TEXTILBRANSCHEN Frågan om vem som ska stå för kostnaderna för höjda löner för textilarbetare i låglöneländer, varav majoriteten ofta är kvinnor, har diskuterats i många år. En skillnad är dock att frågan om levnadslöner inte längre är något företagen avfärdar.

– I dag är det inget företag som ifrågasätter att de har ett ansvar för hur lönerna ser ut hos underleverantörerna, sedan påpekar de att det finns mycket utmaningar för att åstadkomma förändring. Men de ifrågasätter inte att det är en viktig fråga, en jämställdhetsfråga för kvinnor runt om i världen, säger Maria Sjödin till Syre Global. 

Ett av problemen med de låga lönerna är att textilarbetarna tvingas jobba mycket övertid för att få ekonomin att gå ihop. En arbetsvecka med tio, tolv timmar om dagen, sex dagar i veckan är därför vanligt. Det innebär att all kraft går till att arbeta, och att få resurser finns kvar att exempelvis organisera sig fackligt eller politiskt.

Frågor hänger ihop

Med de knappa ekonomiska marginalerna kan det också vara svårt att ens ha råd att betala fackavgifter. Därför hänger frågorna om levnadslön och rätten till fri facklig organisering ihop menar Maria Sjödin:

– Det är svårt att se hur man ska ha ork att organisera sig fackligt eller ork att delta i samhällslivet. Det påverkar också hur ett demokratiskt samhälle ska kunna växa fram, när det bara gäller överlevnad och arbete.

– Man måste jobba med de fackliga frågorna, men lönerna måste också komma upp på kort sikt. För det handlar om att ha råd att gå till doktorn, att ta hand om sina barn, köpa ordentlig mat, att inte behöva dela rum med massvis med andra personer. Båda frågorna är viktiga och hänger ihop och är beroende av varandra, säger Maria Sjödin.

Kraftigt ökad import

Klädimporten till Sverige från Bangladesh är stor och har de senaste fem åren dessutom ökat med 48 procent. Omfattningen av den svenska exporten och det faktum att förutom H&M köper ytterligare minst 17 svenska klädföretag varor från Bangladesh finns det ett särskilt ansvar att agera.

Samtidigt pekar studier på att trots att minimilönerna i landet gått upp något så har inköpspriserna som de utländska klädföretagen betalar underleverantörerna i Bangladesh tryckts ned.

Maria Sjödin hänvisar till den svenska forskaren Niklas Egels-Zandén och en studie från Ethical Trading Initiative som visar att klädföretag snarast riskerar att bidra till att pressa ner priserna. För underleverantörerna finns det ändå incitament att gå med på sänkta priser: 

– I vissa studier säger leverantörerna att de hellre går back än missar en order från en viktig kund.

Aktieägaraktivism

För att uppmärksamma vikten av levnadslön köpte Fair Action två aktier i H&M för att ha möjlighet att lämna in ett förslag på årsstämman som hölls i maj.

Förslaget gick ut på att H&M:s aktieutdelning på omkring 16 miljarder skulle avsättas till en fond för att höja lönerna vid de fabriker där deras kläder sys, pengarna skulle också gå till att finansiera oberoende kontroller för att se att pengarna nådde fram till textilarbetarna.

– Det var första gången vi gjorde aktieägaraktivism. Vi pratade med småsparare, det var flera som tyckte det var ett bra förslag, säger Maria Sjödin och fortsätter:

– Vi hade räknat ut att det skulle räcka till att dubbla lönerna till alla som syr till H&M i Bangladesh under fem år.

Stefan Persson som är den största aktieägaren i H&M svarade på förslaget att han delar Fair Actions syn på att frågan vad gäller lönerna är viktig men att H&M har en annan syn på hur man bör gå till väga. 2013 gick H&M ut i ett löfte, som av de flesta tolkades som att de skulle införa levnadslöner hos sina viktigaste leverantörer fram till 2018.

H&M har backat

Sedan dess har H&M backat och menar att de misstolkats. Nu är det bland annat ett förbättrat lönehanteringssystem och valda arbetarrepresentanter hos en viss andel hos leverantörerna som framhålls. Ett förbättrat lönehanteringssystem ska se till att alla arbetare får rätt löner och rätt till övertidsersättningar bland annat.

– De har ju med det åstadkommit ganska små löneförhöjningar så det är inte så att det inte hänt någonting. Men de är inte i närheten av levnadslöner. Det är personaladministrationssystem så att rätt lön betalas ut. Det är viktigt, men det handlar till stor del om att följa lagen att betala till exempel rätt övertidsersättning och det handlar inte om att se till att lönerna kommer upp till en nivå man kan klara sig på, säger Maria Sjödin och fortsätter:

– Den andra delen, som handlar om att ha valda arbetarrepresentanter där rapporterar de inte bara demokratiska fackföreningar, i Bangladesh rapporterar de även arbetarkommittéer som krävs enligt lag på arbetsplatser med mer än 50 anställda. Den statistiken är lite missvisande om hur mycket inflytande de anställda har.

Påverkar investerare

Fair Action kommer att fortsätta arbetet för levnadslöner och kommer i det arbetet bland annat fokusera på att försöka få investerare i klädföretagen att ta ansvar.

– Övergripande ser vi att investerare är en viktig grupp att påverka, att se till att Nordea, SEB och Swedbank som sitter som stora ägare får upp ögonen för frågorna. Vi vill ha dem på den här bollen om levnadslön, det kommer vi fortsätta att jobba med.

I Nederländerna finns ett initiativ, Platform for Living Wage Financials, som går ut på att investerare går samman för att trycka på företagen.

– H&M är ett av företagen som de har dialog med. De holländska investerarna går ihop och sedan försöker de ställa frågor för att trycka på företagen som de investerar i.

– De går före och det tycker vi svenska investerare bör ta efter.