DEBATT Ekonomipriset har indirekt orsakat klimatkatastrofen, därför borde vi avskaffa det.

Börskraschen 1929 gjorde människor i hela världen medvetna om riskerna med ekonomin. De visste redan att den rikaste också automatiskt hade mest makt, men kraschen visade tydligt att ekonomin dessutom inte var stabil. Allt det elände som följde blev tillräckligt för att skapa ett folkligt tryck för att reglera ekonomin och beskatta de rikaste hårdare. Många länder införde progressiva skatter och regleringar för kapitalet. I USA var marginalskatten uppe över 90 procent under en period. Sverige fick ett arbetarpartistyre som varade mer än 40 år.

Överklassen teg och led, men släppte inte tanken på revansch. Efter andra världskriget tog de tag i situationen och började planera. I avskilda rum på universitet här och där diskuterades olika strategier. Stalins metoder i Sovjet kunde anpassas till de nya behoven, men det fanns många källor i historien att ösa ur, från Sokrates via Macchiavelli till Hitler. Man började välja ut sina förkämpar.

En av de utvalda var Milton Friedman, en något förvirrad yngre ekonom. Han hade (liksom flera andra av de utvalda) rötter i det Östeuropa som tagits över av Sovjet, och kunde därför lätt övertygas att kampen mot kommunismen hade högsta prioritet. Han hade tidigare bland annat drivit ideer om basinkomst, men tonade snart ner dessa för att istället slåss mot regleringar och skatter. Han och de andra utvalda kallade sin politiska revolution ”nyliberalism”.

Ett avgörande steg i revanschen var då Riksbanken 1968 instiftade ”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne”. Det var en kupp; Riksbanken hade velat ha det till ett riktigt Nobelpris, men Nobelkommitten och familjen Nobel satte sig emot. Alfred själv hade inte satt upp ett ekonomipris eftersom han ansåg att ekonomi inte var en vetenskap. Riksbanken beslöt då att trots protesterna, med svenska skattebetalares pengar, börja dela ut sitt eget ”Nobel”-pris.

Denna varumärkesstöld kunde se ut som en lokal styrkemätning mellan svenska makthavare, men fick ett fundamentalt inflytande på världens syn på ekonomi. Ekonomer kunde nu ge varandra den ära och berömmelse som dittills varit förbehållen verkliga forskare. Flertalet priser gick till amerikanska nyliberala ekonomer; det dröjde bara ett par år innan Friedman fick det.

Med det var rälsen lagd, nu var det bara att sätta revolutionen på spåret. En annan av de utvalda, B-skådespelaren Ronald Reagan, gjordes till president i USA, och valde snabbt in Friedman och andra ”antikommunister” till sin regering. Tillsammans med Englands Margaret Thatcher rullade han ut den nyliberala revolutionen. Arbetarklassens makt skars ner. Skatter sänktes, framför allt för de allra rikaste. Medelklassen mutades med ökad köpkraft. Regleringar avskaffades så bankerna ohöjdat kunde översvämma ekonomin med nya fräscha pengar.

Tyvärr för dem, och ännu mer för oss alla och allt liv på jorden, hade de förbisett ett randvillkor. Det syns numera ganska tydligt på graferna hur ekonomins expansion och mängden koldioxid i atmosfären går hand i hand. Uppvärmningen kommer några år senare som ett brev på posten, och skapar allt fler av de ”moderna” naturkatastrofer som vi tills nu trodde var nära nog omöjliga. Kapitalets revansch håller på att mörda planeten.

Det minsta vi kan göra är att sluta belöna mördarna. Vi måste avskaffa Riksbankens ekonomipris, det är en skamfläck för Sverige och livsfarligt för vår planet. Dessutom kostar det skattepengar.