Kina, USA, EU och Indien formar världens öde. Tillsammans står de för nästan 60 procent av alla fossila koldioxidutsläpp. Men nu lämnar USA Parisavtalet och de övriga drar åt olika håll. Vad innebär det för klimatarbetet?
KINA Kina är det land som i dag utan konkurrens släpper ut mest växthusgaser i hela världen. Landets slår både den tidigare utsläppsboven USA och EU tillsammans.
Om man i stället tittar bakåt genom historien, sedan människan började släppa ut fossil koldioxid i atmosfären, gäller det omvända. Då står EU och USA tillsammans för nästan 50 procent av de totala utsläppen och Kina för 13 procent. Indien, som i dag är världens fjärde största utsläppare, ansvarar bara för ungefär tre procent av de historiska utsläppen.
Historisk orättvis knäckfråga
Det förhållandet illustrerar en av knäckfrågorna som världens länder brottas med när de nu förhandlar om Parisavtalets regelverk – hur ska ansvaret för att minska utsläppen av växthusgaser fördelas mellan världens rika och fattiga länder? I klimatkonventionen slås fast att varje land ska bidra utifrån sina förutsättningar – en formulering som ger stort utrymme för tolkning.
– Kina kommer att hålla fast vid den skiljelinje mellan utvecklingsländer och industrialiserade länder som ligger fast i klimatkonventionen, där utvecklingsländer inte avkrävs samma åtaganden. Dessutom menar de att de själva även fortsättningsvis ska klassas som ett utvecklingsland, säger Karl Hallding, forskningsledare med fokus på geopolitik och hållbar utveckling vid Stockholm Environment Institute.
Kina störst på kol
Kina satsar stort på förnybar energi och har tidigare deklarerat ambitionen att gå i täten för en grön omställning. Samtidigt är Kina världens största finansiär av ny kolkraft. Ungefär hälften av världens kolkraft finns i Kina, och landet gör stora investeringar i kolkraft även i andra delar av världen.
– Det finns en uttalad strategi att bygga och driva kolkraftverk i framför allt utvecklingsländer runtom i världen, säger Karl Hallding.
När det gäller USA:s avhopp från Parisavtalet tror han inte att det kommer att få några dramatiska konsekvenser.
– Det är möjligt att Donald Trump står i vägen för viss omställning. Men de flesta beslut i USA styrs av ekonomi och möjligheten att göra vinst och det är inte längre ekonomiskt gångbart med kol i en marknadsekonomi.
