DEBATT Som en del av ett regeringsuppdrag har Socialstyrelsen (2018) genomfört en studie med fokus på kunskap och attityder till personer med psykisk sjukdom.

Det är av största vikt att psykisk ohälsa lyfts fram i den offentliga debatten eftersom det är ett ökande problem i samhället, särskilt bland unga. Studien visar bland annat att en fjärdedel av den vuxna befolkningen är negativt inställd till att arbeta med och en femtedel är negativt inställd till att bo nära någon som lever med psykisk sjukdom.

Resultaten från Socialstyrelsens rapport visar även att:

• Kvinnor har generellt mer positiva attityder till personer med psykisk sjukdom.

• Personer med högskoleutbildning och personer med erfarenhet av psykisk sjukdom, egen eller andras, har mer positiva attityder.

• Äldre personer har en mer vidsynt inställning till integrering av personer med psykisk sjukdom i samhället än yngre personer.

Att bedöma om ovanstående är ett ”bra” resultat respektive vad som är en ”lämplig” eller ”tillräcklig” nivå av kunskap, attityder och beteenden är naturligtvis komplicerat men det ger oss i alla fall möjligheten att ställa följande viktiga fråga:

Är de nivåer som denna undersökning visar acceptabla, eller visar de en situation som kräver ytterligare åtgärder?

Frågor kring psykisk sjukdom är i mångt och mycket av etisk, moralisk, kulturell och politisk karaktär, men faktum är att dessa åsikter får konsekvenser – inte minst för möjligheterna till en fullvärdig social integration. Förutsättningarna för att personer med en psykisk sjukdom ska kunna återhämta sig förändras när väsentliga andelar av befolkningen inte stödjer en full integration kring basala livsförhållanden som bostad och arbete. På detta sätt finns en viss koppling mellan attityder och beteenden på samhällsnivå och förutsättningarna för jämlik välfärd på individnivå.

Jag befinner mig i den olyckliga benägenheten att jag i vissa andras ögon inte tycks fungera normalt. Jag har diagnosen bipolär sjukdom. Bipolaritet, som tidigare kallades manodepressivitet, förknippas ofta med pendlingen mellan en manisk, euforisk period och dess motpol depression. Med rätt inställning av mediciner kan jag dock framgångsrikt reglera sjukdomen.

Vi med psykisk ohälsa med diagnoser och ibland inlagda på ”psyket” är oftast inte farliga. Människor är inte perfekta. En del av oss är lite kantstötta, lite defekta och inte så bra på sociala relationer, men vårt värde som människor är intakt.