COLOMBIA En vecka innan regionalvalen rapporterar colombianska myndigheter om sju mord och 60 dokumenterade attacker mot politiska kandidater till kommunfullmäktige. En bister verklighetsbild som visar upp ett Colombia med lång väg kvar att gå för att uppnå verklig och rättvis fred – tre år efter det nobelfredsprisade avtalet mellan staten och Farc-gerillan.

– Fredsavtalet bäddade för det fredligaste presidentvalet i Colombias historia, men på grund av att [president Ivan] Duque försummar avtalet ser vi en stigande våg av valrelaterat våld och dödshot inför regionalvalen, säger Gimena Sánchez-Garzoli, chef vid tankesmedjan Washington Office on Latin America, till al-Jazeera.

Bräcklig fred, hotat avtal

Iván Duque gick till val och vann presidentvalet 2018 på hårdför retorik och löften om att motverka fredsavtalets premisser. Bland annat var eftergifterna till den tidigare vänstergerillan Farc – numera ett politiskt parti – alldeles för stora, samtidigt som den överenskomna jordreformen, som Colombias marknadsoligarki räds mer än något annat, inte gillades.

Fredsavtalet – som renderade ena parten, dåvarande presidenten Juan Manuel Santos Nobels fredspris – utlovade bland annat en rad sanningstribunaler där före detta rebeller lovat att vittna om sina erfarenheter som gerillasoldater mot löfte om immunitet samtidigt som andra tagit plats i de politiska finrummen som en del av avtalet.

Ivan Duques inställning till Farc får vid sidan om uppmärksammade brutna avtalslöften bedömare att befara fredsavtalets långsiktiga bärkraft. Staten har inte etablerat sig i tidigare Farc-dominerade områden, såsom var utlovat, vilket lett till att illegala kokaodlingar, miljöskadliga gruvor och timmerstationer med modern slavarbetskraft fortsätter förekomma på landsbygden.

Indraget stöd till ex-kokabönder

Kokabönder utlovades ekonomiskt stöd för att övergå till odling av lagliga grödor. Ett subventionspaket som Duques administration emellertid har satt stopp för på flera håll.

Före detta kokabönder i tidigare Farc-dominerade regioner vittnar om att det indragna stödet inte gett dem något annat val än att fortsätta odla kokablad. Andra statliga löften som tillgång till rent rinnande vatten och bygge av grundskolor har inte heller infriats, rapporterar New York Times.

En missad möjlighet, beklagar Adam Isacson, analytiker vid tankesmedjan Washington Office on Latin America:

– De hade ett fönster där möjligheten att etablera statlig närvaro på platser som rebellerna lämnade efter sig, men tog inte den chansen. Nu finns där många nya grupper som slåss om samma territorium, säger Isacson till New York Times.

”Det nya Farc”

Bland dessa grupper märks paramilitära styrkor finansierade och kontrollerade av drogkarteller och inflytelserika marknadsaktörer, samt nybildade gerillamiliser i behov av finansiering. Den systematiska förföljelsen från paramilitära grupper, och kritiken mot president Duques oförmåga att förebygga mord på ex-gerillamedlemmar, beskrivs som en av anledningarna till att tusentals återigen sökt sig ut i djungeln och upp i bergen för en återupptagen väpnad kamp.

Enligt organisationen Insight Crime ståtar ”det nya Farc” med närmare 3 000 medlemmar, vilket motsvarar 40 procent av gerillans totala medlemssiffra vid tidpunkten för undertecknandet av fredsavtalet. Den colombianska staten har, menar medlemmar till den nya gerillakonstellationen, kapitalt misslyckats med att säkra basala rättigheter som tillgång till sjukvård och utbildning  i tidigare Farc-kontrollerade områden, samtidigt som paramilitära styrkor getts fri lejd att terrorisera lokalbefolkningar.

– Vi gör samma jobb och lever efter samma ideal, och vi fortsätter framåt, om Gud vill, förklarar 25-årige ”Maicol” till New York Times.

Den tidigare Farc-kommendanten och numera senatorn Julián Gallo Cubillos beklagar presidenten och regeringens ”generella försummelse” när det gäller integration av tidigare gerillakämpar, landsbygdsutveckling och politiska reformer:

– Det är helt klart att regeringen inte har hållit sina löften, säger han.

”Återgång till det normala”

För Colombias försvarare av mänskliga rättigheter, regnskogen Amazonas överlevnad och ursprungsfolks rätt till mark och ett skäligt liv börjar läget, krasst uttryckt, ”återgå till det normala”.

Sedan Iván Duque tillträde i augusti 2018 har yttre omständigheter hållit omvärldens ögon på bekvämt avstånd från vad som många organisationer och reportrar beskriver vara en nationell försämring när det gäller mänskliga rättigheter. I Sydamerika har Jair Bolsonaros radikala omskrivning av Brasiliens demokrati, kaoset i Nicolás Maduros Venezuela och – nu på sistone – militärens och undantagstillståndets comeback på gatorna i Sebastián Piñeras Chile skymt det senaste årets föga imponerande siffror när det gäller de mänskliga rättigheterna i Iván Duques Colombia.

Enligt det autonoma konstitutionella organet Defensoría del Pueblo de Colombia bragtes 196 sociala ledare och människorättsaktivister om livet mellan mars 2018 och maj 2019.

Sedan det officiella eldupphöret mellan Farc och den colombianska staten är siffran den tredubbla, lägg därtill 138 före detta gerillasoldater som mördats av paramilitära styrkor som alltjämt fortsätter att sprida skräck och terror på landsbygden.

– Statens svar på situationen är otillräcklig, konstaterar departementet Caucas regionala ursprungsfolksråd, CRIC.

Nygamla allianser

Colombias paraplyorganisation för ursprungsfolk, Onic, vittnar om näst intill dagliga rapporter om attacker mot ursprungsfolk, riktade antingen mot rörelser eller deras företrädare.

Bland en av avsändare av hot märks den mexikanska knarkkartellen Sinaloa som smugglar stora kvantiteter kokain från Colombia till USA via Centralamerika. En annan avsändare, en radikal och lokal våldsgrupp i sydvästra Cauca, talade om ”social rensning” av regionens ursprungsfolk.

Colombias ursprungsfolk lever liksom i flera andra latinamerikanska länder i regioner och på marker som är av intresse för gruv- eller den fossila bränsleindustrin. USA:s till synes passiva och tillbakadragna latinamerikapolitik under president Donald Trumps överseende från vad som betraktats som ”Amerikas bakgård” har bäddat för återkomsten av nygamla maktstrukturer där högerradikala presidenter går samman mot ”vänsterns hot”.

I nuläget är det Jair Bolsonaro i Brasilien och Duque i Colombia som leder den utvecklingen. De har fördjupat landets samarbeten och uttalade gemensamma förslag om militära ingripanden mot Venezuelas president Nicolás Maduro. Bolsonaro och Duque stod även på scenen sida vid sida med Venezuelas egenutropade interim-president Juan Guaidó i colombianska gränsstaden Cúcuta under en ”fredskonsert” i februari tidigare i år, en tillställning bekostad av den brittiske miljardären Richard Branson.

För Duques räkning har de nära banden och det öppna stödet till Juan Guaidós planer och persona fått konsekvenser. Guaidó har fotograferats poserande med ökända företrädare för den colombianska organiserade brottsligheten, den paramilitära organisationen Rastrojos, pikanta bilder som den venezolanska regeringen utnyttjat i egna syften och som Guaidó personligen har avfärdat som rena tillfälligheter.

Bildstölder och lögner – i FN

Men för Ivan Duques räkning upphör inte den venezolanska huvudvärken med några politiskt pinsamma fotografier.

Från FN:s talarstol i generalförsamlingen ”bevisade” Duque nyligen att venezolanska regeringen inte bara ”härbärgerar” och ”skyddar” den colombianska ELN-gerillan (som ännu inte ingått något fredsavtal med den colombianska staten), utan ska även ha utfört en rad massakrer av civila inne i Venezuela hösten 2018.

– Dokumentationen har både sammanhang och egna fotografier från colombiansk underrättelsetjänst, säger presidenten.

Iván Duques 128-sidiga rapport – som stolt överlämnades till FN:s generalsekreterare Antonio Guterres i samband med talet – visade sig emellertid innehålla en rad felaktigheter: bilderna föreställde inte Venezuela, såsom påstods, utan Colombia, ”underrättelsebilderna” i sig var inte prov på effektiv underrättelseverksamhet – utan direkt bildstöld.

– Jag tog bilden den 20 september 2018 under en resa till Catatumboregionen [i nordöstra Colombia] i samband med ett nyhetsjobb, säger AFP:s fotograf Luis Robayo i en intervju med sin egen arbetsgivare.

Duque och regeringens tvingades göra pudlar, och landets säkerhetschef, generalen Oswaldo Peña, tvingades avgå samtidigt som ordkriget med Venezuela tog ny fart. En farlig utveckling, anser Gimena Sánchez-Garzoli vid tankesmedjan Washington Office on Latin America:

– Den colombianska regeringen fokuserar all internationell uppmärksamhet mot Venezuela samtidigt som deras eget hus brinner ner, säger hon och syftar på de systematiska och utbredda hot, trakasserier och mord mot regionalpolitiska kandidater.

”Behövs ekonomiska alternativ”

Att kritiskt uttala sig mot kokaodlingar och den organiserade brottsligheten har länge varit – och visar sig även förbli en potentiell dödsdom i Colombia. På sikt, menar Jhon Jairo Vásquez, sittande stadsfullmäktige i Caucasia, en stad i sydvästra Colombia, måste regeringen visa framfötterna i jobbfrågan om det ska vara lönt att försöka hålla unga borta från den organiserade brottslighetens snabba cash:

– Jag kan inte gå omkring och säga åt unga att inte ansluta sig till illegala grupper när jag inte har något att erbjuda dem. De har inte tillräckligt att leva på. Vad vi behöver nu i Caucasia och i nedre Cauca är nya jobb, säger Vásquez till al-Jazeera.