Det är svårt att skriva en krönika om annat än EU-valet. Soraya Post åkte ut efter fem framgångsrika år i parlamentet. Soraya har gjort enormt mycket för antirasistismen och är unik i sin roll som den första som kommit in på ett feministiskt mandat och som förkämpe för romers rättigheter i EU-parlamentet. Hon blir saknad av oss som röstade in henne 2014 och även av de som arbetar med liknande frågor i EU. Även om resultatet inte var oväntat blev 26 maj en sorgens dag för feminister och antirasister i Europa.

Det är också en sorglig dag för Europa. Två trender syns efter valet. Den gröna och den liberala gruppen går framåt, men det gör även högernationalisterna. I Frankrike, Italien och Ungern är dessa partier störst, och i flera länder växer nationalistiska och socialkonservativa partier. Att skandaler om sexuella övergrepp och abortmotstånd stormat kring SD och KD utan nämnvärd påverkan på väljarstödet ger tydliga signaler om vart vi rör oss. Det uttryckliga motståndet mot samvetsfrihet för vårdpersonal i Sverige och EU som Fi antog 2015 – trots yttranden om att ”det är onödigt att vara emot något som inte diskuteras” – är plötsligt högaktuellt och vi står yrvakna inför det faktum att vuxengenerationen än en gång svikit miljoner barn och unga som har mobiliserat för klimaträttvisa i snart ett år.

Min sambo sa i dag: ”Tänk de som dog 1944, de fick aldrig uppleva att det blev bättre”. Jag tänker på dem som är födda innan 1945 som ännu lever. Som får se Europa och världen återigen, trots klimatkrisen som borde samla oss alla i gemensam aktion, bygga murar och rusta för krig.

Ett stort bekymmer under valrörelsen har varit den meningslösa kapplöpning som pågått mellan gröna vänsteralternativ, ivrigt påhejade av media. Inget tar död på en bra valkampanj så effektivt som osynliggörande och det ständiga tävlandet om att trumfa varandra i diverse enkätundersökningar och debatter. Istället för att få fokusera på att föra fram vad som gör oss unika som parti (en parlamentariker som gjort mänskliga rättigheter, antirasism och nedrustning till en prioriterad fråga i EU-parlamentet och som dessutom företräder ett parti med miljö- och klimatpolitik som får högsta betyg av miljöorganisationerna) har vi fått lägga våra knappa resurser på att försöka synas på andras villkor. Den värsta frågan att få i valstugan är ”varför ska jag rösta på er istället för V?” för den går inte att svara på åt någon annan.

Och istället för att lyfta fram och stötta varandra, V:s klassanalys och MP:s långa erfarenhet i miljöfrågor, har vi tvingats spela ut varandra. Jag tror att det är motsatsen till vad de strejkande ungdomarna vill.

Jag hade turen att ha en gemensam pressträff inbokad på måndagsförmiddagen med S, MP, V och Fi för att presentera vår budget för Gotland. Vi satsar på klimatet både i driftsbudgeten och i våra investeringar. När vi i lugn och ro får samarbeta blir det mycket bättre än när vi tävlar om att vara bäst i kategorier där vi alla är lika bra men på olika sätt.