TYSKLAND Andreas Schreiter har fortfarande kvar den första biten ”svart guld” han grävde fram 1991. Han är en av de gruvarbetare som på fredag gör sin sista dag i stenkolsgruvan Prosper-Haniel i Bottrop i Ruhrområdet i västra Tyskland. Gruvan i staden Ibbenbüren gick samma öde till mötes i början av december.

– Det är politikerna som har beslutat att stänga gruvan. Det gör ont att tänka på att Tyskland fortfarande kommer att använda kol, säger han till nyhetsbyrån Bloomberg.

För Bottrop, med drygt 100 000 invånare, återstår nu att genom subventioner försöka locka nya företag och yrkesgrupper. För att sätta orten på kartan har man byggt ett skräckmuseum i en nedlagd gruva och världens längsta skidbacke inomhus.

Många pensionärer

I dag består samhället mest av pensionerade gruvarbetare, enligt borgmästaren Bernd Tischler.

– Förmögna bayrare skulle fortfarande valla kor upp och ned för bergssluttningarna om det inte vore för gruvarbetarna i Ruhr, säger han till Bloomberg.

Samhällsomvandlingen som nedläggningen av stenkolsgruvorna innebär är en stor utmaning för Tyskland, enligt Lisa Maria Dellmuth, statsvetare vid Stockholms universitet.

– Det är ett kulturellt arv som dör. Kol har varit så förknippat med den ekonomiska tillväxten, det tyska undret. Lokala samhällen har levt på kol, säger hon till TT.

I en kompromiss mellan regeringen och facken 2007 ingick över 20 miljarder euro i omställningsstöd. Förtidspensioner för gruvarbetare som inte fyllt 50 och utbildning skulle minska arbetslösheten när gruvorna stängs. Stora investeringar har också gjorts i högskolor och universitet i Ruhrområdet.

– Det viktigaste är att se de strukturella problem som uppstår i västra Tyskland. Många europeiska regioner har sett avvecklingar av till exempel textil- och mobilindustrier, det är enorma kostnader som uppstår lokalt och som ofta kanske inte syns, säger Dellmuth.

– Regionalpolitiken har blivit allt mer viktig, annars kan arbetslöshet och utanförskap bli grogrund för missnöje.

Tomma samhällen

Hon nämner östra Tyskland som ett exempel på där problemen finns kvar.

– Många samhällen står tomma, med äldre människor och arbetslöshet, och nationalistiska partier som AFD är starka.

Trots det pågående skiftet till förnyelsebara energikällor kommer fortfarande mer än en tredjedel av Tysklands energibehov från sten- och brunkol. Men 2007 beslutades att den inhemska och olönsamma produktionen skulle läggas ner – och stenkol ska från och med nu importeras från länder som Ryssland, USA och Colombia.

– Om man lägger ner gruvor och fortsätter att importera kol har man inte vunnit särskilt mycket. Kolet betalar inte sina samhällskostnader, säger Ola Hansén, talesperson för klimatfrågor på Världsnaturfonden i Sverige.

Långsam omställning

Att stänga de omkring 120 koleldade kraftverken i Tyskland kommer att ta över 20 år, enligt regeringen. Under hösten har miljöorganisationer demonstrerat för att skynda på omställningen. Det återstår också en del miljöutmaningar och miljarder i avvecklingskostnader sedan alla stenkolsgruvor stängt.

Hansén efterlyser en snabbare utfasning av fossila bränslen.

– Det första EU behöver ur miljöhänsyn är att fasa ut allt kol, det gäller både brun- och stenkol. Men man måste också möjliggöra för människor att försörja sig på annat sätt så att vi slipper se rörelser som Gula västarna i Frankrike.