ISRAEL Förra månaden förklarade Ayman Odeh, ledare för partiet Hadash som ingår i den gemensamma listan, att han är beredd att ingå i regeringsunderlaget tillsammans med Netanyahus största utmanare, Benny Ganz från den för i år nya alliansen Kahol Lavan (Blå och vit).

I en intervju med tidningen Yediot Ahronot i augusti meddelade Odeh att de arabiska partierna skulle kunna bilda en mitten-vänster-koalition, med Ganz som premiärminister – om palestinier i Israel, som utgör ungefär en femtedel av befolkningen, ”inte längre behandlas som andra klassens medborgare.” Han betonade också krav kring bättre välfärd, en frysning av husdemoleringarna på Västbanken samt nya förhandlingar med Palestinska myndigheten (PA) – och att förra årets kritiserade nationalstatslag skrotas.

De andra partierna i den gemensamma listan hade dock inte tillfrågats och har tagit avstånd från förslaget. Bland annat skrev Balad-partiets Jamal Zahalka på Twitter att Odehs uttalanden var farliga och ”legitimerar generalernas parti som har begått krigsbrott och skrutit om dem” med hänvisning till att Benny Ganz och flera av hans partikollegor är tidigare högt uppsatta militärer, rapporterar tidningen Haaretz.

Tidigare i år använde Benny Ganz Gazakriget sommaren 2014 i sin valpropaganda. I en valfilm stoltserade han med att ha dödat 1 300 ”terrorister” och med att ha fört delar av Gaza ”tillbaka till stenåldern”. Men om det går bra för partilistan kan de komma att få inflytande även utan att sitta med i en regering, genom att indirekt stötta en regering Odeh själv:

– Som ni kan se är detta ett väldigt viktigt val. Det är ett val med hård konkurrens, och vi vet ännu inte vad det slutliga resultatet blir. Men det råder ingen tvekan om att de arabiska medborgarna i Israel är viktiga spelare i det här valet, sade han i förra veckan, rapporterar the Jerusalem Post.

I valet i april deltog bara 49 procent av de röstberättigade inom den palestinska minoriteten, vilket var ett stort tapp från valet 2015 då valdeltagandet var rekordhögt och då den gemensamma listan blev tredje största parti med 13 ledamöter i Knesset. Med 64 procents valdeltagande blev den gemensamma partilistan en stor framgång då, men inför valet i april i år splittrades listan och partierna ställde upp individuellt.

Det och en uppgivenhet bland väljarna är några av förklaringarna till det kraftiga tappet i valdeltagandet. Lägg därtill en reklamkampanj, enligt den israeliska tv-kanalen Channel 12 betald och beställd av judiska högergrupper, som uppmanade minoriteten att bojkotta valet, samt att Likud hade utrustat 1 200 personer som jobbade i vallokaler i palestinska bostadsområden med kroppskameror. Likud hävdade att syftet var att förhindra valfusk men kritiken har varit hård och tilltaget ses som ett uppenbart försök till att trakassera och avskräcka väljare ur den palestinska minoriteten att delta i valet.

Med hänvisning till att palestinska israeliska medborgares valdeltagande ska bli högt har Netanyahu upprepade gånger försökt motivera sina egna väljargrupper att ta sig till vallokalerna. Enligt Ron Gerlitz från Sikkuy, the Association for the Advancement of Civic Equality in Israel har de arabiska partierna potential att påverka politiken i en annan riktning:

– Det här är den enskilt viktigaste frågan om folk vill ens tänka på att få till stånd politisk förändring i Israel, säger han till the New York Review of Books och fortsätter:

– Netanyahu är den första av alla israeler att förstå att nyckeln till att byta ut honom är ett partnerskap mellan mitten-vänstern och de arabiska väljarna.

Efter att de palestinska-israeliska partierna registrerade sig i en gemensam partilista i juli har opinionssiffrorna för listan stigit. I den sista opinionsundersökning innan valet, som publicerades i fredags, får partilistan tolv platser, trea efter Likud som spås få 33 platser, och Kahol Lavan med 32 platser.

På tisdagen handlar det dock inte bara om vilket parti som blir störst utan vilket parti som kan samla tillräckligt många andra partier till att bilda en koalition, och där har Netanyahu sannolikt fortfarande en fördel. Flera religiöst ortodoxa partier har redan sagt att de kommer att stötta en koalition med Likud. Ett parti som ligger precis på tröskeln är det högerextrema partiet Otzma Yehudit (Judisk makt) med en ledning som är lärjungar till den ökända rasistiske rabbinen Meir Kahane.

Detta parti kan bli del av en Likudregering om det väljs in till Knesset, vilket skulle få den israeliska regeringen och politiken att kantra än kraftigare åt höger. Med Otzma Yehudit i regeringsunderlaget kan Netanyahu eventuellt också klara sig utan stöd från kungamakaren Avigdor Lieberman från partiet Yisrael Beiteinu som fick regeringsbildningen i våras på fall.

Inför valet i april och även inför tisdagens val har Netanyahu utlovat annektering av palestinska områden som nu är under ockupation. Han menar att han ska ge Israel ”suveränitet” över Jordandalen och norra Döda havet, och har även betonat att det är nu eller aldrig som gäller – med Donald Trump i Vita huset finns ett tillfälle som inte får missas:

– Vi har inte haft en sådan här möjlighet sedan sexdagarskriget och kommer kanske inte få det igen på 50 år, sade han i förra veckan.

För palestinierna som lever i ockuperade Västbanken och Gaza uppfattar 40 procent att det israeliska valresultatet kommer att påverka dem negativt, medan 25 procent inte tror att det har någon påverkan alls, enligt en opinionsundersökning av Jerusalem Media and Communication Center.

Palestinierna har förståeligt nog inte mycket förtroende för vare sig Likud eller det som kallas mitten-vänstern. Inte minst då skillnaden vad gäller ockupationen är försvinnande små mellan många av de israeliska partierna. Den prisbelönta israeliska journalisten Amira Hass som i många år har skildrat ockupationen skriver i en kommentar i Haaretz att ”de flesta judiska israeler kommer återigen att rösta i ett helt fritt val på partier för vilka vår rätt att styra och begå övergrepp mot ett annat folk är en helig princip som är inskriven i deras partiprogram”.

Med små skillnader visavis ockupationen menar en del palestinier att det är bättre med Likud vid makten eftersom partiet och Netanyahu inte försöker dölja sin politik. En av dessa är amerikansk-palestinske affärsmannen och opinionsbildaren Sam Bahour:

– Jag tror att det är bättre för oss, som palestinier att ha ett israeliskt ledarskap som är så exponerat som det är i dag. Jag tror att tredjeländer blir tvungna att intervenera, och de tredjeländerna har bara nyligen sett Israel och USA för vad de är, säger han till AP.

På tisdag kväll kan resultatet av septembers Knesset-val bli klart. Men hur nästa israeliska regering kommer att se ut lär dröja, och det är inte uteslutet att landet tvingas gå till ett tredje parlamentsval.