NORDKOREA Yoon Su-Ryun togs på bar gärning när hon smugglade örtmediciner till Kina från Nordkorea. Hon lyckades fly från gränsvakterna, men efter att ha hållit sig gömd i sju månader stod hon inte längre ut och anmälde sig till polisen. I häktescellen våldtogs hon av en polis.

– Jag kunde inte fly, och han var ung. Jag tänkte ”om jag vägrar det här, vilket extra straff kan jag få”. Så jag gav bara upp, berättar hon i en ny rapport från HRW.

Även Goh Myun-Chul, som var högt uppsatt hos den hemliga polisen, berättar att han och hans kollegor brukade titta på tv på ett hotellrum i Pyongyang en gång i månaden och då välja sina favoritskådespelare, som de bad hotellpersonalen att hämta dit åt dem.

– På den tiden trodde jag att de skulle bli glada över att vi kallade dit dem. Vi hade makt och inflytande, vi betalade dem, och de visste att om vi gillade vad de kunde göra för oss så kunde de ringa oss om de hamnade i trubbel eller behövde en tjänst, säger han till HRW.

Tvingas acceptera

Rapporten bygger på intervjuer med drygt 100 nordkoreaner, varav omkring hälften lämnat landet efter 2011, varav åtta är före detta högt uppsatta statsanställda. Intervjuerna vittnar om en utbredd kultur där män tar sig rätten att begå övergrepp mot kvinnor.

– Det händer på så många normala möten som kvinnor har med män, speciellt män i maktställning. Det var så mycket maktmissbruk, till och med av folk som tågkonduktörer och brevbärare som gör att kvinnor känner att de inte har något annat val än att acceptera våldet, inte rapportera det eller kämpa tillbaka, säger Brad Adams, redaktör för rapporten, till TT.

Alla som bär någon slags uniform är skyddade av staten, och för att de helt enkelt är män. En grupp som pekas ut som extra utsatta är kvinnor som sedan slutat av 1990-talet börjat arbeta som försäljare för att försörja sina familjer.

21 kvinnor som intervjuats till rapporten vittnar om att de upplevt sexuellt våld av poliser eller andra på väg till eller under sitt arbete.

– Ett stort antal kvinnor berättar om att de befunnit sig på nattåg där konduktören tvingat sig på dem. Kvinnorna berättar att de varit för rädda för att skrika, av rädsla för att kastas av tåget medan det fortfarande är i rörelse, eller dumpas någonstans, eller att bli slagna, säger Adams.

Uppmanar Sverige att agera

Nordkorea är långt ifrån någon ”me too”-rörelse och saknar också skyddade boenden, stödgrupper för sexuellt utsatta och en skev bild av våldtäktsbegreppet – det krävs extremt våld i kombination med vaginal penetration för att det ska ses som ett brott. Många våldtagna kvinnor förkastas också av sina familjer, som skäms för dem.

Någon ljusning finns inte heller i sikte, snarare tvärtom.

S– om en av konsekvenserna av romansen mellan (USA:s president Donald) Trump och (Nordkoreas ledare) Kim Jong-Un sätter länder som Sydkorea och USA mycket mindre press på Nordkorea kring mänskliga rättigheter, säger Adams.

TT: Vad hoppas ni med rapporten?

– Vi sätter ljuset på frågan. Det har inte funnits någon internationell diskussion kring det. Vi hoppas att länder som Sverige kan sätta press på nordkoreanska regimen och att det ställs krav på lagändringar, åtgärder och att man erkänner frågan. Man måste starta någonstans, säger Brad Adams.