Protestvågen i Chile går in på sin sjunde vecka. Trots flera försök från Piñera med olika ekonomiska utspel och en överenskommelse med delar av oppositionen om ny konstitution har människorna fortsatt att strömma ut på gatorna.

Regeringens oförmåga att stoppa demonstrationerna har lett till att presidenten Piñera och andra regeringsrepresentanter hotar med mer våld och hårdare tag. Piñera vill att militärer ska kunna gå ut på gatorna utan att riskera straff för eventuella brott.

En som har skapat uppståndelse är den tidigare svenske liberale riksdagspolitikern och numera högerpolitiker i Chile, Mauricio Rojas. I en TV-panel sa han uttryckligen att hårdare åtgärder krävs för att stoppa det han kallar våldsverkarna: ”För att återställa den allmänna ordningen måste man ta till mycket hårda åtgärder, till stora kostnader, inklusive i form av människoliv. Att tro något annat vore befängt.”

Redan har polisens och militärernas övervåld resulterar i många döda och skadade. Det nationella människorättsinstitutet INDH rapporterar den 25/11 att polisens och militärens repressiva agerande hittills resulterat i 28 döda, 2 808 allvarligt skadade och 7 259 häktade, varav 867 barn. Det finns 369 anmälningar för tortyr och 79 för sexuella övergrepp. 232 personer har förlorat ena eller båda ögonen på grund av polisens beskjutning.

Amnesty International konstaterar i en rapport att regeringen och säkerhetsstyrkorna begått allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Brotten, fastslår Amnesty, har varit systematiska och övervåldet har varit avsiktligt för att både bestraffa och skrämma bort demonstranterna från gatorna.

Piñeras och Rojas hot att använda mer våld mot demonstranterna, oavsett konsekvenserna i människoliv, är mycket allvarligt. Rojas har även tidigare visat bristande hänsyn till mänskliga rättigheter. Hans uttalande om att det chilenska Minnesmuseets synliggörande om brotten under Pinochet var propaganda fick honom sparkad från posten som kulturminister.

Tyvärr håller fortfarande både Moderaterna och Liberalerna Mauricio Rojas under armarna. Han engageras i politikutveckling och får även utrymme i svenska medier. Det är under all kritik med tanke på Rojas förkastliga inställning till mänskliga rättigheter.

Den svenska politiken bör ta avstånd från Rojas hot om mer våld mot demonstranter i Chile, även till priset av människoliv. I synnerhet bör Moderaterna och Liberalerna markera att Mauricio Rojas med sin tvivelaktiga syn på mänskliga rättigheter inte har utrymme i svensk politik.