VÄRLDEN Nästa år kommer världssamfundet att uppmärksamma två viktiga årsdagar i arbetet för befolkningsfrågor och utveckling. Det kommer då att ha gått 50 år sedan FN:s befolkningsfond, UNFPA, bildades och 25 år sedan ett viktigt globalt handlingsprogram antogs vid den stora befolkningskonferensen i Kairo 1994.

– Låt oss ta avstamp i dessa viktiga riktmärken för att gemensamt intensifiera arbetet, med start här i Ottawa, sade UNFPA:s chef Natalia Kanem i ett tal inför över 150 politiker från mer än 60 länder som denna vecka har samlats för ett möte i den kanadensiska huvudstaden.

Konferensens syfte var att lyfta fram de framsteg som gjorts inom flera socioekonomiska områden på global nivå – däribland i fråga om reproduktiva och sexuella rättigheter, barn- och mödradödlighet och jämställdhet, och vilka utmaningar som återstår.

I sitt tal sade Natalia Kanem att det är dags att fundera över några av de mest centrala frågorna.

– Har vi gjort tillräckligt i förhållande till de visioner som världens ledare formulerade för 25 år sedan? Vad har vi uppnått och på vilka områden ligger utvecklingen efter? För vilka? Och varför blir satsningar på livsavgörande insatser för sexuella och reproduktiva rättigheter gång på gång ifrågasatta?

Som svar på en del av frågorna sade UNFPA-chefen att stora framsteg har uppnåtts de senaste decennierna, bland annat genom en kraftig minskning av antalet kvinnor som dör i barnsäng, och i kampen mot barnäktenskap. Fler kvinnor har i dag tillgång till moderna preventivmedel och fler flickor får gå i skolan.

Men mycket arbete återstår.

– Fler än 200 miljoner flickor och kvinnor väntar fortfarande på att få tillgång till moderna preventivmedel, och varje år inträffar fortfarande närmare 100 miljoner oplanerade graviditeter.

Dessutom dör över 300 000 kvinnor varje år i samband med graviditeter eller förlossningar, samtidigt som väldigt många flickor fortfarande blir bortgifta redan som barn. Natalia Kanem påpekade också att det våld som drabbar flickor och kvinnor fortsätter, liksom förekomsten av könsstympning.

Kanadas biståndsminister Marie-Claude Bibeau var en drivande kraft bakom konferensen, och hon underströk att hennes regering är beredd att ta en ledande roll i det globala jämställdhetsarbetet. Enligt henne kan konferensen i Ottawa ses som en förberedelse inför den stora kvinnokonferens som Kanada ska stå värd för nästa år.

– Vi är fast övertygade om att om vi ska få ut det mesta möjliga av våra åtgärder för att bekämpa fattigdomen så måste vi med kraft arbeta för jämställdhet mellan könen, och för flickors och kvinnors rättigheter att delta i samhället fullt ut, slog Marie-Claude Bibeau fast.

Av det skälet har Kanada beslutat sig för att gå i täten i arbetet för att stärka det globala stödet för flickors och kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter. Detta är en av grundpelarna i Kanadas feministiska utvecklingspolitik, som delvis lanserades efter svensk förebild.

Natalia Kanem sade att det är upprörande att så många flickor och kvinnor i världen fortfarande inte har möjlighet att själva välja när och om de ska bli gravida.

– Låt oss förvandla upprördheten till handling. Att få välja kan förändra världen, och vi måste se till att rättigheter och valmöjligheter når ut till alla.

Detta är en avgörande jämställdhetsfråga.

FN:s befolkningsfond arbetar inom ramen för de globala utvecklingsmålen för att en rad målsättningar ska vara uppfyllda till 2030. Det handlar bland annat om att ingen ska behöva sakna tillgång till preventivmedel, att inga kvinnor ska behöva dö i samband med graviditeter av orsaker som går att förebygga, och att det könsbaserade våldet ska upphöra.

Under den internationella befolkningskonferensen i Kairo 1994 definierades för första gången reproduktiv hälsa som en mänsklig rättighet. I samband med det mötet antog länderna ett handlingsprogram med ett stort antal rekommendationer där individers sexualitet och reproduktion stod i centrum.

Natalia Kanem hänvisade till detta program i sitt tal inför politikerna i Ottawa.

– Ert stöd för principerna och målen i detta handlingsprogram banar vägen för ytterligare framgångar. Ert försvar av de mänskliga rättigheterna, inklusive reproduktiva rättigheter och jämställdhet, är avgörande. Som parlamentsledamöter har ni makten genomföra verkliga förändringar. Jag vädjar till er att skydda det mandat ni delar med UNFPA. Våra kvinnor, flickor och unga förtjänar inget mindre än detta, sade hon.