Ebba Busch Thor beslås nu med lögn av tidskriften Paragraf. Thor har länge slängt sig med siffror om kriminalitet och våld som är helt fel. Hon sa i den senaste partiledardebatten att var tredje ung kvinna utsattes för sexualbrott förra året.

Det är naturligtvis en omöjlighet. Det finns fem miljoner kvinnor i landet, det skulle betyda hundratusentals, om inte miljoner anmälningar. Inte alla kvinnor är unga vuxna, men det anmäldes 22 476 sexualbrott. Mindre än en halv procent.

Vi vet att det finns ett mycket stort mörkertal när det gäller sexualbrott. Det är betydligt fler som utsätts än som anmäler att de har utsatts. Och mäns våld mot kvinnor och barn är en skam för vårt samhälle. Men det är en enorm skillnad på  33 procent och 0,45 procent. Det är 73 gånger fler än som verkligen anmäler än som utsatts enligt Thor.

Nationella trygghetsundersökningen säger att 6 procent av alla vuxna själva uppger att de har utsatts för sexualbrott. Man kan anta att unga kvinnor drabbas mer än andra, men vi snackar om en 5,5 gånger högre siffra. I en rapport från BRÅ hamnar siffrorna på ungefär samma nivå för hela befolkningen. 

På punkt efter punkt visar skribenten Andreas Magnusson hur Thor blåser upp och kanske till och med hittar på siffror. Hans svar på huruvida hon ljuger eller är okunnig blir: antagligen båda.

Det är ingen slump att politiker gör så här. Sverigedemokraterna har levt i sin högerbubbla sedan dag ett och den som lyssnar på dem inser snart att de inte bara har en avvikande syn på verkligheten. De har en annan syn på vad sanning är.

Strategin blir att upphöja lögnen till sanning. Genom att vädja till människors känslor. En sån som Thor älskar trygghetsundersökningar, emotionellt material som går att hantera lite hur som helst och anekdoter om människor som hon har träffat.

Nästan alltid en undersköterska. Som är gravt reaktionär.

Det är en sak att tolka kunskap. Att ge fakta kropp och själ. Det är till och med en skön konst. Jag är mycket förtjust i sånt. Också i spekulationer och rena stolleproven. Jag tycker att det är viktigt att det finns forskare som undersöker fenomen som kanske inte passar med den gängse bilden av verkligheten. Så funkar vetenskap, för att veta vad som är en bra teori måste massor av andra teorier avfärdas.

Det är enorm skillnad på att vara kritisk och att bara hitta på. Det är en enorm skillnad på att ljuga med siffror som man i princip har hittat på och att hålla upp observationer som inte stämmer med den dominerande synen på ett område.

Bara för att det finns några få forskare som inte ”tror” på klimatkrisen betyder det inte att den övervägande majoriteten har fel. Att det finns avvikande åsikter och tolkningar är snarare ett bevis på att den vetenskapliga processen puttrar på. Ingen har helt rätt, det går inte. Men den rådande vetenskapliga synen är den som har minst fel, har testats hårdast av den vetenskapliga gemenskapen.

Men nu är det inte sanningen det handlar om. Tvärtom. Det handlar om att definiera verkligheten. Och det är en i allra högsta grad medveten strävan. Det är den extrema högerns logik. Fascismens. Eftersom världen egentligen inte ser ut som de påstår måste verkligheten ritas om. Vi ser det i USA, stora delar av befolkningen har börjat vakna till men lojala republikaner kan se sina företrädare erkänna brott i teve och sedan förneka att det är brott.

Det är en medveten strävan att helt enkelt ljuga folk så fulla att de slutar att lyssna på fienden. Det är ett projekt som vi har sett så många gånger förut. Som har slutat så illa nästan varje gång. Också för rörelsernas anhängare. De är kanonmat i en semiotisk strid mellan två värdesystem, mellan sanning och lögn.

Tyvärr sprider sig ofoget till andra delar av politiken. I samma partiledardebatt ljög Löfven svenska folket rätt i ansiktet. Han sa att EU inte hade betalat en krona till Turkiet. Han till och med läxade upp Jonas Sjöstedt som påminde om sanningen. Att EU har pumpat in miljarder i den turkiska statskassan.

Löfvens lögn är lika lite en tolkning som Ebba Busch Thors påståenden. Lika osann. Det är väldigt tråkigt och oroande när en socialdemokratisk partiordförande och statsminister ägnar sig åt sådant. Det kan ge legitimitet åt högerns fantasivärld och undergräva förtroendet den demokratiska delen av politiken.