Ett inlägg om Black Friday har blivit viralt på Facebook. Det handlar om att inte lägga skuld på ensamstående föräldrar som köper vinterkängor till barnen på rea, eller på andra med liten ekonomi som behöver handla när det är billigt. ”Att vara miljövän är idag en klassfråga och ni ska aldrig skuldbeläggas för era överlevnadsmetoder i ett kapitalistiskt samhälle.”

Jag vet inte om några föräldrar i verkligheten har känt skuld för att de har köpt vinterskor till barnen. Förhoppningsvis inte, för kritiken mot köphets och konsumism är inte riktad mot dem. Det är inte det som är köphets, oavsett om det är Black Friday eller mellandagsrea.

Köphets är när det sitter reklam över hela stan som hetsar till konsumtion för konsumtionens egen skull. När man byter till en ännu större teve bara för att det är rea och slänger ut den fullt fungerande soffan för att en ny kostar några hundralappar mindre än veckan innan.

Poängen med kritiken är inte heller i första hand att folk ska känna skuld utan att de ska tänka efter och låta bli.

I en debattartikel på SVT.se tar moderatbloggaren Rebecca Weidmo Uvell upp samma ämne – och lite otippat talar även hon om klass. Vi som kritiserar köphetsen saknar klassperspektiv, säger hon. Vi är bortskämda och ängsliga, vi har redan allt och behöver inte handla på rea utan kan sitta hemma och kritisera tillväxten. Sedan kan vi gå och köpa svindyra, miljömärkta prylar någon dag när det är extra dyrt. Bara så ni vet.

Istället, menar hon, borde vi tänka på alla som i vanliga fall inte har råd att köpa något extra. Som lever på makaroner, lök och krossade tomater för jämnan och köper alla sina kläder på second hand. Utom på Black Friday, när de äntligen kan skaffa något nytt och köpa lite ordentlig mat – och då kommer det en massa tillväxtkritiker och förebrår dem. Fy så elakt.

Man skulle nästan kunna tro att Rebecca Weidmo Uvell sitter där och är solidarisk. Men i själva verket är det inte så lite hyckleri när hon försvarar Black Friday i fattiga människors namn. Eller tror någon att reorna är till för att låginkomsttagares barn ska slippa frysa om fötterna? Eller att hon och hennes meningsfränder vill göra något för att alla ska kunna äta ordentlig mat, hela året?

Nej, de vill inte avskaffa fattigdomen, verkligen inte. De kritiserar inte orättvisorna, de ogillar bara att man angriper konsumtion och tillväxt för tillväxtens egen skull.

Att handla miljömärkt när man kan och skippa köphets är bara början av vad vi behöver göra. Ja, det är några av oss som inte har utrymme för att köpa mindre eller råd att välja miljömärkt. Men att använda dem som slagträ mot kritiken mot överkonsumtion är oärligt och småsint. Det stora, stora vi har framför oss är att minska vår konsumtion. I den här delen av världen gäller det de allra flesta, men mest dem som är rika. Så, där har vi klassperspektivet.