Som Syre rapporterade om i förra veckan kommer flera grekiska flyktingläger flyttas. Det är lägren på öarna Lesbos, Chios, Samos, Kos och Leros som ska ersättas med nya, stängda läger. Vidare tänker den grekiska regeringen att man ska börja utvisa flyktingar tillbaka till Turkiet igen. Det är något man inte kunnat göra, trots EU:s avtal […]
Som Syre rapporterade om i förra veckan kommer flera grekiska flyktingläger flyttas. Det är lägren på öarna Lesbos, Chios, Samos, Kos och Leros som ska ersättas med nya, stängda läger. Vidare tänker den grekiska regeringen att man ska börja utvisa flyktingar tillbaka till Turkiet igen. Det är något man inte kunnat göra, trots EU:s avtal med Turkiet, eftersom grekiska högsta domstolen har bedömt att Turkiet inte kan anses vara ett säkert land.
Flyktinglägren på öarna har fått ta emot mycket kritik från människorättsorganisationer och besökare har beskrivit situationen i lägret Moria som en humanitär katastrof. Men nu när de ersätts är det alltså med stängda läger i väntan på avvisning.
Återigen ser vi en regim som med hjälp av brutal migrationspolitik försöker skrämma flyktingar att stanna kvar i det limbo som livet i turkiska flyktingläger innebär. Det kommer inte att fungera. Istället bygger vi grunden för en ny flyktingvåg. Varje krona vi lägger på en mur, en extra gränspolis eller ett avvisningsläger är en krona vi inte lägger på att ställa om samhället för att kunna ta emot de migranter och flyktingar som väntar på att få komma, så fort murarna rämnar.
Mitt i allt kan man tänka: om det bara vore så att det fanns något rikt land i Europa med lång varaktig fred, vänliga människor, mycket plats och låg befolkningstäthet. Ett land där flyktingar och migranter kunde få plats att starta ett nytt liv, eller hela sig innan de återgår till sitt gamla. För om det funnes, då vore det sannerligen dags att öppna gränserna och börja föra en human migrationspolitik.