Det bruna vattnet i floden Baro flyter genom Gambella, en stad som även gett regionen sitt namn. Den bär många kännetecken för att vara en typisk afrikansk hamnstad. Det som stör bilden är att det knappt färdas några båtar längs floden längre.

När inbördeskriget bröt ut i Sydsudan 2013 avstannade den livliga handeln som pågick längs floden mellan Gambella och den sydsudanesiska huvudstaden Juba.

– Floden brukade vara full av båtar fram till att kriget bröt ut, berättar en person som bor här.

Numera utgörs trafiken i stadens närhet främst av alla bilar försedda med namn på i stort sett alla internationella organisationer som är verksamma i Etiopien. En del människor i trakten har fått arbeten som chaufförer eller tolkar till dessa organisationer, men de allra flesta får kämpa hårt för att få sin ekonomi att gå ihop.

Konflikt i gränsområdet

Krigsutbrottet ledde till att mängder av flyktingar tog sig över gränsen. I dag beräknar FN:s flyktingorgan UNHCR att det finns 485 000 flyktingar från Sydsudan i regionen.

Vissa från folkgruppen nuer förde med sig vapen över gränsen, vilket förvärrade en redan spänd situation på den etiopiska sidan gentemot en annan etnisk grupp, anuak.

– Att båda folkgrupperna lever på båda sidor av gränsen gör det lätt för dem att resa fram och tillbaka. Samtidigt tar de med sig konflikterna mellan de båda grupperna, säger John Ashworth som i 30 års tid har arbetat i regionen.

I slutet av förra året slöts ett nytt fredsavtal mellan de stridande grupperna i Sydsudan, och hittills har utvecklingen varit mer lovande än i samband med tidigare uppgörelser.

Förbättrad säkerhet

Jean-Pierre Lacroix, som är chef för FN:s fredsbevarande styrkor, uppgav i december förra året att säkerhetssituationen i Sydsudan hade förbättrats betydligt. Och i februari i år sade FN-missionens chef i Sydsudan, David Shearer, att det politiska våldet minskat betydligt.

Han påpekade samtidigt att frågan om huruvida fredsavtalet kommer att bli lyckosamt eller inte till stora delar kan mätas i förhållande till i vilken utsträckning flyktingarna kommer att våga återvända till sina hemorter.

– Det är annorlunda den här gången, eftersom det internationella samfundet är inblandat, säger en flykting i Gambella som sitter med sin mobiltelefon och läser de senaste nyheterna om fredsavtalet i Sydsudan.

Floden har haft en avgörande betydelse för staden Gambellas framväxt. I slutet av 1800-talet anlände britterna som utnyttjade floden för att exportera varor till Sudan och Egypten. Etiopiens kejsare gav britterna tillstånd att anlägga en hamn i Gambella och den då lilla orten förvandlades till ett brittiskt territorium och ett viktigt handelscentrum varifrån fartyg seglade under regnperioden då vattennivån var hög.

Dåligt rykte

Sedan intogs Gambella av italienarna 1936 innan britterna kunde återta staden igen efter en blodig strid fem år senare. År 1951 blev Gambella en del av Sudan, men några år senare hamnade regionen återigen inom Etiopien.

Nuerna är den största av de fem etniska grupper som lever i regionen. De täta banden, men också spänningarna, gentemot den näst största folkgruppen anuerna, går många århundraden tillbaka.

Det vardagliga livet i Gambella framstår som fridfullt och stillsamt. Samtidigt har hela regionen fått ett rykte om sig att vara farlig, både för utlänningar och etiopiska besökare.

Det första av många inbördeskrig i grannlandet Sudan bröt ut 1962. Det innebar även starten på en 50 år lång kamp för självständighet för Sydsudan – en konflikt som även spillt över till Gambella.

Nedlåtande syn

Regionens dåliga rykte har inte förbättrats av den etiopiska regeringens avoga inställning.

Dereje Feyissa, som arbetar för Addis Abeba-baserade International Law and Policy Institute, säger att det hänger samman med etniska fördomar som är vanliga i hela samhället och som riktas mot personer som har en mörkare hudfärg.

– Den etiopiska centralmakten har alltid haft en nedlåtande syn på gränsregionerna. Det hänger inte bara samman med det geografiska avståndet utan också de historiska, sociala och kulturella skillnader som olika hudfärger blir en representation av, säger Dereje Feyissa.