ZIMBABWE Målet med aktionen var att överlämna ett krav till landets finansminister Mthuli Ncube om att deras löner ska höjas. Men polisen som hårdbevakade protesten tillät inte demonstranterna att gå hela vägen fram till finansministerns kontor för att överlämna sina krav.

För närvarande tjänar vissa lärare så lite som motsvarande 50 amerikanska dollar i månaden. Detta samtidigt som konsumentorganisationen Poverty Reduction Forum Trust nyligen rapporterade att en familj bestående av fem personer i augusti behövde minst 187 dollar i månaden för att kunna täcka sina grundläggande behov. Summan, som hänger samman med växelkursen, hade då stigit från 154 dollar under föregående månad.

– Regeringsföreträdarna känner aldrig av inflationens plågsamma effekter. Vi måste få högre löner, säger Charles Mubwandarikwa, som är lokal ordförande för ett av de största fackförbunden för landets lärare.

Denford Mutashu, som är ordförande för Zimbabwes sammanslutning för detaljhandlare, säger till IPS att det med tiden har blivit allt svårare att prissätta varor.

Landets årliga inflationstakt är enligt Internationella valutafonden, IMF, den näst högsta i världen, efter Venezuela. För två månader sedan beordrade finansminister Mthuli Ncube landets statistikmyndighet att inte längre offentliggöra inflationssiffrorna.

I september besöktes Zimbabwe av en delegation från IMF, ledda av Gene Leon, som genomförde en granskning av den ekonomiska situationen. En av slutsatserna var att en av de stora utmaningarna för landet är att hålla nere de offentliga utgifterna. Dessa rekommendationer gör att det skulle vara svårt för regeringen att tillmötesgå kraven på höjda löner.

Men fackliga företrädare, som Zivaishe Zhou, vid Zimbabwe Agricultural Professionals and Technical Association, säger att inflationen slår hårt mot landets medborgare och att det är korruptionen som förorsakat den ekonomiska krisen i landet. De sanktioner som riktas mot landet har enligt Zivaishe Zhou inte med saken att göra.

– Sanktionerna som är riktade mot ett fåtal företag och individer har inte förorsakat några skador. Vi har en korrumperad regering som inte ansvarar inför någon, säger Zivaishe Zhou till IPS.

Den åsikten delas av Dewa Mavhinga, som är chef för Human Rights Watchs avdelning för södra Afrika.

– Zimbabwes myndigheter vilseleder allmänheten genom att hävda att de riktade sanktionerna är orsaken till landets ekonomiska kris, vilket inte är sant. Grundorsaken är den omfattande korruptionen och dålig förvaltning, säger Dewa Mavhinga till IPS.

EU och USA har sedan länge riktat ekonomiska sanktioner och reserestriktioner mot höga företrädare för det styrande partiet Zanu-PF.

Enligt BBC är för närvarande 56 företag och 85 individer, däribland president Emmerson Mnangagwa, belagda med sanktioner och reserestriktioner av USA.

Förra månaden anordnade regeringstrogna demonstranter en protest med krav på att sanktionerna slopas. Detta i samband med att USA meddelat att man även infört sanktioner mot landets minister med ansvar för statens säkerhet, Owen Ncube.

Sedan Emmerson Mnangagwa blev president, efter att Robert Mugabe tvingats bort från makten i november 2017, har människorättssituationen enligt vissa bedömare försämrats ytterligare.

I augusti förra året beordrade regeringen ut militären mot demonstranter som ifrågasatte att resultatet av presidentvalet försenades. Sex människor sköts till döds. I januari i år sköts ytterligare 17 personer ihjäl av militären i samband med protester efter att bränslepriserna hade höjts.

Och i förra veckan tilläts alltså inte den tillståndsgivna demonstrationen att överlämna sina krav till finansministerns kontor, utan möttes av tungt beväpnad polis som blockerade deras väg.

Demokratiaktivisten Catherine Mkwapati, som är ordförande för Youth Dialogue Action Network, påpekar att de människorättsbrott som begås i landet knappast beror på sanktionerna.

– Sanktionerna måste inte slopas innan vi kan få ett fungerande rättsväsende, eller för att de mänskliga rättigheterna ska kunna respekteras, säger Catherine Mkwapati.