara tre gånger högre än för de unga kvinnor som bor i städer.