EGYPTEN – Den tidigare presidenten Mursis död skedde efter år av illa behandling av regeringen, långa perioder av isolering, otillräcklig medicinsk vård och nekande av besök av familjen och tillgång till advokater, säger Sarah Leah Whitson, Mellanöstern- och Nordafrikachef på Human Rights Watch som menar att Mursis behandling i fängelset kan ha utgjort tortyr, och att hans död var ”förutsägbar” på grund av sättet han behandlades på.

Sedan gripandet för sex år sedan har Mursi befunnit sig i rätten vid upprepade tillfällen, anklagad att ha rymt från fängelset under revolutionen 2011, stått åtalad för terrorbrott och spioneribrott. Han hade dömts till mer än 40 år i fängelse och 2015 dömdes han till döden, ett straff som hävdes året därpå i en högre instans.

När han avled i måndags var han i rätten för ett nytt spioneriåtal, och enligt uppgifter till Associated Press framhöll han när han tilläts tala i fem minuter från en glasbur att han fortfarande var landets legitima president. Han föll senare i koma och fördes till sjukhus men förklarades död vid ankomsten.

”Symbol för många egyptier”

Muslimska brödraskapet hyllade honom samma dag som en ”sann egyptisk hjälte och en exceptionell ledare” på Twitter. Brödraskapet har uppmanat till demonstrationer utanför Egyptens ambassader världen över. En tidigare rådgivare, Wael Haddar, säger att hans död inte kom som en överraskning:

– Vi hade förväntat oss det värsta under en tid nu. På många sätt var detta det förväntade resultatet av militärens handlande, säger han till the Guardian.

– Men han var en vän, och en symbol för många egyptier, så det är smärtsamt.

Mursi föddes 1951 i byn al-Adwa i Sharqiya i norra Egypten. Han kom från en fattig lantbrukarfamilj, läste till ingenjör vid Kairos universitet och tog en masterexamen i metallurgi, för att senare doktorera i Kalifornien. Han blev så småningom lärare vid Zagaziguniversitetet i Sharqiya där han fortsatte arbeta fram till 2010.

I slutet av 1970-talet blev han medlem av Muslimska brödraskapet. Åren 2000–2005 satt han i det egyptiska parlamentet som oberoende ledamot då Muslimska brödraskapet inte fick ställa upp i val.

Överskattade stödet

När demonstrationerna som kallade på Mubaraks avgång bröt ut den 25 januari 2011 var det Brödraskapet som var bäst organiserade för att kunna dra nytta av revolutionen och det var Mursi som blev partiledare för Brödraskapets parti som bildades ett par månader senare.

Året därefter, i juni 2012, vann Muhammed Mursi presidentvalet med en knapp majoritet före Ahmed Shafiq som hade stått Mubarak nära. Mursis seger i presidentvalet, vars andra omgång ägde rum på dagen sju år innan hans död, kom ett halvår efter att Muslimska brödraskapets parti Frihet och rättvisa vunnit parlamentsvalet.

Valen stärkte den islamistiska organisationens makt samtidigt som militären dominans fortsatte parallellt. Mursi och Brödraskapet överskattade sannolikt det folkliga stödet. Hazem Kandil skriver i sin bok Inside the brotherhood att ett halvår in i Mursis presidentskap så stöttade 52 procent fortfarande militären att jämföra med 28 procents stöd för presidenten, och efter ett år vid posten hade Mursis förtroendesiffror rasat från 79 procent till 32 procent.

Missnöjet växte

Mursi lovade under sin presidentvalskampanj att representera hela Egypten, att vara inkluderande och det talades om en kristen kopt och en kvinna som vice-presidenter, men när hans regering utnämndes kritiserades den för att endast innehålla två kvinnor, samt att islamister fick för stort inflytande.

Han tog flera impopulära beslut hösten 2012 bland annat genom att samarbeta med salafistpartiet al-Nour, och genom att driva fram en ny grundlag kritiker menade försvagade kvinnors och minoriteters rättigheter och begränsade yttrande- och mötesfriheten.

En folkomröstning godkände den nya grundlagen men valdeltagande blev lågt då många sekulära bojkottade omröstningen för att istället ta till gatorna för att protestera mot den kurs som Mursi antagit. Kontrasterna mellan olika visioner för ett framtida Egypten blev allt tydligare.

Kandil skriver: ”Besvikna över Brödraskapet så föredrog egyptierna att riskera att backa tillbaka till en fungerande sekulär autokrati hellre än att med säkerhet glida in i vad de såg som ett inkompetent religiöst styre.”

Missnöjet växte och den 30 juni 2013 krävde flera miljoner egyptier hans avgång och nyval. Mursi ignorerade mobiliseringen emot honom – han hävdade att demonstranternas antal var kraftigt överdrivna. Han höll, liksom sin företrädare, långa tal till nationen.

Historisk repris

Men några dagar senare grep militären in. Mursi fängslades och den nya grundlagen hävdes. General Abdel Fattah al-Sisi tog plats som landets ledare och visade upp en ytlig enighet i ett tv-sänt tal då han flankerades av den tillförordnade vicepresidenten Mohamed ElBaradei och Younes Makhyoun från det salafistiska partiet al-Nour som tidigare hade stött Mursi.

”Muslimska brödraskapet har varit här förut”, skrev historikern Abdullah Al-Arian i Al Jazeera dagen efter kuppen och påminde om hur det Muslimska brödraskapet förbjöds bara ett par år efter att Gamal Abdel Nasser tog makten på 1950-talet.

Förföljelser blev Brödraskapets lott under många år och först på 1970-talet lyckades de växa sig starka. ”Det var först efter att han slog ner Muslimska brödraskapet som Nasser konsoliderade sin kontroll över den egyptiska staten och samhället”, fortsatte Al-Arian. Både förbudet och förföljelserna upprepade sig efter att al-Sisi tog makten 2013.

Massaker på Mursianhängare

Ett av de brutalaste uttrycken för detta var när polis och militär angrep demonstranter som fortsatte uttrycka sitt stöd för Mursi. Den 14 augusti 2013 sköts sannolikt över tusen demonstranter till döds vid Rab’a al-Adawiya i Kairo, handlingar som enligt Human Rights Watch kan ha utgjort brott mot mänskligheten och en av de största massakrerna av demonstranter på en och samma dag någonsin.

Senare samma år förbjöds Muslimska brödraskapet på nytt och stämplades i november det året som en terrororganisation av egyptiska myndigheter. Landvinningarna som gjordes i revolutionen 2011 förlorades när man förlitade sig på militären 2013, och al-Sisis regim beskrivs nu som mer brutal än Mubaraks.

I april i år kunde al-Sisi genom en folkomröstning förskansa sig vid makten ytterligare. Han har nu möjlighet att sitta kvar vid makten till år 2030 medan landets första demokratiskt valde president fick möta döden i en ljudisolerad glasbur, ett dödsfall utan stora rubriker och endast knapphändigt rapporterad i egyptiska statsmedier.