De sitter ihopträngda på det torra gräset, iklädda hijab och heltäckande dräkt. Några av dem håller händerna framför sig som en bok. Många har blicken sänkt och ser rädda ut.

När videon av de 276 kidnappade nigerianska skolflickorna år 2014 kablades ut förstod världen på allvar vilka grymheter som pågick i nordöstra Nigeria.Men i själva verket hade Boko Haram då redan härjat i nästan fem års tid.

Inte våldsam

När Boko Haram startade 2002 var det inte som en våldsgrupp. Dess mål var att införa sharialagar i Nigeria, som de tyckte influerats för mycket av väst. Framför allt motsatte Boko Haram sig den rika, ofta kristna, eliten i landets södra del. Gruppen var då en av många liknande i norra Nigeria, som traditionellt är starkt religiöst. Den karismatiske, Saudiutbildade predikanten Mohammad Yusuf ledde rörelsen och fick ett större och större följe.

– Men ganska tidigt började man att beväpna sig, säger Nigeriakännaren och forskaren Henrik Angerbrandt vid Uppsala universitet.

Regeringen tog snart till våld för att utrota rörelsen genom att döda dess ledare. Men tilltaget fick motsatt effekt och den våldsamma falangen tog över Boko Haram 2009. Under åren som följde utförde gruppen kidnappningar och dödliga attacker och 2011 började de använda sig av självmordsattacker.

Organisationen, som svurit trohet till terrorsekten Islamiska staten (IS), växte sig snabbt stark i norra Nigeria, där den satte skräck i befolkningen och sände människor på flykt från sina hem när de lade under sig ett territorium lika stort som Belgien.

Makt av kidnappningar

Kidnappningen av de så kallade Chibok-flickorna 2014 är Boko Harams hittills största enskilda bortförande, som följdes och fördömdes av hela världen.

– Samtidigt har tusentals andra blivit kidnappade, även innan dess, säger Henrik Angerbrandt.

Den uppmärksamhet som kidnappningen fick spelade terrorgruppen i händerna – nu visste ju hela världen vilka de var. Kidnappningarna användes för att få pengar och för att kunna byta till sig medlemmar som tagits till fånga.

Organisationen var som starkast kring årsskiftet 2014-2015. Vid den tiden hade även grannländerna börjat känna av Boko Haram i form av attacker och flyktingströmmar.

– Regeringen i Abuja vaknade sent. De avskrev länge Boko Haram som ett icke-reellt hot, säger Angerbrandt.

I januari 2015 utförde gruppen sin blodigaste attack – massakern i Baga där 2 000 människor dödades.

Delad rörelse

Regionen hade fått nog. En militärstyrka stödd av Afrikanska unionen (AU) sattes in i området och lyckades pressa tillbaka Boko Haram.

Men det blev inte slutet för terrorgruppen, som våren 2015 svor trohet till IS.

Därefter har gruppens makt minskat, men den har fortsatt att utföra bombdåd och kidnappningar, säger Angerbrandt. 2016 delades Boko Haram i två fraktioner, där den ena försöker närma sig civilbefolkningen och skala ner våldet. De vill skapa stöd för rörelsen i bredare läger, i en tid då organisationen inte längre kontrollerar något territorium.

Regeringen, som först hade en militär strategi mot gruppen, säger sig nu satsa på socioekonomiska reformer som ska göra befolkningen mer motståndskraftig mot extremism.

– Jag tror att det krävs en förhandlingslösning för att man ska kunna avskriva dem som ett hot. Men annars är det nog ett slags stilleståndskrig som vi ser framför oss de närmsta åren, säger Angerbrandt.

I dag beräknas ungefär två miljoner människor vara på flykt på grund av Boko Haram.