En månad till jul, en månad då köprekordet kommer att utmanas igen. En månad som sedan några år tillbaka börjar med den svarta fredagen. Enligt handelns egna beräkningar ska vi i år köpa 3 procent mer den kommande månaden än motsvarande tid förra året.

Men Black Friday är också En köpfri dag, förra veckan började dessutom med Vit måndag och på tisdagen utsåg Handelns utredningsinstitut ”det återvunna plagget” till årets julklapp. Och hela veckan var ”Europa minskar avfallet-veckan”.

Är det ett tecken i tiden? Tar vi äntligen itu med elefanten i rummet – vår konsumtion och den eviga jakten på tillväxt? Den tillväxthets som säger att hjulen hela tiden måste snurra snabbare. Som tror att vi vart 24 år (vid 3 procents årlig ökning) ska kunna dubbla antalet julklappar, andra varor och tjänster. Den tillväxthets som inte förstår att jordens resurser är lika begränsade som dygnets timmar. Inget av det kan dubblas gång på gång.

Med en konsumtion motsvarande 4,2 jordklot är vi det 14 värsta landet i världen. Trots det lyfter regering och många andra fram Sverige som en ekologisk förebild. Genom att bortse från utsläppen från flyget och produktionen av de varor vi konsumerar kan de visa på siffror som har väldigt lite med verkligheten att göra. Det eftersom merparten av det vi konsumerar produceras utomlands.

På det sättet har tillväxtkramarna försökt frikoppla vår ekonomiska tillväxt från utsläppen. Men det är, som Peps Persson sjunger, falsk matematik.

För tre veckor sedan visade WWF i Living planet report 2018 att bestånden av vilda ryggradsdjur i genomsnitt har minskat med 60 procent sedan 1970. Om utvecklingen fortsätter i samma takt riskerar enligt rapporten två tredjedelar av världens bestånd av däggdjur, fiskar, fåglar, groddjur och kräldjur att försvinna om några få år.

Detta är direkt kopplat till vår ökade konsumtion och rovdrift på jorden. För så fungerar det i en begränsad värld – ju mer resurser vi förbrukar, ju längre tillväxthetsen pågår, desto mer av utrymmet tar vi inte bara från världens fattiga och från kommande generationer, utan även från allt annat liv på jorden. Möjligheten till ett drägligt liv eller liv överhuvudtaget blir allt mindre för alla andra när vi ständigt ökar konsumtionen.

I tisdags hade Ekot rubriken ”Larmet: Försäljning av ledlampor måste öka”. Anledningen till ”larmet” var att elförbrukningen från belysning inte hade minskat som väntat. Trots att närmare 90 procent av lamporna som säljs i dag är ledlampor. Anledningen är enkel – när ljus blir billigare kan du slösa mer med det. Detsamma gäller på område efter område. Teknik som effektiviserar leder sällan till mindre konsumtion, utan besparingen leder istället till ny och ökad konsumtion. Nya prylar och flera prylar. Och när vi tröttnat på prylarna kan vi använda de sparade pengarna till att fly med det allt billigare flyget till en meditationskurs i Asien, en trumkurs i Afrika eller varför inte det pittoreska Kuba.

I denna situation är förstås den svarta fredagen ett hån mot alla andra som ska försöka leva på denna planet. Men även kampanjer som lovar plagg av återvunnet material bygger oftast på den falska idén att vi kan ha grön eller hållbar tillväxt.

I takt med att miljömedvetenheten ökar kommer kommer ”hållbart” och ”grönt” att bli ett allt starkare försäljningsargument när handeln ska hålla konsumtionen igång. Det är ingen slump att att årets julklapp är ”det återvunna plagget”. Men det är heller inte slump att det inte är ”det återanvända plagget”. Det återanvända plagget gör nämligen inte handeln glad. Men det återvunna plagget, ett nytt plagg av återvunnen råvara, kan ge samma vinst och kräver resurser i form av energi, transporter och allt annat som håller hjulen igång. Återvunnet är bra som undantag, när en ”måste” ha nytt, men det löser inte grundproblemet.

Ska vi verkligen börja leva hållbart så offrar vi tillväxten och fortsätter med de plagg vi har. Hållbart måste börja betyda att prylar håller, att vi kan använda samma plagg hela livet och om det går sönder så går det att lappa och laga. Ska rummet vi lever i hålla måste elefanten få komma ut, att måla den grön räcker inte.