– Flera personer har frågat mig om varför jag varit i Serbien och Bosnien de senaste åren. De tror att Balkanrutten är stängd. Jag har till exempel en ny rumskompis, som är student, politiskt medveten och läser nyheterna, men som inte visste att människor fortfarande kommer den vägen. Det saknas kunskap om många av EU:s gränsområden samtidigt som det är stort fokus på Medelhavet och livräddningen till havs, säger Magdalena Hartung, som spenderat långa perioder i Serbien och Bosnien som volontär med olika gräsrotsorganisationer. Informationen om regionen är enligt henne otillräcklig

Tidigt förra året uppstod en ny väg för de som med siktet inställt på EU flyr norrut via Balkan. Bosnien hade fram till 2018 inte varit en del av rutten, som framförallt gått via Makedonien, Serbien och Ungern. En av anledningarna sades vara att våldet ökat längs med den serbisk-kroatiska gränsen och att människor därför behövde hitta en ny, om än omständig väg vidare: ofta över höga berg och genom skog. Under 2018 passerade omkring 22 000 personer Bosnien. När Magdalena var där första gången, i mars 2018, hade strömmen av människor bara börjat.

Enligt UNHCR har 3500 personer anlänt till Bosnien sedan årsskiftet, varav 1700 personer kom i mars. Det är tre gånger så många som jämfört med samma period 2018. Omkring 5500 personer är just nu i Bosnien, en siffra som varit förhållandevis stabil. Enligt UNHCR i Serbien befinner sig 4200 personer i Serbien, varav 1760 personer anlände enbart under mars månad, upp från 1094 i februari. Totalt sett ökade numret bara med 500 personer, då många också har lämnat landet, antingen till Kroatien, Ungern eller Bosnien.

De olagliga tillbakavisningarna, när någon hindras från att söka asyl i det land den befinner sig i och tvingas tillbaka över gränsen, ökar i takt med att fler försöker korsa gränserna. I mars skickade Ungern tillbaka 155 personer, Kroatien 374 och Bosnien 126 personer till Serbien. Samtliga siffror var högre än månaden innan.

<strong>Bjuder in till möte</strong>

Magdalena Hartung har tillsammans med två vänner bjudit in till ett möte, ”Balkan Network Meeting”, i Berlin i slutet av april. Hon menar att det finns ett intresse och en medvetenhet i Berlin, men att mer kan göras. Under vintern som gick var tre organisationer från Berlin baserade i Bosnien, säger hon. En av dem var sjukvårdsorganisationen CADUS, som innan dess bland annat satt upp fältsjukhus vid fronten i Syrien och Irak.

– Vi ordnar ett möte för att vi vill se vad vi kan åstadkomma tillsammans, kanske anordna event eller sprida kunskap. De flesta av oss har nätverk och kunskap om situationen, säger Magdalena Hartung.

Civila initiativ har länge haft en stor betydelse längs med Balkanrutten, fortsätter hon. Delvis för att många länder är fattiga både saknar ekonomi för att ta hand om situationen, och erfarenhet av asylsökande. I Bosnien var lokalbefolkningens gästvänlighet först stor, men opinionen har delvis vänt allteftersom situationen fortsatt och normaliserats. Samtidigt kan mycket få vänta sig att beviljas skydd eller rätten att arbeta, vilket förstärker funktionen som transitland och inte destination.

<strong>Våldet symptom på fientlighet</strong>

Organisationerna No Name Kitchen, Re:ports Sarajevo och Border Violence Monitoring skriver varje månad rapporter om framförallt gränsvåldet och de olagliga tillbakavisningarna. I marsrapporten noterar de även att lokalpolitiker sprider falska och överdrivna budskap, tydligt riktade för att skapa opinion. Lokala politiker i norra Bosnien varnar bland annat den tidigare mycket hjälpsamma befolkningen för att migranterna stjäl, och hänvisar till uppgifter om att 18 bilar stulits sedan årsskiftet.

”(…) Dessa rapporter är inte lätta att verifiera, men retoriken som används av lokalpolitiker belyser de spänningar som en del lokalbor känner inför besökarna (migranterna) i området.”

Men, poängterar organisationerna också, det finns fortfarande många solidariska och hjälpsamma lokalbor. Våldet är dock ett symptom på en vilja att exkludera. Dödsfall, våld och skador har blivit vardag. De allra flesta vet redan innan de ger sig iväg vad de har att vänta.. Många försöker flera gånger innan de ”lyckas”.

I ett fall som Border Violence Monitoring nyligen dokumenterade dog den 27-åriga Oussama i en skog i Kroatien. Han föll illa efter att gruppen på tio personer började springa när de såg ficklampor genom skogen och blev rädda för polisen. De övriga nio personerna i gruppen tillbakavisades senare till Bosnien, trots att de uttryckt en önskan om att söka asyl i Kroatien.

Tillbakavisningen hände först efter att polisen kört dem till ett garage som luktade starkt av urin, där de fick sitta inlåsta i tre nätter. Därefter tillbringade de nio unga männen 10 dagar i ett fängelseläger innan den kroatiska polisen körde dem tillbaka till staden Bihac i Bosnien. Det är ovanligt att polisen håller någon så länge, skriver Border Violence Monitoring. Oussamas död och de nio unga männens öde är bara ett av många liknande exempel.

Satsar på Frontex

Stora internationella organisationer som Amnesty International och Human Rights Watch har larmat om vad som pågår längs flera EU-gränser. De har varnat för systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter och rätten att söka asyl. Istället har EU nu beslutat att förstärka sin gränsmyndighet Frontex med 10 000 fler anställda till 2027, något som den svenska EU-parlamentarikern Malin Björk (V) är starkt emot.

– Det här nya super-Frontex är en eftergift till alla de som inget ville göra för att ta emot och fördela ansvaret för en solidarisk flyktingpolitik, utan i stället ville lägga allt krut på att stänga Europas gränser, säger hon i Strasbourg, enligt Aftonbladet.

Angående ledamoten Cecilia Wikström (L) var däremot positiv efter beslutet som kom på onsdagen:

– Det här handlar inte om att bygga ”fästning Europa”. Det handlar först och främst om att utöva kontroll över flödet av folk som åker in och ut ur unionen, säger Wikström.

Uppe för diskussion

Det brutala gränsvåldet var dock uppe för diskussion i EU-parlamentet i början av april. Talespersonen för en kroatisk människorättsorganisation vittnade i parlamentet om vad de sett och dokumenterat vid sina gränser. I ett brev riktat till EU:s migrationskommissionär Dimitris Avramopoulos hänvisar 30 parlamentariker, däribland svenska Soraya Post (FI) och Malin Björk (V), till rapporter om otaliga människorättskränkningar från både små och stora, välkända människorättsorganisationer.

De undertecknade parlamentarikerna kräver bland annat att kommissionen ska be Kroatien att omedelbart sluta tillbakavisa flyktingar och att användningen av EU-pengar avsedda för asyl, migration och gränskontroll ska följas upp. Under 2018 fick Bosnien nära 10 miljoner euro, men ingen vet exakt vad de har använts till. Nyligen rapporterade den bosniska tidningen Klix.ba att  två av de största lägren ska stängas, precis när sommaren ska till att börja och ankomsterna sannolikt bara kommer öka de kommande månaderna.

Samtidigt frågar sig de Balkanbaserade gräsrotsorgansisationerna varför de, med små resurser, kan göra det EU inte förmår:

”Hur många fler rapporter innan EU-kommissionen kommer göra vårt arbete onödigt genom att tillsätta effektiva undersökningar?” skrev Border Violence Monitoring när de i början på april publicerade sin 400:e rapport på två år om människor som misshandlas svårt på EU:s yttre gräns.