DEBATT I Sveriges djurskyddslag står följande: ”När djur förs till slakt och när de slaktas ska de skonas från onödigt obehag och lidande”. Denna mening indikerar att det är en nödvändighet att djuren dödas, men att djuren över huvud taget exploateras och dödas för människans smaklökar, traditioner och normer är i sig onödigt och orsakar lidande […]
DEBATT I Sveriges djurskyddslag står följande: ”När djur förs till slakt och när de slaktas ska de skonas från onödigt obehag och lidande”. Denna mening indikerar att det är en nödvändighet att djuren dödas, men att djuren över huvud taget exploateras och dödas för människans smaklökar, traditioner och normer är i sig onödigt och orsakar lidande hos djuren. Att djuren tvingas till slakteriet som slutstation efter ett liv av utnyttjande är motsatsen till att skona dem.
Enligt djurskyddslagen är bedövningen ett exempel på det skydd djuren får innan de får sina halsar avskurna. Är inte detta en oerhört skev definition av begreppet skydd? Varför anses denna typ av behandling vara accepterad och till och med eftersträvansvärd enligt lagen när det handlar om icke-mänskliga djur?
På Jordbruksverkets hemsida står det: ”När du slaktar på gården ska du se till att djuren har det så bra som möjligt”. Om syftet verkligen är att djuren ska ha det så bra som möjligt bör man dock inte föda upp dem för att utnyttja och döda dem. Hur kan bedövning i form av bultpistol, kulvapen, hagelgevär, elektricitet, koldioxid eller slag i huvudet (beroende på vilket djur som dödas)och en avskuren hals få klassas som ”så bra som möjligt”?
Så som djurskyddslagen ser ut i dag skulle djuren behöva en kompletterande lag enbart för att skyddas från djur”skydds”lagen. Om det var du som befann dig i djurets situation så skulle också du tycka att detta dödande var ett onödigt obehag och lidande. Du skulle inte heller finna någon tröst i detta så kallade skydd. Vill man verkligen skona djur från onödigt obehag och lidande så ska de över huvud taget inte födas upp för att exploateras och dödas, så enkelt är det. Inga förskönande ord eller regleringar som tillåter dödandet att fortgå kan kringgå detta faktum.
Animalieindustrin är en plats där mardrömmar blir verklighet och där djuren bara kommer ut om de är styckade i småbitar. Om djurskyddslagen verkligen skyddade djur så skulle den förbjuda dödandet istället för att reglera det. Det som egentligen behövs i samhället är en djurrättslag – som tar tillvara på djurens basala rättigheter till att inte utnyttjas eller dödas. Det är dags för Sveriges politiker och lagstiftare att börja bry sig om djuren och ändra lagen till att verkligen skydda djur – på riktigt.